Paris Zaint-Germain leder Ligue 1 med ögonblödande 24 poäng. Chelsea å sin sida befinner sig på tolfte plats i Premier League, numer på betryggande avstånd från nedflyttningsstrecket, med 33 poäng efter 26 omgångar. Om vi skulle titta bara på pappret så är ju det spontana intrycket att det vore kolossalt pinsamt för PSG och för fransk fotboll att åka ur Champions League mot Chelsea.
Riktigt så enkelt är det naturligtvis inte. PSG är självfallet en formidabel motståndare, som bara har blivit bättre och bättre för varje år som gått sedan Qatar köpte klubben. Det är tredje säsongen i rad som PSG och Chelsea stöter på varandra i Champions Leagues slutspel. Först vann Chelsea, ganska bekvämt. Andra gången lyckades PSG med minsta möjliga marginal krångla sig vidare på bortamål i matchens absolut sista minuter. Tredje gången gillt.
Men Chelsea är självklart inte något oävet fotbollslag, och man ska inte låta sig luras av deras nuvarande tabellplacering. Mot Newcastle lossnade spelet och glädjen ordentligt för Chelseas spelare, och lagets nyckelspelare har sett bättre och bättre ut under längre tid. Och vad den här säsongen åtminstone har visat är att Chelsea även i ett krisläge har förmått höja sig inför och under de riktigt stora matcherna.
Och det blir självklart inte större än Champions League för Chelsea den här säsongen. Ligaspelet är i praktiken totalt kört, några Champions League-platser finns inte kvar att spela om. Chelseas enda chans att få spela Champions League nästa säsong, är alltså att vinna Champions League den här säsongen, inte för att något sådant incitament direkt behövs för att Chelseas spelare ska vilja vinna Champions League.
Det där skulle man ju kunna skratta bort som vilda fantasier om det nu inte var så att Chelsea har gjort precis samma sak en gång förut. Deras tabellplacering var kanske inte lika fenomenalt unken som den här säsongen, man sladdrade runt sjätteplatsen, men mönstret var detsamma. Även den säsongen ställdes man i Champions League inför vad som förmodades vara totalt överlägset motstånd, men gav alla på käften!
Nu är det förvisso inte riktigt samma Chelsea den här säsongen som det var för fyra år sedan. Där finns inte längre någon Didier Drogba. Frank Lampard visade man dörren. Petr Cech var man vänlig att mer eller mindre skänka bort till en motståndare. En efter en har de karaktärstarka ledargestalterna försvunnit från Chelsea. Nu verkar det dessutom troligt, om än inte helt säkert, att John Terry missar kvällens match på grund av skada.
Men man ska heller inte underskatta de spelare Chelsea faktiskt har. Eden Hazard verkar pigg på att visa sig från sin bästa sida i det europeiska skyltfönstret. Diego Costa, som jag kritiserat hårt under säsongen, har å andra sidan imponerat stort på mig med sin hunger att tysta kritikerna och lyfta Chelsea genom sin ilska. Längre bak i planen har Cesc Fabregas börjat dirigera spelet precis som han gjorde förra säsongen. Samtidigt har en spelare som Willian fått sitt stora genombrott den här säsongen, i vad som bara kan beskrivas som rejäl motvind.
Chelsea har den självklara fördelen att få avsluta på hemmaplan. De behöver inte vinna ikväll, de behöver egentligen bara se till att inte förlora matchen, eller snarare förlora åttondelsfinalen. Och är det något Chelsea har varit bra på under Guus Hiddinks ledarskap så har det varit att inte förlora matcher, de är ännu obesegrade under hans andra tid i klubben och hann med att förlora endast en enda under hans första sejour.
Situationen borde inte heller vara helt bekväm för PSG. Deras fullständiga överlägsenhet i Frankrike riskerar ligga dem i fatet när de helt plötsligt ställs mot en potentiellt betydligt tuffare motståndare, och dessutom gör det med vetskapen att det är en match de verkligen behöver vinna, och helst vinna på ett betryggande sätt inför returmötet. Får de inte omedelbar medgång kan det mycket väl gå grus i lagets annars väldigt väloljade maskineri.
Den avgörande frågan inför kvällen blir förmodligen vilket Chelsea det egentligen blir som springer ut på Parc Des Princes. Blir det Chelsea som sjunker med huvudena vid minsta motgång utan att kunna försvara sig ens mot ett gäng flickscouter? Eller blir det Chelsea som, likt mot Everton och Man Utd, tar problemen och motgångarna, biter ihop käkarna och krigar till sig något från matchen ändå?
PSG vill inte möta den senare versionen av Chelsea. De vill helt säkert inte behöva bege sig till Stamford Bridge för ett möte med den versionen som dessutom har vittring på avancemang. Chelsea är inte några orutinerade dunungar i det här sammanhanget, tvärtom är det PSG som ännu har mycket kvar att bevisa i det avseendet.
Läget den här säsongen är ett helt annat än inför förra säsongen. Då gick Chelsea in som favoriter och genomförde kanske också matcherna, i synnerhet hemmamatchen, med en slags arrogans, som om tanken var att det skulle lösa sig lite av sig självt. Det straffade sig hårt. Den här säsongen är rollerna på sätt och vis ombytta. Det är PSG som bara ska vinna. Chelsea å sin sida har förra årets läxa i ryggen samtidigt som man drivs av en revanschlusta för säsongen som varit.
Chelsea är inte så dåliga som deras tabellplacering antyder. Och kan de hitta någon av den defensiva organisation som präglat Chelseas tidigare upplagor så kan de bli riktigt farliga i Champions League. Chelsea har definitivt inget att förlora, bara allt att vinna.