Varenda gång ett lag som ska spela en cupmatch till veckan förlorar stort under helgen så undrar man ofrånkomligen om det beror på att deras tankar redan befinner sig i cupmatchen. Nästa fundering är om det i så fall är till lagets fördel, att de kommer bättre förberedda till cupmatchen, eller om det istället är till lagets nackdel att ta sig till cupmatchen med en rejäl torsk i nacken.
Jag är benägen att tro det senare. Det är med andra ord ingen lätt uppgift Stoke har framför sig ikväll på Anfield, att vända ett ettmålsunderläge på Anfield, således en match de helt enkelt måste vinna. Och för att använda en typ av statistik jag egentligen hatar så blir det inte lättare av att det var 57 år senast som Stoke över huvud taget vann på Anfield. Liverpool har heller aldrig förlorat en Ligacupsemifinal på Anfield.
Mark Hughes verkar dock tro på uppgiften. Och varför skulle han inte göra det kan man fråga sig. Sämre lag än Stoke har vunnit på Anfield den här säsongen och Liverpools försvar imponerar onekligen inte. Gör Stoke första målet så står helt plötsligt matchen och väger på en mycket tunn lina. Stoke har chansen och Hughes gör helt rätt som uppmanar sina spelare att ta den.
Det vore i så fall ett stort steg närmare ett stycke fotbollshistoria för Stoke, som bara har vunnit en enda stor titel i sin långa historia. Närmare bestämt just Ligacupen, säsongen 1971-72. En vinst i Ligacupen, med tillhörande spel i Europa League, vore onekligen ett stort framgångsbevis för den klubb i Premier League som kanske genomgått den största positiva förvandlingen de senaste åren.
”Why can’t we do something special?” frågade sig Mark Bowen, Stokes assisterande manager, retoriskt efter att Stoke spelat 0-0 hemma mot Arsenal för någon vecka sedan. I frågan inkluderades vetskapen att Stoke också besegrat bland andra Chelsea, Man Utd och Man City den här säsongen. Det väcker så klart följdfrågan, hur bra kan Stoke egentligen bli?
Inne på sin åttonde raka säsong i Premier League så har Stoke onekligen lyckats etablera sig som ett stabilt mittenlag. För några år sedan valde man så att ömsa sitt babyskinn och röra sig mot en mer konstruktiv fotbollsidé. Något som har gett resultat både i tabellen, där man ligger sjua, och i spelartruppen till vilken man nu kan värva spelare av en kaliber som Xherdan Shaqiri, Ibrahim Afellay, Bojan Krkic med flera utan att blinka.
Men det är sedan det blir svårare. Har man väl tagit sig upp på tabellens övre halva så finns där både betydligt mer resursstarka klubbar som också har möjlighet att locka till sig ytterligare en kaliber av stjärnspelare. Stoke kommer förmodligen aldrig kunna förvänta sig att till exempel få spela europeisk cupfotboll, men de har potentialen att bli en av det flertal klubbar i Premier League kapabla att varje säsong ha ambitionen att lyckas med det.
Den drömmen måste Stoke naturligtvis ha, och det är också Stokes skyldighet gentemot sina supportrar att ha dessa drömmar. Drömlandet är ett speciellt ställe. Det befinner sig någonstans mitt emellan den krassa realismen och de stora förväntningarna. Som klubb blir det viktigt att träda en försiktig balans mellan dessa båda ytterligheter.
Den krassa realismen förordas vanligtvis av klubbledningen och den som är manager, som hela tiden påtalar vad som är rimligt och försöker förankra ambitionen i verkligheten. Men som supporter vill man inte vara begränsad till verkligheten, det är man redan i arbetslivet och privatlivet. Som supporter vill man drömma fritt. Man kan alltså inte låta sig nöjas, man måste hela tiden sträva bortom den nuvarande verkligheten.
De stora förväntningarna är myntets andra sida och är ofta en supportrarnas slaggprodukt. Vad som börjar som ambitioner och förhoppningar riskerar med tiden förvandlas till krav och förväntningar. Istället för att låta sig nöja med framsteg längs vägen så odlas därmed ett missnöje med att ännu inte ha nått fram till vägens slut. I ett sådant läge kan en klubb inte längre göra framsteg, bara misslyckas i olika stor utsträckning.
Ligacupen är den här säsongens drömland för Stoke. Visst kan Stoke och dess supportrar hoppas på en framskjuten ligaposition men Ligacupen är ändå det just nu mest konkreta titelhoppet. Ska de lyckas måste de klara av något som Stoke aldrig har lyckats med under Premier League-eran, besegra Liverpool på Anfield.
Men någon gång ska ju vara den första. Varför skulle inte Stoke kunna göra något speciellt? De har ju, skulle man kunna tycka, redan gjort det genom att först ta sig till Premier League och väl där göra en av den engelska fotbollens större makeovers.
:::
“We are always having to solve problems. Consistency is only possible when you have a settled lineup. We haven’t been able to do that.” – Jürgen Klopp
Klopp pratar här om Liverpools försvarsspel vars brister han menar till stor del beror på lagets många skador i försvaret. Själv tycker jag citatet belyser något vars omfattning kanske är unikt just för Premier League – managern som problemlösare.
Om just förmågan till problemlösning är en viktig egenskap för en manager att lyckas i Premier League så infinner sig element av pragmatism och flexibilitet som är inte helt förenliga med den mer kontinentala bilden av managern som ideolog och visionär.
:::
Det låter inte helt omöjligt att det kommer att komma nyheter från Old Trafford under dagen.