Dags att avsluta bloggserien om Premier Leagues bästa spelare för den här gången. Efter att ha gått igenom övriga lagdelar är det nu dags att gå igenom anfallarna. Liksom förra bloggen så är ibland gränsdragningen mellan anfallare och vissa offensiva mittfältare hårfin, men man får försöka använda sitt omdöme efter bästa förmåga.
Precis som med mittbackarna är känslan att standarden på anfallarna i grova drag har sjunkit jämfört med förr. Kanske hänger detta samman just med att rollerna på planen alltmer blandas samman. Det är däremot inte längre lika lätt att hitta någon Thierry Henry, Didier Drogba, Ruud van Nistelrooy, Andy Cole, Michael Owen, Fernando Torres och så vidare, som det jämförelsevis vimlade av förut.
Precis som med tidigare listor gäller att fokus huvudsakligen, men inte uteslutande, ligger på den här säsongen. Det handlar alltså om vilka som är bäst just nu, men det är inte en fråga som besvaras på ett intelligent sätt utan att ta hänsyn både till igår och imorgon – det vill säga titta bortom vad som annars riskerar vara föga mer än dagsform.
Och som vanligt, när jag gör sådana här listor, så är det att betrakta som objektiv sanning.
(10) Anthony Martial, Man Utd
Tidiga dagar naturligtvis för Martial som däremot redan under sin debutsäsong har visat sin kvalitet i Man Utd. Går utvecklingen som den ska för Martial kommer han att rusa uppåt på den här listan, en spelade både med teknik och med näsa för mål. I ett Man Utd som har haft väldigt lite att yvas över offensivt under säsongen är Martial den kanske enda positiva upplevelsen.
(9) Roberto Firmino, Liverpool
Det går att diskutera om man ska betrakta Firmino som anfallare eller offensiv mittfältare men till sin läggning hade jag snarast placerat honom som forward, inte någon slags kreativ speldirigent på mittfältet. Värvades med höga förväntningar och har så smått börjat infria dem i Liverpool, även om det tog lite tid. Behöver bli effektivare i sina avslut.
(8) Jermain Defoe, Sunderland
Man kan ha många kritiska synpunkter på Defoes kvaliteter som fotbollsspelare, och han har onekligen sett sina bästa år, men han är något som alltmer börjar bli en bristvara i Premier League, en renodlad gottverdammtes avslutaranfallare. Och det gör han riktigt bra, ska Sunderland hålla sig kvar i Premier League den här säsongen så är det på Defoes axlar man gör det. Och Sam Allardyce ser ut att hålla med.
(7) Marko Arnautovic, Stoke
Imponerande målskörd den här säsongen av österrikaren som har en tydlig benägenhet att komma in i straffområdet från sitt område på vänstersidan. Har bra avslutningar överlag och kan avsluta på de flesta sätt, personligen är jag dock mest imponerad över hans intelligenta löpningar som nästan alltid kommer i rätt tid och läge.
(6) Odion Ighalo, Watford
Jag hade mina fördomar kring den här spelaren under stora delar av den här säsongen, det ska sägas. En spelare som jag betraktade som en, förvisso klart skicklig, brunkare som visste att utnyttja Watfords tämligen endimensionella offensiv. Men jag har fått omvärdera. Jag har blivit imponerad både av tekniken Ighalo besitter men framför allt för dennes obetvingliga förmåga att skapa yta åt sig själv i straffområdet.
(5) Diego Costa, Chelsea
En av de stora anledningarna bakom Chelseas ligatitel förra säsongen men hade en i det närmaste katastrofal första halva av den här säsongen, vilket självklart förklarar varför Chelsea fick det så svårt. De senaste månaderna har dock illustrerat Costas skicklighet och storhet, inte bara som anfallare utan också som ledargestalt i laget. Det är en kontroversiell personlighet helt klart, men det kan också vara uppfriskande i en tid med alltmer känslobefriade och mediaslipade fotbollsproffs.
(4) Jamie Vardy, Leicester
Vardy har haft fest så här långt under säsongen. Redan förra säsongen fanns tydliga tecken på att Leicester hade en riktigt farlig anfallare i Vardy, då han var en av spelarna som låg bakom den mirakelbetonade vändningen av säsongen, och den här säsongen har han bara fortsatt i samma stil, i toppen av skytteligan och landslagsdebuten avklarad. Bör vara given i EM-truppen men en fundering är om han är lika effektiv i ett annat taktiskt sammanhang än just i Leicester.
(3) Harry Kane, Tottenham
Han är en av deras egna. Slog igenom med dunder och brak förra säsongen och den existentiella frågan inför den här säsongen var om det var en tillfällighet eller något som skulle upprepas. Svaret blev ett ensidigt nej, det var ingen tillfällighet. Kane lever vad som bara kan beskrivas som den engelska pojkdrömmen för närvarande, en egen produkt som blir stjärnanfallare i sitt lag och har möjlighet att vinna klubbens första ligatitel på 55 år. Kan bli betydligt bättre men är redan rejält bra.
(2) Romelu Lukaku, Everton
Everton har letat efter en genuin stjärnanfallare i fler år än vad vissa läsare av den här bloggen har befunnit sig på jorden. Till sist har man hittat en i Lukaku och frågan är nu är nog mest hur länge man får behålla honom. Lukaku har under ett antal säsonger i Premier League visat upp en konsekvent hög kvalitet och en ständigt positiv utvecklingskurva. Kraftfull, teknisk och en kompetent världsanfallare – skulle förstärka alla lag i Premier League.
(1) Sergio Agüero, Man City
Skadebekymmer fortsätter plåga Agüero som ändå producerar mål i en omfattning som de flesta helfriska anfallare inte mäktar med. Agüero behärskar förmågan att göra mål på de allra flesta sätt och från de allra flesta håll, men det som imponerar mest på mig är hans taktiska spelintelligens, en egenskap som långt ifrån alla anfallare besitter. Den kanske ende anfallaren i Premier League som utan att tveka det minsta hade kunnat gå in i vilken som helst annan anfallsuppställning i världen utan att sänka kvaliteten.
:::
Bubblare:
Olivier Giroud, Arsenal
Wayne Rooney, Man Utd
Danny Welbeck, Arsenal
Salomon Rondón, West Brom
Daniel Sturridge, Liverpool