![Table]()
BURNLEY, 71pts (36pld)
Burnley den här säsongen är närmast identiskt med förra säsongens Burnley, och Burnley säsongen innan det. Detta är fortfarande samma lag i grunden och man har varit riktigt bra på att ersätta sålda nyckelspelare.
Varför kommer de vinna ligan?
Jag skulle vilja säga att de är bättre än de var ifjol när de spelade i Premier League. Då hade man ett svagt innermittfält, ett gammalt mittbackspar, och Danny Ings var ganska ensam på topp. Den här säsongen är Sam Vokes tillbaka från skada (startade bara fem matcher ifjol), mittförsvaret har föryngrats med 25 år, och Joey Barton har varit dominant på mittfältet.
Sam Vokes har bara gjort elva mål jämfört med de 20 han gjorde 2013-14 men han har redan lika många assist och är återigen en av ligans ledande spelare i luften (tvåa i vunna höjddueller). Joey Barton leder laget i ”defensiva aktioner” (tacklingar och brytningar) och i passningar per match. Han har också faktiskt lyckats undvika Robbie Savage-zonen i vilken man oftare syns i media än på planen.
Andre Gray, värvad från Brentford, har fyllt tomrummet efter Danny Ings och med sina 20 ligamål leder han just nu skytteligan. Jämfört med Ings är han en mer renodlad målskytt och klart mindre involverad i spelet men han passar lika bra bredvid Sam Vokes. Andre Gray gjorde inför förra säsongen en ”Vardy-flytt” från femtedivisionen till Championship och han lär inom kort bli ännu en i raden av före detta ”non-League”-anfallare (division 5 och nedåt) i Premier League.
De har också ersatt Kieran Trippier med Matt Lowton och Tendayi Darikwa som spelat ungefär hälften av matcherna vardera.
I försvaret har man tappat Jason Shackell men ersatt honom med före detta Man Utd-ynglingen Michael Keane som haft en bra säsong. Dessutom har man allt mer fasat ut snart 40-årige Mike Duff och ersatt honom med James Tarkowski som man köpte från Brentford i januari. I Shackell (32 år) och Duff (38) hade man ett åldrande försvar som hade svårt att hänga med i Premier League men med Michael Keane (23) och Tarkowski (23) hoppas man ha ett mer modernt mittbackspar som kan spela tillsammans i flera säsonger framöver.
De har inte heller förlorat en ligamatch sedan Boxing Day mot Hull, vilket var 13 matcher sedan.
Varför kommer de inte vinna?
Det tydliga problemet med förändring är att man förlorar en del kontinuitet och inarbetade samarbeten på planen. Jag kan dock inte säga att det varit särskilt tydligt men Dyche tog en rejäl risk när han plockade in Tarkowski mitt under säsongen. Då Dyche dessutom varit försiktig med Tarkowski har vänsterbacken Ben Mee (mittback från början visserligen) istället spelat mittback och rutinerade försvarsrisken Stephen Ward har fått kliva in som vänsterback.
Lägg till att man har två nya högerbackar som turas om och man har en helt nyformad backlinje. Burnley har inte haft några större defensiva problem men Dyches spelidé bygger först och främst på en stark organisation och man har inte längre samma rutin att förlita sig på i försvaret.
Joker
De har som sagt Joey Barton i laget och det kan gå hett till i ligans sista omgångar. Skulle Barton till exempel bli utvisad i en match har man tunt med backup-spelare. Bakom Barton och Jones har varken Marney eller Arfield spelat ofta eller bra som innermittfältare denna säsongen.
MIDDLESBROUGH, 67pts (35pld)
Efter en etymologisk undersökning framkom det att Aitor på baskiska betyder ungefär ”god far”. Vilket låter väldigt betryggande. Det öppnar också upp för att supportrar ska döpa laget eller sig själva till ”Aitors Söner” om allt går bra.
Varför kommer de vinna ligan?
