Det var redan från början ett ganska långsökt argument. Låt oss inte berätta för någon att Pep Guardiola tar över som manager för Man City från och med nästa säsong så att vi slipper spekulation och oro den här säsongen. Problemet var så klart bara att alla ju ”visste” att Guardiola skulle ta över som manager, eller allra minst att han skulle lämna Bayern München, så lämnade det tvärtom fältet vidöppet för vilt spekulerande.
Man City förbereder sig för dagens helt oväntade och kanske just därför desto mer fascinerande tidiga seriefinal mot Leicester på Etihad. Man City ligger tre poäng efter Leicester inför matchen. Man City kan alltså spela den här matchen med vetskapen att om de vinner så tar de över ligaledningen från just Leicester, om än bara på målskillnad. Dessutom sätter man press både på Tottenham och Arsenal nedanför dem.
Den farhåga Man City naturligtvis brottades med angående att offentliggöra Guardiolas anställning eller ej var att det skulle inverka negativt på titelstriden och Man Citys ambitioner den här säsongen. Man City är dessutom kvar i alla fyra turneringar så det är ett potentiellt högt pris att betala. Oron var att allt prat om Guardiola skulle störa laget och lagledningen, och kanske att spelarna skulle slöa ur om Manuel Pellegrini genom beslutet tappade i auktoritet.
Men det var snarare pratet som uppstod av att inte ha offentliggjort Guardiola som visade sig störa Man City och Pellegrini. Till sist sägs det ha varit Pellegrini själv som krävde att beslutet skulle offentliggöras för att på så vis få slut på spekulationerna. Hans insikt var att vad som orsakar spekulation snarare är osäkerheten om framtiden än vetskapen om kommande förändring. Med grisen ur säcken kan Man City släppa frågan och istället titta framåt.
Distraktionsmomentet som alltså var Pep Guardiola är därmed skingrat. Det är vad jag ser som feltänket hos de som tror, eller kanske snarare hoppas, att nyheten kommer påverka Man Citys prestation negativt under våren. Det har inte tillkommit någon distraktion i och med nyheten, den fanns där redan innan. I absolut sämsta fall för Man City kan det kanske visa sig att det inte blev bättre, men knappast att det blev sämre.
Det finns heller inga egentliga skäl att tro att det skulle behöva inverka negativt på resultaten. Pep Guardiola har meddelats som ny tränare för en klubb mitt under brinnande säsong förut. Den säsongen visade sig bli Bayern Münchens bästa någonsin. De vann Bundesliga, de vann tyska cupen, och de vann Champions League. Något skämtsamt kan man föreställa sig att Man City kanske hoppas på liknande effekt den här gången.
Oron att spelarna helt plötsligt ska sluta lyssna på Manuel Pellegrini och i princip koppla bort resten av säsongen känns också den obefogad. De har naturligtvis också, precis som resten av världen, redan innan kunnat ana att något förmodligen var på gång. Om de sökte efter en anledning att strunta i Pellegrini så fanns den med andra ord redan där. Kanske finns det en benägenhet att betrakta spelare med alldeles för cyniska ögon.
Det är i grunden proffs vi pratar om. De har inte tagit sig hela den långa vägen dit utan anledning. Framför allt är det elitidrottsmän med en vilja att vinna när de väl befinner sig på planen. Går man ut och spelar en cupfinal så vill man vinna den. Befinner man sig i en titelstrid i ligan så går man hela vägen in i kaklet. Man vill ta sig så långt som möjligt i Champions League. En spelare går inte omkring och letar efter varje möjlighet att kunna strunta i det där.
Dessutom verkar det som om Man Citys spelare uppriktigt tycker om Manuel Pellegrini. Till skillnad från sin företrädare verkar Pellegrini ha skapat en positiv stämning i spelartruppen och även en bra relation till spelarna. Och precis som flera spelare de senaste dagarna har andats om så kan känslan i laget minst lika gärna bli att man nu gör allt för att ge Pellegrini en värdig och bästa möjliga avslutning. Motivation istället för distraktion således.
Visst är Man City favoriter inför matchen. Laget besitter tveklöst en större mängd individuell spetskompetens, laget har en betydligt större vana vid sådana här matcher, samt matchen går så klart på hemmaplan. Ändå måste man höja ett varningens finger för Leicester, vars huvudsakliga styrkor råkar vara just de områden som normalt sett är att betrakta som Man Citys svagheter.
De är bra defensivt och framför allt centralt, vilket är det område som Man City normalt sett försöker anfalla på, och där de brukar kunna köra fast när de möter ett beslutsamt motstånd. Samtidigt har Man City, med väldigt offensiva ytterbackar och centrala mittfältare som inte alla gånger gör ett optimalt jobb i att ta sina defensiva positioner när laget blivit av med bollen, visat sig vara känsliga för motståndarnas snabba omställningsspel – och inget lag i ligan gör just nu snabbt omställningsspel bättre än Leicester.
För Man City är matchen mot Leicester den första i en sekvens av tungviktiga ligamöten under våren som spelas på hemmaplan. Det kanske mer än något annat ger dem en avgörande edge i den kommande titelstriden gentemot motståndarna, som var och en har kvar att möta Man City just på bortaplan, därtill har flera andra svåra bortamatcher under våren.
Kan Leicester vinna Premier League är frågan jag allt oftare börjar få via mail och sociala medier. Ja, det kan de naturligtvis. Men det är fortfarande Man City som är favoriter, kanske till och med stora favoriter, att vinna ligan den här säsongen. Att Pep Guardiola nu har kommit ut ur garderoben gör dem inte till mindre favoriter.