Skadebekymren har eskalerat under senare år i Premier League, och den här säsongen är knappast något undantag. Man City, Arsenal, Liverpool och Man Utd har samtliga haft långa på gränsen till bisarra skadelistor. Även klubbar som Newcastle, West Ham med flera har fått brottas med många och tunga skador.
Närmast i ögonfånget har förmodligen Liverpools skadeproblem varit, i och med att deras spelschema dessutom har varit så tajt med både semifinaler i Ligacupen och omspel i FA-cupen vid sidan av ordinarie ligaspel. Där har också uppstått en i vissa avseenden märklig diskussion huruvida det är Jürgen Klopps träningsmetoder som orsakat alla dessa skador.
Inte helt utan orsak kan hända. Liverpools träningar har blivit betydligt mer intensiva under Klopp för att bättre förbereda laget för Klopps föredragna höga presspel. Fler högintensiva löpningar leder oundvikligen till högre slitage. Men det är knappast hela sanningen då Liverpool även drabbats av andra typer av skador såsom knäskador och dylikt.
Det är knappast något som är till de engelska lagens fördel, flera har också uppmärksammat att omfattande skadeproblem är något som verkar drabba just de engelska lagen snarare än övriga europeiska lag. Man kan så klart fundera på vad som är orsaken till detta, och man kan säga att det simmar omkring ett antal olika teorier i frågan.
Försäsongsteorin
En av de vanligare teorierna baseras på den grundläggande fysiologiska insikten att en grundlig uppbyggnadsträning minskar risken för slitage och skador. Det är en teori som ingått i ifrågasättandet av Klopps metoder, då han börjat införa dem mitt under säsongen.
Uppbyggnadsträningen sker nödvändigtvis under sommaren, eller försäsongen som man mer populärt kallar det. Men teorin bygger alltså på att engelska klubbarna fuskar i det här avseendet och inte sköter sin uppbyggnadsträning på bästa möjliga sätt.
Som vanligt när det fuskas med kvaliteten så är det pekuniära motiv som antas vara orsaken. Engelska klubbar prioriterar hellre att boosta sina kommersiella aktiviteter med ett ständigt tourande runtom i världen, för att på så vis bygga varumärke, kundbas och intäkter.
Matchningsteorin
Det spelas mycket fotboll i England. Många matcher står på programmet. Med två inhemska cuper dubbleras cupschemat. Något uppehåll finns inte heller att tala om och det är svårt att se något utrymme för ett uppehåll, julfotbollen är helig i England.
Utländska tränare som kommer till England blir ofta chockade när de får full insikt i det späckade spelschemat. Just det intensiva matchandet antas vara en förklaring till de omfattande skadeproblemen, även om det samtidigt inte kan förklara varför dessa skadeproblem verkar ha ökat i omfattning och börjar allt tidigare på säsongen.
Det är en teori som är besläktad med försäsongsteorin då den också påtalar sambandet mellan match och träning. En utgångspunkt är att engelska klubbar är för dåliga på att hitta balansen mellan vila, rehab och träning mellan matcherna.
Rotationsteorin
Det spelas mycket fotboll i England. Många matcher står på programmet. För bara några år sedan verkade de stora engelska klubbarna bättre på att rotera spelare och på så vis minska slitaget för varje enskild spelare. En kompetens som verkar försvunnen.
Man kan hävda att den ökade konkurrensen i Premier League har gjort sådan rotation svår eller till och med omöjlig. De större klubbarna tvingas ställa ut sina bästa spelare utan undantag för att så långt som möjligt undvika att halka efter i ligaspelet. Resultatstyrda managers vågar inte annat.
Men det är inte hela sanningen. I själva verket verkar det ha gått en trend hos många managers att hellre jobba med mindre spelartrupper. Konkurrens och rotation var ledord förut men är det inte längre. Det minskar möjligen kraven på man-management men ökar slitaget och skaderisken för spelarna.
Spelteorin
Spelteorin… höhö, ekonomhumor. Nä, något fångarnas dilemma är det inte fråga om men väl en idé att själva spelet i den engelska fotbollen ökar risken för skador. Här skulle kanske kunna slängas någon floskel om tufft och hårt spel, men det är samtidigt heller inget nytt under solen.
Men det är mer action i Premier League än i andra ligor, och då talar vi högintensiv action. Säsongen 2014-15 genomförde den flitigaste spelaren i Bundesliga totalt 875 sprintlöpningar. Under samma säsong hade samtliga av de tio flitigaste spelarna i Premier League fler än 1,400 sprintlöpningar.
Även om vi tar Bundesligas färre antal matcher med i beräkningen så genomför den tionde flitigaste spelaren i Premier League minst 43% fler sprintlöpningar per säsong än den flitigaste spelaren i Bundesliga. Precis den typ av löpningar som främst orsakar slitageskador. Liknande siffror går att se jämfört med La Liga, där även antalet spelardueller skiljer sig åt markant.
Farten, hastigheten, intensiteten, den fysiska kampen, allt är mer intensivt i Premier League, där andra ligor i större utsträckning prioriterat teknik och taktik. Rent psykologiskt är det vad som förväntas av Premier League, publiken kräver det och domarna tillåter det. Bättre bollar och bättre planer har bokstavligt talat accelererat det hela.
:::
Från varje teori med måttlighet. Det borde vara utgångspunkten för engelska klubbar att jobba med sina skadeproblem, för det håller ju inte i längden att det ska fortsätta på det här viset. Det gäller också att förstå hur de olika teorierna hänger ihop och samverkar.
Spelteorin går inte att göra så mycket åt, den kommer inte förändras i någon markant utsträckning. Farten, intensiteten och kampen är så centralt i vad som gör Premier League och engelsk fotboll till en så attraktiv produkt för så många runtom i världen.
Vad avser matchningsteorin och rotationsteorin så handlar det däremot i större utsträckning om kompetens och att engelska klubbar arbetar mer aktivt med sina egna rutiner gällande balans mellan vila, träning och match, och bättre roterar spelare. En idé om en tunn spelartrupp är kanske hållbar i Bundesliga, men fungerar den inte i Premier League så bör en klok manager omvärdera.
Försäsongsteorin behöver också adresseras. Det går att genomföra utan att lägga ned klubbernas tourer, som inte bara är kommersiella projekt utan också ger fans över hela världen möjligheten att se sina klubbar på plats.
Det går att köra uppbyggnadsträning i USA eller Kina likaväl som i London eller i Manchester. Men det krävs bättre tourplanering som möjliggör en fast bas så inte försäsongen hackas upp av ett ständigt resande och sidoaktiviteter. Det här har också poängterats av flera managers i Premier League.
Helt säkert skulle det heller inte skada (tihi) att studera närmare hur spanska, tyska och italienska klubbar arbetar med uppbyggnadsträning inför säsongen och rehab under säsongen. Förutsättningarna är måhända olika, men det går alltid att överföra och anpassa kompetens.
Det finns onekligen pengar nog i Premier League att betala för kompetensen. Kanske är det bättre spenderade pengar än att slänga iväg ytterligare några hundra miljoner på fler spelare.