De har ligans bästa försvar (i konkurrens med Hull) som nästan slog alla defensiva rekord när de under en period av säsongen aldrig släppte in mål. Rutinerade målvakten Dimitros Konstantopoulos höll nollan så länge att han började ifrågasätta hela fenomenet ”mål” och om inte hans roll som målvakt gjorde honom till en fånge som hindrades från att delta i det verkliga spelet.
Daniel Ayala i mittförsvaret har varit en av ligans främsta mittbackar, kanske särskilt imponerande då han hittills under säsongen har spelat med fyra olika mittbackspartners.
De har i januari också värvat Jordan Rhodes som i flera säsonger varit en av Englands mest pålitliga målskyttar. Bredvid/bakom honom finns rutinerade David Nugent vars hjärnspöken bara verkar påverka honom framför mål när han spelar i Premier League. Dessutom är Christian Stuani stundtals en anfallare och målfarlig även från kanten.
De har också gott om bra offensiva mittfältare. Downing har varit med länge men är fortfarande en väldigt bra spelare och viktig ledarfigur. Gaston Ramirez har varit ett riktigt januarifynd och ger dem en playmaker som de länge saknat. Mittfältet är stabilt och tufft likt ifjol men Leadbitter har inte gjort lika många mål eller assist som när han dominerade ifjol.
Varför kommer de inte vinna?
Daniel Ayala skadade sig i februari och har nu inte spelat på en månad. Utan Ayala har man bara vunnit tre av åtta matcher. Ayala ser ut att snart vara tillbaka men de är sårbara utan Ayala i bästa skick. Bakom honom finns bara Gibson, 18-åriga Dael Fry, och Kalas som helst är högerback.
Jordan Rhodes har bara gjort ett mål hittills på fyra matcher från start och fyra inhopp. Det är oroande då han skulle vara den sista pusselbiten. Deras bästa målskytt är Nugent som bara gjort sju mål. Det är väldigt ovanligt att vara ens så här bra utan någon som gjort åtminstone tio ligamål.
Det känns inte heller som att Karanka vet vilka som är hans startspelare. Särskilt offensivt. Kan de spela Nugent och Rhodes tillsammans? Hur får man då plats med Ramirez? Adomah eller Stuani?
Joker
De har kvar matcher mot samtliga tre övriga lag i toppen och avslutar säsongen hemma mot Brighton vilket kan bli en match där uppflyttning står på spel.
BRIGHTON, 65pts (36pld)
Brighton kan ses som en dunderöverraskning à la Leicester då de slutade på tjugonde plats ifjol. Men med tanke på att man dessförinnan slutade sexa och fyra vill jag hävda att förra säsongen är den större överraskningen. Frågan är hur Brighton fick sitt ”groove” tillbaka.
Varför kommer de vinna ligan?
De har hittat sin ersättare för Leonardo Ulloa i Tomer Hemed. Drastiskt kan man säga att Brighton utan Ulloa gick från ett playoff-lag till att sluta på tjugonde plats, sex poäng från nedflyttning. Och Brighton med Hemed gick från nämnda tjugonde plats till att konkurrera om uppflyttning. Hemed har visserligen ”bara” gjort elva mål och sex assist men var den som la grunden för ett Brighton som nu har ett helt anfallskollektiv.
Gamla Brighton-legendaren Bobby Zamora är tillbaka och gjort sju mål på de utspridda minuter som hans knän klarar av. James Wilson från Man Utd gjorde mål när han fick spela och Sam Baldock, en Milton Keynes-export före Dele Alli och Galloway, har återuppstått för att peta in några mål här och där.
De har också en rutinerad manager i Chris Hughton som tog Newcastle tillbaka till Premier League och gjorde underverk med ett konkurshotat Birmingham. Likt Hughtons tidigare lag är Brighton starka i kantspelet. Solly March var en sensation innan sin långtidsskada. Därefter har Jamie Murphy på vänsterkanten visat framfötterna som en svårstoppad ytter med bra avslut. Dessutom har gamla Leicesterbekantingen Anthony Knockaert (han var Mahrez innan Mahrez) varit en lyckad januarivärvning. Knockaert har inte synts till mycket i protokollet (ett mål, två assist) men med honom på ena kanten och Murphy på andra kanten får anfallen mer balans och bättre kvalitet.
