Supporterkulturen i sig är ett fantastiskt fenomen, oavsett om den yttrar sig på läktarna, på pubarna eller på våra sociala forum. Supportern är och förblir livsviktig för att idrotten ska kännas aktuell på vilket plan som helst. Utvecklingen som sker på plan och läktare har egna utmaningar att ta itu med. Jag påstår mig inte ha lösningar på de besvärliga frågor som den moderna fotbollen har fört med sig i dessa avseenden. Jag ifrågasätter däremot vår tyck-och-tänk-kultur som blir alltmer verklighetsbefriad.
För ungefär två år sedan behandlade jag detta ämne i gästkrönikor på både SvenskaFans och Fotbollskanalen (“Vad vet vi egentligen?”), som behandlade hur besvärlig fotbollen som idrott är att analysera. Gensvaret var till stor del positivt, till min stora förvåning, då jag öppet ifrågasatte trovärdigheten hos en stor del av åsiktssnickrarna. Jag vill med detta inlägg bygga vidare, förtydliga, och delvis upprepa delar av min tidigare kritik.
Rent psykologiskt finns det metodfel vi gör. Jag påstår mig inte vara alltför kompetent inom psykologi, men det finns ett par observationer som jag upptäckt är återkommande. Dessa yttrar sig i typiska snedvridningar, det vill säga kognitiva metodfel. Nedan följer sex av de mest påtagliga snedvridningarna i vår tyckandekultur, som jag anser präglar våra diskussioner i på tok för hög grad.
I kursiv text står befintliga psykologiska termer som jag anser lämpliga att associera till. Dessa går att söka på för mer utförliga beskrivningar.
Resultat före metod – Outcome bias, Hot-hand fallacy
Givetvis har vi rätt att bedöma metoders duglighet efter vilka resultat de ger, det är en godtagbar strategi för att vaska fram framgångsrika strategier. Tyvärr har vi en tendens att värdera resultat före allt annat, och bortser hur väl metoderna står sig mot både slump och tid. Det är som bekant svårt att ifrågasätta ett vinnande koncept, oavsett tidsperspektiv. Det kommer alltid finnas risk att vi hyllar tveksamma metoder om de bidrar till tillfällig framgång. Tim Sherwoods arbete i Aston Villa känns som ett dugligt exempel, om vi förutsätter att hans metodik var relativt oförändrad under sin tid i klubben.
Ett mer hypotetiskt exempel vore en general som låter tärningen bestämma stridsmanövern, ett exempel som rent statistiskt faktiskt hade kunnat vinna flera strider och inge ett illa placerat förtroende. Långsiktigt hade sannolikt bristerna blottats, men kortsiktigt hade få ägnat sig åt att syna metoderna bakom resultaten.
Efterklokhet och efterkonstruktion – Hindsight bias, Beneffectance
Allting är lättare att se i backspegeln. Mycket underliga efterkonstruktioner görs för att smeka sin egen bedömningsförmåga medhårs. Det skulle därmed inte förvåna mig om någon faktiskt påstår sig ha förutspått Leicesters titelkamp under denna säsong, även om en sådan efterkonstruktion lätt kan avfärdas som bullshit. Liknande argument används för att underminera kompetens hos spelare och tränare. För visst var det alltför uppenbart att spelare X skulle skadas om han spelade just denna match? HUR kunde inte tränaren se detta?
Överdrivet känslomässigt engagemang – Affect heuristic
Känslorna är en viktig del av supporterkulturen, men de kan påverka ens omdöme irrationellt. Det här yttras på flera olika sätt, till exempel när man tillför egna personliga egenskaper och värderingar i idrotten. Allra mest framträdande är när det handlar om bedömning av matchsituationer. Handen på hjärtat, hur ofta anser du att ett domslut är väl utfört om det är mot ditt hjärtelag?
Likväl finns det ett underligt fenomen där man befäster individens merit och trovärdighet i klubbens framgång. Att använda brist på titlar och historia används inte endast för att underminera en klubb, utan även för underminera deras supportrar. Elitism är tillräckligt illa på sportslig nivå, att använda den som retoriskt verktyg är gräns på katastrofalt.
