Det var världsfotbollens mest välkända hemlighet. Det var samtidigt ett av de märkligare besluten att alls hålla det hemligt. Argumentet var att man inte ville orsaka onödiga spekulationer som skulle sätta press på laget. I själva verket skapade naturligtvis hemlighetsmakeriet spekulationer och desto mer osäkerhet.
Man City bekräftade alltså under dagen att de har gjort klart med Pep Guardiola som ny manager och tränare från och med nästa säsong. Det kom knappast som någon överraskning och Man City bekräftade också att de har befunnit sig i samtal med Guardiola så långt tillbaka som 2012. I Man Citys klubbledning har Guardiola personer han känner väl, och som känner honom väl, sedan tiden i Barcelona.
Mycket talar för att det var Manuel Pellegrini själv som ville att beslutet nu skulle meddelas. Det var självklart ingen bra situation för honom att tvingas hålla masken när alla omkring honom vet vad som är å färde. Pellegrini har visat sig vara ett föredöme av professionalism och har utfört sitt uppdrag i klubben med en värdighet som hans företrädare aldrig var förmögen, samtidigt som han tog klubben framåt både i England och i Europa.
Beslutet att ta in Pep Guardiola som manager är trots det självklart. Guardiola är en etablerad världstränare, med ett enastående facit och ett väldigt positivt renommé. Man City har på åtta år steg för steg tagit sig hela den långa vägen fram till den europeiska eliten. Med Pep Guardiola vill man så ta nästa steg, kanske det sista steget, till att också bli en av den europeiska elitens dominerande superklubbar.
En av Pep Guardiolas viktigaste uppgifter i Man City blir att ge vad som på pappret är ett lag av världskaliber en tydlig identitet. Man City har världsspelare på de flesta positionerna på planen men på gräsmattan har alla delar inte alltid hängt samman i en effektiv helhet. Pep Guardiola måste få ihop pusslet. Man City kan stundtals vara otroligt charmiga i sitt spel, men bristerna i spelets systematik och lagets organisation har också kostat dem.
Den lagdel som Pep Guardiola framför allt måste arbeta med är Man Citys centrala mittfält. På övriga positioner har Man City mängder av högklassiga spelare men centralt mittfält består i för hög utsträckning av godkända spelare med Premier League-mått mätt, inte världsspelare. Bristerna i detta avseende har framför allt försatt Man Citys backlinje i stora problem, vilket exploaterats av motståndet såväl i Premier League som i Champions League.
Med Pep Guardiola får vi även se om den possession-fotbollen, en fotboll baserad på och driven av i huvudsak eget bollinnehav, kan vinna reell framgång också i Premier League. Inte minst Louis van Gaals form av possession-fotboll har ju misslyckats spektakulärt. Men skillnaderna är många. Guardiola har under sin tid i Bayern visat sig betydligt mer anpassningsbar och flexibel än van Gaal. Guardiolas version av possession-fotboll är därtill väsentligt mycket mer direkt än van Gaals.
Men det ska heller inte hymlas med att Man City och Premier League utgör den absolut största utmaningen hittills i Pep Guardiolas karriär. Det höga tempot, fotbollskulturen, det intensiva matchandet, inte minst den intensiva konkurrensen match efter match, vecka ut och vecka in, är något han helt enkelt inte kan vara van vid eller har upplevt förut. Det talar samtidigt till hans fördel att det är en utmaning han eftersträvar.
Barcelona och Real Madrid, kanske till viss del också Bayern München och PSG, attraherar fortsatt och av ett flertal olika skäl alltjämt världens kanske absolut bästa spelare. Med Arsene Wenger, Jürgen Klopp och nu också Pep Guardiola i Premier League, och med Chelsea jagandes ny manager samt José Mourinho vankandes otåligt runt Old Trafford, är det en tydlig trend att världens bästa managers söker sig till Premier League.
Den spontana reflektionen kring detta är att med alla dessa färgstarka karaktärer i Premier League, dessutom i klubbar som konkurrerar så hårt med varandra, så finns det alla chanser i världen att bli ganska bråkigt i Premier League de kommande åren.
Anställningen av Pep Guardiola är självklart en riktigt kraftmarkering och styrkedemonstration av Man City gentemot övriga konkurrenter i Premier League. Inte minst Chelsea och Man Utd har ett digert arbete framför sig att svara upp på denna utmaning som Man City nu lanserar. Liksom Chelsea gjorde för ett drygt årtionde sedan så har Man City i viss utsträckning med anställningen av Guardiola ritat om landskapet i Premier League.
Farhågan är självklart att beskedet att Manuel Pellegrini lämnar efter säsongen och Pep Guardiola kommer att ta över, kommer påverka Man City negativt under resten av den här säsongen. Så blev förvisso inte fallet för Bayern München när de befann sig i exakt samma situation för tre år sedan. Minst sagt tvärtom. Manuel Pellegrini är professionell, spelarna är proffs som också vill visa att de ska vara en del av Man Citys framtid, viljan att vinna försvinner inte.
För Man City är anställningen av Pep Guardiola framför allt en triumf för klubbens långsiktighet och strategiska planering. De har valt att ta det långa perspektivet och med det i sikte valt att vänta på Guardiola, och inte hastat iväg med några av de andra världstränare som blivit tillgängliga under tiden, såsom Carlo Ancelotti och Jürgen Klopp. Där det har varit spretigt och virrigt i Chelsea och Man Utd, har Man City hela tiden arbetat med en tydlig plan.
Man Citys projekt har hela tiden varit baserad på att förmågan och försöken att värva de absolut största och bästa spelarna. När Man City nu tar sista steget upp till den högsta europeiska eliten av dominerande superklubbar så tar man sitt avstamp genom att anställa en av världens absolut största och bästa managers.