Den bästa lagdelen i min mening är mittfältet. Yttrarna ovan för all del men innermittfältet har varit fantastiskt. Chris Hughton, likt Sean Dyche, har en tendens att nöja sig med hyfsad innermittfältare som kan ligga rätt i sina positioner och inte slå bort bollen. Men i form av Beram Kayal, som är från Israel likt Hemed, och Dale Stephens har han istället två spelare som kan göra allt.
Det påminner om Leicesters mittfält. Så som det ser ut denna säsongen men i princip sett likadant ut sedan Championshiptiden. En lite mer offensiv passningspelare som också tar stort defensivt ansvar, likt Drinkwater. Detta är Dale Stephens. Fem mål och fem assist, flest passningar per match, och mängder av tacklingar och brytningar. En mer fysisk defensivt stark spelare som också kan bidra offensivt, likt Matty James tidigare och N’Golo Kanté nuförtiden. Detta är Beram Kayal. Han leder laget i tacklingar men är också delad tvåa i assistligan.
Varför kommer de inte vinna?
Problemet med att detta Brighton, detta Hughton-lag är mer offensivt än de brukar vara, är att försvaret blivit lite lidande. Satsade man offensivt när man insåg att försvaret var svagt? Satsade man offensivt för att man trodde försvaret skulle hålla?
Försvaret har inte varit ligabäst, det har släppt in klart fler mål än Hull och Middlesbrough. Det är dock inte heller klart sämre än Burnleys och antagligen bättre än Derbys och övriga playoff-kandidater.
Det saknar inte kvalitet men känslan är att Lewis Dunk, målvakten David Stockdale, och Bruno håller hög kvalité men sedan finns det en samling försvarare som inte riktigt lyckats fylla vänsterbacksplatsen eller mittbacksplatsen bredvid Dunk.
Connor Goldson är en ung lovande mittback som tagit platsen av före detta kapten Gordon Greer men det känns snarare som att Greer tappat det. Calderon är likt Bruno en gammal hårdför spansk ytterback men där Bruno har tappat hår har Calderon tappat kvalité. Gaetan Bong höll på att göra vänsterbacksplatsen sin innan han skadade sig i november och varit borta sedan dess. Liam Rosenior är okej men bättre på pappret då han kan spela på båda kanterna och säkert ett flertal instrument om det behövs.
Joker
Instabil form. De senaste sex matcherna har man antingen gjort fyra mål, släppt in fyra mål, eller spelat 0-0. Mot Cardiff släppte man in tre mål på de första 30 minuterna och i nästa match mot Bristol City ledde man med 3-0 efter 56 minuter istället. Vilket Brighton som dyker upp är svårt att förutsäga.
HULL, 64pts (34pld)
Hull har ospelade matcher som sin främsta selling point men är det ens något önskvärt? Kan Steve Bruce ta sin fjärde uppflyttning till Premier League?
Varför kommer de vinna ligan?
Steve Bruce är lite av Championships Carlo Ancelotti: Han har tre uppflyttningar i bagaget och han lyckas samarbeta med kontroversiella ägare. Assem Allam i Hull och David Sullivan, David Gold och Karen Brady då i Birmingham är inga Berlusconis eller Abramovich men de är klart mindre kompetenta.
Laget har inte förändrats nämnvärt av nedflyttningen. Curtis Davies är fortfarande fantastisk, Mohamed Diamé gör snygga löpningar och bra mål, och Jake Livermore är bra utan att göra väsen av sig.
