Till denna allstar-uppställning av de flesta av världens mest välrenommerade managers kan läggas starka komplement i de flesta andra klubbar. Men vilken roll i en sådan uppställning kommer dess kanske allra främsta eminens, Arsene Wenger, att spela?
Är Arsene Wenger kvar i Arsenal från och med nästa säsong så har han sin självklara plats i den rivalitet som dessa stora namn och stora egon kommer att forma nästa säsong med. Men helt självskrivet är det kanske inte att Wenger är kvar också efter den här säsongen. Dels början han bli till åren. Dels beror det lite på hur säsongen faktiskt slutar.
Den gängse teorin är att Arsene Wenger alltid avslutar ingångna kontrakt, och enligt det resonemanget så är han garanterat kvar åtminstone under nästa säsong, då kontraktet går ut 2017. Exakt vad sådana utfästelser betyder i praktiken är måhända oklart. Vi kan däremot vara rimligt säkra på att Arsenal inte kommer tvinga fram ett avgående från Arsene Wenger.
Min teori har under en längre tid varit att Arsene Wenger vill sluta på topp, att han vill föra Arsenal tillbaka som ligasegrare i England igen, för att så att säga fullborda sitt långsiktiga fotbollsprojekt och lämna ifrån sig ett eftermäle fridlyst från ifrågasättanden. Därmed vore min slutsats att om Arsenal vinner ligan i år så vore det med med viss sannolikhet Wengers avskedsföreställning.
Men betyder det på samma gång att om Arsenal inte vinner ligan i år så blir Arsene Wenger kvar, likt kapten Ahab i den ständiga och maniska jakten på den vita valen?
Arsene Wenger reagerade, med all rätt, med ilska på presskonferensen innan förra helgens Londonderbyn, på de tråkiga journalister som fortfarande efter 19 år, som Wenger sa, ifrågasatte om han hade vad som krävdes för att lyckas med sitt jobb. Det tyder ändå på att det är ett ifrågasättande som gnager honom och att det är något han börjar tröttna på.
Det svårbedömda i situationen är att den vita valen, det vill säga ligatiteln, riskerar bli alltmer illusorisk. Det här var säsongen då Arsenal till sist skulle vinna ligatiteln. Arsenals chanser att vinna ligatiteln har inte på väldigt länge, om någonsin, varit större än den här säsongen, och de kommer förmodligen heller inte vara större än så här på mycket länge.
Det finns en fara, likt den vita valen till sist drog med den fördömde Ahab ned i havsdjupet, att en fruktlös jakt på en framtida ligatitel riskerar göra det bildligt samma med Arsene Wengers eget eftermäle. Den börjar bli en alltmer spridd uppfattning att Wenger riskerar dröja sig kvar för länge i klubben, att hans personliga fotbollsfanatism börjar begränsa snarare än hjälpa laget.
”I have not created human beings. That is God, if he exists. He didn’t make us perfect, so we have to live with that. We have to live with exaggerations and I can do that. I honestly never believed that I was God and I’m absolutely conscious of that. But what can I do?”
När Arsene Wenger förklarar att han minsann aldrig har trott att han är gud eller något sådant, så kommer jag något osökt att tänka på när Jay Leno, efter att politrukat sig tillbaka till The Tonight Show och huggit dolken i ryggen på sin ersättare Conan O’Brien, vädjade om att vi inte skulle skylla det hela på Conan O’Brien. Men var det verkligen någon som alls skyllde på Conan?
I grund och botten syftar dock Wenger på förväntningar. Att fans aldrig är nöjda, har höga krav och förväntar sig perfektion, vilket är något fullständigt orealistiskt. Det är en syn på kritik vars mylla är ett välbekant tema från de senaste tio åren; det är bra nog att vara bland de fyra bästa, det är bra nog att vinna FA-cupen.
Men det är inte bra nog. Inte för en klubb som Arsenal, med dess resurser och dess förutsättningar. Och kritiken från fansen, och frågorna i media, är inte orimlig eller orealistisk. Bristerna i Arsenals lagbygge är inte tillfälligheter, utan återkommande fenomen säsong efter säsong. Naturligtvis uppstår frustration när dessa inte adresseras, än mindre åtgärdas.
Champions League är i praktiken över för den här säsongen, för sjätte säsongen i rad redan i åttondelsfinalen. Vad avser ligatiteln är de återstående chanserna, att på nio matcher hämta upp åtta poäng på Leicester samtidigt som man tar igen tre poäng på Tottenham, att betrakta som i bästa fall ett långskott – sett till de egna tendenserna i såväl spel som resultat, och kvarvarande spelschema.
I cupspelet återstår då FA-cupen, där Arsenal inte har förlorat en match sedan 2013. Arsenal är tre matcher från att bli den första klubben sedan 1800-talet att vinna FA-cupen tre år i rad. Det är också den bästa kvarvarande titelchansen för Arsenal och Arsene Wenger den här säsongen, även det för övrigt för tredje året i rad.
Räcker det för att betrakta Arsenals säsong som lyckad? Det borde rimligtvis inte göra det, man hade större ambitioner och högre målsättningar med den här säsongen.
Räcker det för att övertyga Arsene Wenger att fortsätta som Arsenals manager ytterligare en tid? Det skulle kunna lindra någon av den kritik som annars skulle anta orkanstyrka och således ge honom en bättre plattform att göra ett nytt försök nästa säsong. Eller är det mer troligt att Wenger ser en tredje raka FA-cuptitel kanske inte som den avslutning han hoppades på, den vita valen – men den bästa möjliga?
Frågan har dock även en praktisk sida. Är det över huvud taget möjligt för Arsene Wenger att avgå efter den här säsongen? Alla uppenbara ersättare är låsta. Pep Guardiola till Man City, Jürgen Klopp till Liverpool. Carlo Ancelotti är i Bayern och José Mourinho är utesluten. Det finns för närvarande ingen naturlig ersättare, som känns redo och aktuell för uppgiften.
Både Arsenal och Arsene Wenger har haft goda möjligheter att nära kunna studera en engelsk storklubbs brottningsmatch med en liknande för att inte säga identisk utmaning. Det är svårigheter som Arsenal helt säkert kommer göra sitt yttersta för att undvika, om nödvändigt genom att i så fall hellre skjuta dem på framtiden.
Mycket talar alltså för att Wenger gör Guardiola, Klopp, Mourinho, Conte, Benitez, Pochettino, Koeman med flera sällskap även nästa säsong. För detta talar alltså både personliga som praktiska skäl. Vi ska nog inte förvänta oss att något meningsfullt egentligen kommer förändras med Arsenal till nästa säsong, frågan är snarast bara om det den här gången ska räcka hela vägen.
Ska Arsene Wenger få avsluta med sin ligatitel – eller kommer den visa sig vara lika förgänglig och fördärvande som den vita valen? Ahab beskrivs i sin blinda jakt på valen som en ogudaktig gudalik man, en karismatisk ledargestalt gjord blind för hur jakten på Moby Dick i själva verket är föga mer än en strid med och mot sina egna demoner.
Låt oss hoppas att metaforen inte blir till verklighet.