Liverpool bokade den ena finalplatsen på Wembley genom att efter en trögflytande tillställning besegra Stoke på straffar. Det var över två matcher två helt jämna lag. Stoke var förmodligen spelmässigt närmast slutsegern på Anfield men Liverpool hade å sin sida betydligt säkrare straffskyttar.
Det gick att se på Liverpoolspelarna och höra på Anfieldpubliken exakt vad segern och finalplatsen faktiskt betydde för dem. Förra säsongen förlorade man två cupsemifinaler, den här gången tog de sig förbi samma hinder. Och förhoppningen att Jürgen Klopp ska kunna vinna en titel redan under sin första säsong lever vidare.
Den 28 februari spelas finalen i Ligacupen. Liverpool inväntar nu kvällens match för att se vilka som blir deras motståndare. De gör det i vetskapen att oavsett vem det än blir så blir det ett riktigt häftigt möte. Antingen blir det ett riktigt stormöte med Man City på Wembley, två av Englands riktigt stora klubbar. Eller så blir det Everton och således ett Merseysidederby.
Manuel Pellegrini krattade manegen inför kvällens semifinal med att hävda att Everton eventuellt var mer motiverade att ta sig till finalen. Det kan så klart vara ett listigt sätt att lasta över en del av pressen på motståndarna liksom det kan vara ett sätt att hålla sina egna spelare på tårna. Men naturligtvis är en Ligacupfinal en större grej för Everton i nuläget.
Dito verkar supportrarna i Manchester tycka. Man City har annonserat efter fler supportrar att närvara vid kvällens match, vilket känns anmärkningsvärt när det ändå är Ligacupsemifinal och Wembley står på spel. Samtidigt beviljades Evertons förfrågan om att få fler biljetter och dessa biljetter såldes också ut mycket snabbt.
Pellegrini själv antas ha för avsikt att lufta flera spelare som har fått vila mycket på sistone. Det skulle i så fall betyda starter för Pablo Zabaleta, Raheem Sterling, Fernando och Kelechi Iheanacho. Det är i någon mening klokt av Pellegrini och behöver inte nödvändigtvis vara till någon nackdel. Kvaliteten är hög nog att kunna vinna matchen på hemmaplan.
Everton tar med sig en 2-1-ledning in i matchen. Det är självklart allt annat än en särskilt trygg ledning på Etihad, allra helst som Everton knappast ger ett stabilt defensivt intryck. Det gör å andra sidan inte Man City heller så det kan ju bli många mål i den här matchen. Ironiskt nog slutade å andra sidan ligamatchen på Etihad lagen emellan för exakt en vecka sedan just 0-0.
Förhandssnacket från Evertons håll har till största delen handlat om John Stones. Roberto Martinez har pratat om honom som blivandes en av Englands största spelare och att han befinner sig på helt rätt ställe att utvecklas i den riktningen. Vilket snarast ger intrycket att Martinez vet om att storklubbar för närvarande rycker i Stones.
Oddsen är inte särskilt höga att just Man City är en av dessa storklubbar. De är dessutom i behov av förstärkningar i mittförsvaret.
Framför allt försvaret har varit Man Citys akilleshäl hittills under säsongen. Det är lätt att stirra sig blind på backlinjen här så klart, och den är definitivt inte klanderfri, men en viktig del i problemet är att mittfältet understundom inte heller skyddar sin backlinje. Det är med andra ord gamla och bekanta problem vi ser hos Man City.
Man City betraktas nog allmänt sett så här långt ha haft en med deras mått mätt tämligen medelmåttig säsong. Och det kan ju stämma så långt att man kanske hade förväntat sig betydligt mer av dem i ligaspelet. Samtidigt tvingas man också nicka instämmande i Manuel Pellegrinis försvarstal att Man City också är den enda engelska klubben som är kvar i alla fyra turneringar, och med vinstchans i samtliga.
Man City måste betraktas ha goda vinstchanser i alla inhemska turneringar, det vill säga i ligan, i Ligacupen och i FA-cupen. Vinstchanserna är betydligt mer blygsamma i Champions League men Man City är knappast någon klubb som kan räknas bort från slutsegern. Resan är självfallet väldigt lång, men Man City är alltjämt enda engelska klubb som fortfarande är kvar på vägen.
Evertonfansen och Man City-fansen kommer nervöst att bänka sig på Etihad eller framför TV-apparaterna ikväll för att se om deras lag kommer att ta sig till Wembley. Liverpoolfansen å sin sida kan ha varvat ner ett dygn och kommer själva kunna sätta sig ner lugnt och njutningsfullt i vetskapen att de redan har passerat hindret, och nu bara har att invänta sin motståndare.
Men vilken motståndare föredrar då Liverpool?
Man City är självklart ett på pappret tuffare motstånd och därmed dem man helst av allt undviker. Samtidigt vore det naturligtvis en superhet final. Här vet Liverpool också med sig att de har några väldigt starka segrar mot just Man City med sig i bagaget, Man City verkar kort och gott vara ett lag som rent taktiskt passar Liverpool mycket bra.
Everton skulle innebära att finalen blir ett derby och det är självklart en väldigt speciell känsla, något som för tankarna bakåt i tiden till ett 1980-tal som var oerhört vänligt mot båda klubbarna, då de möttes i två cupfinaler. På pappret är Everton ett svagare lag än Man City, men fotboll spelas på gräs och Everton har ett i sina bättre stunder rasande skickligt lag, som i en cupfinal, därtill mot Liverpool, naturligtvis skulle vara taggade till tänderna.
Till Liverpools fördel kan tala den psykologiska storebrorsfördelen, Everton brukar ha märkligt svårt att vinna mot just Liverpool. Liverpool har å andra sidan närmast föredragit att ha fått slå ur underläge hittills den här säsongen, det skulle man få göra mot Man City men knappast mot Everton.
Vilka blir det? Svaret får vi ikväll.