Dock har man fullständigt övergett 3-5-2. Istället har man dubblat upp med defensivt starka yttrar. Elmohamedy är som en extra ytterback och han bidrar i anfallspelet. Till vänster har Sam Clucas varit en sensation. Ifjol var han en god allt-i-allo för Chesterfield där han som vänsterfotad fick spela alltifrån vänsterback till anfallare. I Hull är han främst vänsterytter och har gjort fem mål samt sju assist därifrån.
Det är också givande att få slå inlägg när Abel Hernandez finns inne i boxen. Han vinner inga höjddueller men han gör mål på alla passningar som når han i djupled eller i knähöjd. Dessutom är han uppbackad av Diamé som i en mer offensiv mittfältsroll har gjort sex mål och fyra assist.
Varför kommer de inte vinna?
De har haft ett tufft spelschema på grund av dubbelmötet med Arsenal och framöver har de tolv matcher jämfört med de andras tio-elva matcher. Hull vilade visserligen gott om spelare mot Arsenal men Bruce älskar inte att rotera och framåt är man väldigt beroende av Abel Hernandez.
Huddlestone har haft en dålig säsong. Han har nästan suttit mer på bänken än han spelat (15 starter, tolv inhopp). Känslan är att han inte får någon tid på sig i Championship även om det borde finnas mer ytor för hans passningar att landa. Eller så föredrar helt enkelt Steve Bruce att spela Livermore-Meyler och fokusera bollinnehavet på kanterna.
Som vanligt skulle jag kunna klanka på att Alex Bruce spelar för mycket men utan 5/3-backslinje finns det inte mycket plats åt honom. Däremot är jag inte övertygad att Michael Dawson bör gå före unga lovande Harry Maguire men Dawson är det föredragna säkra alternativet. Maguire ser annars mer ut som Steve Bruce än vad Alex Bruce gör och han är oförtjänt bra med bollen för att se ut som han gör.
Joker
Snygga eller avgörande målskyttar. Nick Powell kom nyss in på lån och när han var i Crewe gjorde han några otroliga drömmål. Shaun Maloney finns i truppen och har en fallenhet för att göra bra i rätt lägen. Sone Aluko och Robert Snodgrass har heller inte varit framträdande men de har drömmålmaterial i sina vänsterfötter.
:::
Derby, 60pts (36pld)
Sparkningen av Paul Clement har inte påverkat deras ligaform nämnvärt (vunnit tre, förlorat två) men det verkar ha väckt centerodjuret Chris Martin till liv som gjort tre mål på de fem matcherna sedan Wassall tog över. Innan det hade han inte gjort ett spelmål sedan oktober.
Sheffield Wednesday, 56pts (36pld)
De har gjort näst flest mål i Championship denna säsongen med Carnival-Carlos Carvalhal. Lika otroligt är det att Fernando Forestieri gjort tolv ligamål för dem. Senast Forestieri sågs till fick han dock två röda kort på en vecka och Wednesday är vinstlösa sedan dess.
Cardiff, 55pts (36pld)
Russell Slade har fått mycket kritik för sin konservativa, glädjedödande spelstil där han kan starta utan anfallare och ha tre anfallare på bänken. Slade har dock lyckats forma ett dugligt lag av denna förbryllande röra spelare, gjort Anthony Pilkington till anfallare, och återupplivat Peter Whittingham.
Ipswich, 55pts (35pld)
Hade alla matcher spelats på bortaplan hade Ipswich legat trea i tabellen, hemma bland traktorerna är man däremot mediokra. Det är baksidan med McCarthy-lag. De är starka bakåt och i luften men kan inte föra spelet. Daryl Murphy har dessutom gjort nästan 20 färre mål denna säsongen.
Birmingham, 54pts (35pld)
Deras starka inledning har mattats av. De kan fortfarande knipa en playoffplats om Clayton Donaldson gör lite fler poäng och ifall Championship-nördfavoriten Jon Toral kan hålla en jämnare (högre) nivå.
Av: Peter A. Linhem, @Linhem på twitter