Stormöte ikväll på Anfield mellan de två främsta av Premier Leagues klubbar som nästan kunde. Det var tolv år sedan Arsenal vann ligan. Det var mer än dubbelt så länge sedan Liverpool vann ligan. Ändå är det två klubbar som i omgångar har varit uppe och boxats i titelstriden, och som båda har såväl ambitioner och resurser att kunna slåss om ligatiteln.
På flera sätt är Arsenal och Liverpool under de senaste fem-tio åren mer eller mindre varandras motsatser. Arsenal är välkända som kanske den jämnaste och mest förutsägbara klubben i Premier League, alltid bland de fyra bästa men aldrig högst upp. Liverpool har svajat utanför de fyra bästa lagen vid flera tillfällen men har samtidigt också vid ett par tillfällen kommit betydligt närmare ligatiteln än Arsenal.
Det är kanske en filosofisk fråga vilken väg som föredras att vandra. Arsenal har å sin sida aldrig missat Champions Leagues fotboll eller intäkter men kan å andra sidan sägas ha förlorat viktiga vinnaregenskaper längs vägen. Liverpool har försvagats av uteblivet Champions League-spel men har å andra sidan vunnit mer och aldrig släppt taget om sina egna drömmar.
Arsenal och Liverpool liknar emellertid varandra i två viktiga avseenden. För det första så sitter de båda klubbarna på tämligen liknande totala lönekostnader, och löner är ju den faktor som mest av alla förklarar ligaplaceringar. För det andra så är det två klubbar som fäster förhållandevis stor vikt vid kvantitativ analys av spelare, gällande såväl värvningar som laguttagningar.
Idén med kvantitativ analys av spelare är att klubbar ska få ut ett större värde på sina satsade pengar. Genom att bättre kunna värdera och bedöma spelare, genom att hitta de olika fynden, hitta spelare som bättre passar in i det egna lagets taktik och så vidare, så hoppas en klubb kunna förbättra lagets prestation utöver vad lönekostnaden i sig självt gör.
Inte minst i Liverpool har analysavdelningen kommit under skarp kritik givet Liverpools många tveksamma spelarköp. I och med att analytikerna dessutom har en plats i den numer beryktade transferkommittén så har analytikerna även fått en politisk roll i Liverpool. Arsenals analysavdelning har aldrig hamnat under samma offentliga mikroskop.
Ett vanligt sätt att mäta kvaliteten i en klubbs analysavdelning är att se i vilken utsträckning laget presterar bättre eller sämre i termer av poäng än förväntningarna sett till lagets lönekostnader. En jämförelse av Arsenal och Liverpool för de senaste fem säsongerna illustrerar ganska väl beskrivningen av Arsenal som den jämna och förutsägbara klubben, och av Liverpool som den mer ojämna men svårplacerade klubben.
Arsenal placerar sig under samtliga fem säsonger antingen på eller precis strax ovanför förväntningskurvan. De presterar således aldrig sämre än förväntat utan nästan alltid precis som förväntat, eller kanske något bättre. Liverpool å andra sidan presterar sämre än förväntat eller till och med klart sämre än förväntat under fyra av dessa fem säsonger. Det stora undantaget är självklart 2013-14 då Liverpool presterar mycket bättre än förväntat, och så när plockar hem ligatiteln.
Slutsatsen är egentligen ganska uppenbar. Över tid, givet att både Arsenal och Liverpool har lägre lönekostnader än ett par andra klubbar i Premier League, så måste båda klubbarna prestera bättre i värde per krona om de ska kunna ta hem ligatiteln. För att lyckas med det måste man i någon utsträckning våga chansa lite, hitta de där spelarna som kan ge en förhållandevis hög avkastning men som också medför en högre risk.
Liverpool verkar ha insett detta. Men kvaliteten och kompetensen i valet av spelare har inte varit den bästa, balansen mellan risk och avkastning har vägt fel för Liverpool oftare än den vägt rätt. I någon utsträckning behöver Liverpool också hitta en större stabilitet i sin spelarrekrytering, och har i det avseendet en hel del att lära av Arsenal. De har helt enkelt inte råd att pendla så stort mellan höga berg och djupa dalar.
Arsenal å sin sida skulle kanske kunna vinna på att börja ta ut svängarna lite mer. Att hela tiden prestera precis som förväntat är bara önskvärt i längden som storklubb om man förväntas prestera bäst av alla. Annars riskerar det lätt bli mellanmjölk av lagets ambitioner. Om det nu inte, som kanske till stor del är fallet den här säsongen, råkar vara så att samtliga eller flertalet av de potentiella konkurrenterna presterar sämre än förväntat.
Det vore väl sällan en fördel att karaktäriseras som att man presterar sämre än förväntat. Men för Liverpool har det molnet ändå en silverkant. Det betyder nämligen att det finns en uppenbar förbättringspotential för dem som kanske inte finns på riktigt samma sätt för övriga konkurrenter, utan att de måste kasta in mer pengar på problemet.
En sådan förbättring kommer dock inte hinna få någon effekt redan den här säsongen. Och ett sätt som Liverpool kan skapa bättre förutsättningar för sig själva att åstadkomma en sådan förbättring är självklart att så snart som bara möjligt ta sig tillbaka till Champions League. Och ska Liverpool lyckas med det den här säsongen så vore en vinst mot Arsenal ikväll hemma på Anfield en väldigt bra början.