Det är mycket hysch-hysch kring UEFA:s tankegångar runt ett nytt Champions League-format, vilket kanske säger något om hur kontroversiella sådana här förslag till förändring nästan alltid är.
Ett nytt format på Champions League diskuteras alltså. Utgångspunkten i förslaget är att nuvarande gruppspel istället omformas till två större grupper eller, om man hellre vill, två superligor i miniformat om åtta klubbar i vardera. Fyra från respektive grupp går till slutspel och kvartsfinal enligt känt format.
Ett sådant förslag utgår från att 16 klubbar deltar i gruppspelet, jämfört med dagens 32 klubbar. För att lösa det skulle man behöva addera en utslagningsrunda innan gruppspelet tar sin början.
Motivet bakom förslaget är på samma gång krasst och självklart. Man vill försöka göra Champions Leagues gruppspel mer spännande och mer attraktivt genom att minska förekomsten av så kallade europeiska blåbär. Till stor del handlar det om att upprätthålla Champions Leagues attraktionskraft relativt Premier League.
Det är alltid lätt att hänfalla till cynism varje gång ett nytt förslag ska diskuteras. Vad man i alla fall kan konstatera är att det här som förslag är betydligt bättre än idén om en stängd europeisk superliga.
De exakta kvalificeringsreglerna har inte beskrivits, men man kan så klart tänka sig att, precis som i nuvarande format, vissa klubbar från vissa ligor kommer vara direktkvalificerade till gruppspelet – eller allra minst den sista playoff-omgången.
Varje turnering gör klokt i att anpassa sig efter rådande förutsättningar, och i det avseendet kan det inte vara fel av UEFA och Champions League att försöka anpassa sig efter rådande konkurrenssituation i Europa. Det är inte nödvändigtvis det främsta syftet med just Champions League att fungera som någon slags glesbygdsstöd.
Gruppspelet i dess nuvarande form är förvisso rent och traditionellt, men det är samtidigt i många avseenden en ganska ointressant transportsträcka fram till ett stundande slutspel.
Det vore så klart heller inte första gången som UEFA reformerar gruppspelet i Champions League. Olika format har prövats genom åren. Det började med en utslagsomgång innan ett 2×4-gruppspel. Under flera år, innan det nuvarande formatet infördes, kördes ett system med två gruppspelsstadier.
Anledningen till att detta format plockades bort var att man ansåg att det ledde till för många matcher. För en klubb som började direkt i gruppspelet skulle det hela vägen till final innebära totalt 17 matcher, jämfört med 13 matcher i dagens format.
Här har vi också den stora preliminära invändningen mot UEFA:s tänkta nya format. Om det alltså tar formen som har skisserats skulle det innebära allt mellan 19-21 matcher, beroende på om ett lag börjar direkt i gruppspelet eller måste spela en playoff-runda först.
Hur hittar man utrymme i ett redan trångt spelschema till dessa ytterligare matcher? Well, det går så klart att göra säsongen någon vecka längre hit och dit. Det här med att splitta upp slutspelsomgångarna över två veckor är självklart något man kan slänga på historiens skräphög.
Det gick att genomföra säsongen i det gamla formatet med 17 matcher, så det är självklart ingen omöjlighet att hitta lösningar för ett nytt format. Bara lite krångligt.
Den stora styrkan med förslaget är att ett gruppspel, eller två miniligor, med åtta lag i vardera från vilka fyra lag går vidare till slutspel, har en betydligt större flyghöjd rent kvalitetsmässigt än vad nuvarande format kan erbjuda. Gruppspelet blir mer än bara en transportsträcka.
Förslaget behåller idén med Champions League och bygger vidare på den. Det integrerar dock de flesta av de mest tilltalande bitarna i idén om en europeisk superliga. Djävulen kommer som vanligt att sitta i detaljerna, men på ytan känner jag att det här vore ett bra förslag.
Vad tycker ni själva?