Tillskrivande av irrelevanta egenskaper – Halo effect, Fundamental attribution error
Vi har en oroväckande benägenhet att tillskriva andra oförtjänta egenskaper, som vi baserar på initial observation av en positiv/negativ egenskap. Dessa fördomar innebär betydligt mindre motstånd kognitivt, vilket gör oss mer benägna att acceptera dem. För visst känns det lämpligt att anta Petr Čech som en mer lugn, stabil och allmänt kompetent snubbe än t.ex. Simon Mignolet? Eftertanke utmanar givetvis den tesen, men tesen bemöter avsevärt mindre kognitivt motstånd än om jag hade kastat om rollerna. De flesta inser givetvis att dessa herrars målvaktsspel inte är tillräckligt för att bedöma deras personliga karaktärer. Trots detta har jag fått se vitt skilda proffs som Zidane, Rodgers, Wenger, Berbatov och Fabregas tillskrivas egenskaper som är lika irrationella som kränkande.
Förnekande av slumpen – Clustering illusion, Overconfidence effect, Hot-hand fallacy
Eftersom fotbollen präglas av hög konkurrens och utpräglat detaljtänkande kan vi ofta likställa goda metoder till goda resultat. Trots detta måste vi inse att den professionella idrotten medför aspekter där slumpen kan vara absolut avgörande. Den för vanligtvis inte en korpenspelare till Premier League, men den har förmåga att påverka enstaka matchutgångar och resultat. Likaså kan den påverka våra uppfattningar om individer.
Även om vi kan argumentera för att aktivt minimerande av slump är en förutsättning för att uppnå framgång, så får vi aldrig helt förneka slumpen. Den får effekt, och kan förvandla den mest beundransvärda prestationen till ett fiasko. Slumpen bör behandlas som en hälsosam felmarginal i dina analyser. Den bör inte överanalyseras, men får absolut aldrig förnekas.
Övertro på vår insikt och kunskap – WYSIATI, Dunning-Kruger-effect, Overconfidence effect
Allra mest påtaglig är övertron på vår kunskap och insikt. Fundera gärna kort över vilken insikt du har i din favoritklubb. Här talar jag om den verkliga, den objektiva insikten i hur klubben arbetar ekonomiskt och sportsligt. Vi besitter måhända en analyserande förmåga, men den blir värdelös utan vettig insikt. Vi är ju inte med på träningspassen, vi hanterar inte lagets ekonomi, vi sitter inte i förhandlingsbordet, vi vet inte spelarnas fysiska värden. Vår insyn i dessa områden är för begränsad för att berättiga precisa analyser. Hur kan vi påstå oss ha mer insikt och kompetens än den som har tillgång till den värdefulla förstahandsinformationen? Det krävs ingen kock för att inse att en maträtt smakar uselt, men det krävs kompetens för att analysera exakt var maträtten har gått fel. Den allra bästa analysen kan du göra om du stod bredvid kocken när matkatastrofen inträffade.
Det otacksamma material vi har att arbeta med är medias avfall, starkt kryddat med deras oundvikliga tendens att förenkla och förvränga. Ur detta har vi själv skapat en social kultur där vi förenklar idrotten på absurda sätt, då vi alltför ofta resonerar utifrån rena Football Manager-perspektiv. När komplicerade lagproblem ska utredas är inte sällan mirakelkuren något i stil med: “Sälj honom, köp honom”. Inte helt olikt Donald Trumps förslag om att bygga en mur för att bekämpa illegal invandring.
Jag hoppas någonstans att det finns en sund medelväg. Mitt förslag är att inta en mer ödmjuk och realistisk ställning till vårt tyckande. Jag vill återigen förtydliga att min avsikt inte är att kompromisslöst kväva åsiktsfriheten. Vi ska fortsätta spekulera och debattera, oavsett vilket perspektiv och kunskap vi har.
I många fall kan även ett externt perspektiv gynna en grupp, det kan bryta tankemönster som inte är ifrågasatta inom den interna gruppens ramar. Jag förutsätter också att interna aktörer upplever en viss illusion av kunskap. Men vi bör inse att vi i slutändan vet ytterst lite, och att subtil psykologi uppenbarligen påverkar vårt förnuft negativt. Endast därifrån kan vi bygga någonting som inte är sandslott.
Av: Simon Pääjärvi