Gästblogg: Min drömelva - Arsenal

Med den obesegrade säsongen som ligger närmast i minnet är Wenger tränaren för detta laget efter avtrycken han gjort och fortsätter göra för klubben och alla supportrar.

Laget han får coacha är av formationen 4-4-1-1

Målvakt: David Seaman. Målväktaren tar sig in här före Lehmann då han personligen var den första Arsenalspelaren jag verkligen hade som idol vid ung ålder. Men även för att jag håller honom som en av de bästa genom tiderna. Tog ligaguld med Arsenal bland mycket annat under säsongen 90/91 där laget endast släppte in 18 mål. Han fortsatte sin Arsenal karriär i flera år framöver och vann även ligan under 1998 och 2002.

I backlinjen så väljer jag en mix av spelare från liga vinsterna 90/91 och 03/04. Gemensamt för de båda trupperna under dessa kampanjer var de få förlusterna, endast 1 förlust i liga spel, 1991 borta mot Chelsea (2-1).

Vänsterback: Nigel Winterburn. Började faktiskt som högerback trots att han var så otroligt vänsterfotad. En disciplinerad vänsterback, sett till defensiven, som ingick i den backlinje som bara släppte 18 mål bakom sig under säsongen 90/91. Rolig fakta: Spelade fyra år i Wimbledons ”crazy gang” tillsammans med t ex Vinnie Jones och var den som några år senare i Arsenaltröjan ”startade” bråket som kostade Arsenal två poäng i avdrag säsongen 90/91 i matchen mot Manchester United som man ändå vann med 1-0.

Mittback: Tony Adams. Kaptenernas kapten, Mr Arsenal, jag antar att jag knappast behöver en förklaring här mer en att han spenderade 22 spelande år inom klubben, 14 år som kapten, över 600 matcher som spelare och bland annat fyra titlar i högsta ligan med Arsenal. Han ingick även i backlinjen tillsammans med Winterburn under säsongen 90/91.

Mittback: Sol Campbell. En otroligt viktig del av ”The Invincibles” som gick obesegrade genom säsongen 03/04. En spelare som jag personligen har färskare minnen av från sina spelande dagar än vad jag själv har av Adams, en otroligt atletisk, resolut och fysiskt stark mittback som begick väldigt få misstag på planen. Även om han spelade i många säsonger för Tottenham så är han bara för bra för att lämnas utanför den här listan.

Högerback: Lee Dixon. Inser nu när jag kommer till slutet med backlinjen att jag valt samma spelare som omröstningen av top 100 som klubben själva gjorde för några år sedan men inser också att den omröstningen stämmer väldigt bra. Dixon likt Adams spelade under mänga år i Arsenaltröjan och gjorde även han över 600 matcher. Dessförinnan var han runt i flera klubbar innan han hittade hem i norra London. Han tog över högerbacksrollen 1989 efter Nigel Winterburn gjorde flytten till vänstersidan. Det var han som satte igång anfallet som Michael Thomas avslutade i 90+1 av sista matchen i ligan 1989 som ledde till att Arsenal vann sin första liga titel sedan 1971.

Central Mittfältare: Patric Viera. Enligt eget minne den första box to box-mittfältaren jag bevittnade. Var otrolig på det centrala mittfältet samtidigt som han var oklanderlig i sista tredjedelen. Var trots sin storlek otroligt graciös och elegant i sitt spel. Var en viktig kugge, om inte den viktigaste enligt mig tillsammans med Campbell och Henry i ”The Invincibles” under säsongen 03/04. Hans duster och drabbningar med Roy Keane är inget man får glömma och en sökning på internet efter detta kan nog få en att drömma sig tillbaka några år!

Central Mittfältare: Ray Parlour. Även om positionen här kanske inte är helt korrekt (spelade väl också lite ute till höger) så var hans intensitet perfekt, han hamnade och hamnar ofta i skuggan av Viera och kanske lite mer namnkunniga konkurrenter på en lista som denna, men var ack så viktig för Arsenal under sin karriär. Utvecklades enormt under Wengers första år i klubben, vann tre ligatitlar (varav två där han spelade regelbundet) och några minnesvärda hattricks, samt hans status som en av de mest underskattade spelarna under sin tid gör att han fastnar i mitt intresse och även klämmer sig in i den här elvan.

Högermittfältare: Fredrik Ljungberg. Indirekta orsaken att jag började följa Arsenal tror jag, Signades av Wenger utan att han hade sett honom live från Halmstad BK och det blev succé! Han ingick även i ”The Invincibles”, startade och var även han en viktig kugge på kanten med både mål och assist. Gjorde över 200 matcher för Arsenal och tryckte in nästan 50 mål. Sedan får vi inte glömma frisyren!

Vänstermittfältare: Robert Pires. Till den här dagen har jag inte sett en mer elegant fotbollspelare (jag kan vara lite partisk i den åsikten). Otrolig teknik och blick för spelet. Kom från Marseille år 2000 och lämnade för Villareal 2006 men hann däremellan med att vinna över fansens gunst och hjälpa Arsenal bärga två PL-titlar och göra över 60 mål för klubben, några av dom väldigt spektakulära! Sök på hans mål mot Aston villa då han lyfter bollen över backen efter en pass från Ljungberg och sedan lobbar den över Schmeichel i Villamålet. Vilken pärla!

Släpande anfallare: Dennis Bergkamp. Arkitekten! Hade precis allt som man ska ha som fotbollspelare, var en komplett striker/släpande anfallare med blick och touch som om det hade blivit skänkt från ovan. Jobbade otroligt hårt både på och av planen. Var ett praktexempel för unga spelare på hur man förde sig som fotbollsproffs. 120 mål och över 400 matcher i Arsenaltröjan gör att han är omöjlig att lämna utanför. På tal om spektakulära mål: Newcastle borta i mars 2002.

Anfallare: Thierry Henry. Svårt att gissa. Är den ledande målskytten i Arsenals historia efter han lett Arsenal till den obesegrade säsongen 03/04 och därefter slagit Ian Wrights rekord på 185 mål. Henry slutade efter 377 matcher för Arsenal på 228 mål med två PL-titlar, två FA-cuptroféer och Premier Leagues guldsko fyra gånger efter två perioder i klubben.

Bänken:
Jens Lehman
Ian Wright
Liam Brady
Martin Keown
David Rocastle
David O´Leary
Steve Bould

Så många spelare som skulle kunna gå rakt in i elvan utan problem och så mycket mer att skriva men jag nöjer mig med detta!

Av: Jonas Edlund-Kiviluoma