Mauricio Pochettinos laguttagning inför det första mötet mot Dortmund avslöjade med brutal tydlighet hur Tottenham den här våren prioriterar Europa League relativt ligaspelet. Hela sju spelare, ytterbackarna ej medräknade, från en ideal startelva i Tottenham var utbytta, till en bortamatch mot ett av Europas just nu bästa fotbollslag.
Om Tottenham ställde över sju ordinarie startspelare inför det första mötet i Dortmund så råder självklart inget större tvivel, särskilt inte sett till utfallet i den första matchen, hur Tottenham och Mauricio Pochettino kommer att göra sin laguttagning ikväll. Allt fokus kommer vara på helgens ligamatch mot Bournemouth.
På sätt och vis kan man ändå förstå Tottenham. Man har sin absolut bästa chans att vinna ligan för första gången på 55 år. Mauricio Pochettino håller på att genomföra något enormt för den klassiska klubben. Samtidigt ligger man ändå fem poäng efter Leicester, så det finns verkligen inte utrymme för minsta lilla snedsteg under de åtta återstående matcherna.
Men det är ändå ett beslut lika cyniskt som tråkigt. Tottenham var ett lag som verkligen hade chansen att vinna Europa League den här säsongen, och oavsett vad man nu har för uppfattning om Europa League så är det ändå en europeisk cuptitel. Spelschemat runt matcherna mot Dortmund kändes inte heller som om det motiverade denna extrema form av spelarbyten.
Effekten bygger inte enbart, som många vill reducera det till, på att de i det här fallet sju individuella spelarnas kvalitet sjunker så drastiskt. Det är naturligtvis inte dåliga fotbollsspelare som ställs ut på planen. Även om man definitivt inte ska underskatta betydelsen av att byta ut sju spelare på ett bräde. Värre är den attityd detta speglar att matchen helt enkelt är oviktig.
Jaha, men om Mauricio Pochettino och Tottenham nu tycker att Europa League är oviktigt, varför tog man sig igenom ett helt gruppspel samt såg till att gå vidare från sextondelen? Det känns ju inte helt konsekvent kan tyckas. Well, för det första så ska vi komma ihåg att Tottenham roterade minst sagt friskt mot Fiorentina också, motståndet var bara inte bra nog att dra nytta av det.
För det andra har ligaförutsättningarna förändrats under tiden. Europa League var tidigare under säsongen en option på Champions League för Tottenham som var viktig att behålla. Nu gör Mauricio Pochettino den fullständigt korrekta bedömningen att Champions League-spel nästa säsong redan är garanterat via ligan, Europa League-optionen är därmed värdelös.
Mer komplicerat än så är inte det rationella i perspektivet, och det är inte svårt att förstå tänkesättet. Men att förstå är inte att acceptera. Fotbollen är drömmar och ambitioner, inte rationella kalkyler. Storhet formas genom att försöka förverkliga drömmar och vinna titlar, inte slänga bort matcher och titlar längs vägkanten.
Rationaliteten går också att ifrågasätta. Det händer ofta att ett lag som tankar en match i en turnering i syfte att skaffa sig självt fördelar i en annan turnering mister båda köttstyckena i rena farten, att momentum, fokus och lagmoral påverkas negativt. Personligen tror jag också engelska klubbar hade mycket att vinna kvalitetsmässigt på att mäta sig på allvar mot europeiskt motstånd också i Europa League.
Tottenhams situation är måhända på sitt sätt unik i det att deras chans att vinna ligan är så pass stor för dem, så pass oväntad och så osäker på om den återkommer inom en snar framtid. Men fenomenet i sig är inte på något sätt unikt för engelska klubbar. Det har blivit ett alltmer ensidigt fokus på Premier League och den engelska ligafotbollen, allt annat prioriteras ned.
Det är inte svårt att förstå varför. Det finns bokstavligt talat miljoner skäl. De nya TV-avtalen gör att den klubb som kommer sist i Premier League ändå får mer pengar än den klubb som vinner Champions League. En enda placerings skillnad i tabellen är värd mer än en seger i Europa League. Konkurrensen är stenhård runt alla streck, i toppen såväl som i botten. Inget lag går säkert.
Det oroväckande är att det är en process till synes utan slut. Förluster kan alltid motiveras med att det är bra för ligaspelet. Det är skönt att åka ur Ligacupen så man kan fokusera på ligaspelet. Det positiva med att åka ur FA-cupen är att det blir färre matcher under våren. Tänk om man kunde slippa Europa League så man får större chans i ligan. Det har gått så långt att vissa till och med för ett liknande resonemang med Champions League.
Konsekvensen av detta synsätt är en standardsänkning. Kvaliteten sjunker helt enkelt eftersom ambitionerna inte längre håller samma höjd. Många ojar sig över spelkvalitet och mängden bra spelare i Premier League, något som alltid går i cykler och som ständigt överdrivs, när det i själva verket är ett annat ondsint fenomen som är det verkliga hotet för den engelska fotbollens standard och själva själ:
Någonstans längs vägen har det blivit alltmer accepterat som helt okej och i sin ordning att förlora fotbollsmatcher.
Och man kan ge sig fullständigt fasen på att när det blir mer okej att förlora fotbollsmatcher, då kommer man garanterat också förlora fler fotbollsmatcher. Det är i den onda cirkeln engelska klubbar för tillfället befinner sig, och det är den som måste brytas. Det är kanske inte alltid det smartaste att i varje match gå shit for bricks, men det är vad som alltid gjort engelsk fotboll speciell och slagkraftig.
Den engelska fotbollen har på gott och på ont liksom aldrig varit smartast i klassen.