Landslagsuppehållet kan så klart kännas ganska träligt men skänker å andra sidan tid och utrymme att närmare följa vad som händer i de lägre divisionerna av engelsk fotboll. Premier League och The Championship har måhända spelledigt, men i League One och League Two är det full fart under påskhelgen med två omgångar på kort tid.
En av de engelska klubbar som under de senaste åren har gjort en av de stora resorna i seriesystemet är Burton Albion, som bara för några år sedan låg på nedre halvan av League Two. Nu är man på god väg att bli den första klubben sedan Peterborough 2009 som på blott två säsonger rör sig från League Two ända upp till The Championship.
Och man ser ut att göra det med stil. Man var överlägsna seriesegrare i League Two förra säsongen, och man sitter just nu i toppen av League One-tabellen med sex poängs marginal ned till lagen nedanför med endast nio omgångar kvar att spela. Något magiskt har helt enkelt hänt i den lilla Midlandsklubben som för mindre än tio år sedan spelade i amatördivisionerna.
En sak som skulle kunna förklara detta, som också gör det särskilt passande att prata om just Burton Albion under landslagsuppehållet, är att klubben har väldigt goda och stabila träningsförhållanden på St Georges’ Park, det nationella fotbollscenter som FA invigde för några år sedan att bli centrum för den engelska fotbollsutvecklingen på nationell nivå.
Det är kanske lätt att överdriva betydelsen av just denna omständighet, men det är på samma gång lätt att underskatta värdet. Med all idrott på den här nivån behövs det normalt sätt läggas mycket av tränarnas och personalens tid och energi på att fixa med rent praktiska träningsförhållanden. Har man detta redan ordnat kan istället samma tid och energi läggas på mer konstruktiv utveckling.
Det har rört på sig på managerposten under dessa två år för Burton. Man inledde förra säsongen med Gary Rowett. När han lämnade Burton för Birmingham ersatte man honom med Jimmy Floyd Hasselbaink. Denne stannade i ungefär ett år innan han i sin tur flyttade till QPR. Burton vände sig då tillbaka till Nigel Clough, som spenderade elva år i klubben mellan 1998 och 2009.
Att en sådan succession av managers inte har inverkat på lagets framgångar tyder på att infrastrukturen i övrigt i klubben är stabil. Där finns som sagt väldigt goda och stabila träningsförutsättningar. Där finns en förhållandevis nybyggd och modern arena i Pirelli Stadium, som har passat klubbens ändamål vändigt väl. Och där finns en stabil kärna i spelartruppen som följt med laget på dess resa.
När vi alltså ser oss om i den engelska fotbollen efter nästa klubb som skulle kunna göra samma typ av resa som Bournemouth redan har gjort, ligger Burton Albion väldigt nära till hands. Där finns samma nödvändiga förutsättningar som gjorde Bournemouths resa möjlig. Bra träningsförutsättningar, en modern arena samt en stabil spelartrupp. Där finns nu också en stark personlighet som manager med en nära koppling till klubben.
Eddie Howe lämnade Bournemouth innan han återvände till klubben och fortsatte deras resa upp i Premier League. Nigel Clough lämnade också han Burton Albion precis innan de tog klivet upp i Football League för att pröva sina vingar i den angränsande men betydligt större klubben Derby County. Det var inte svårt att se historiens vingslag bakom det klubbytet.
Men liksom för Howe i Burnley gick det kanske inte helt som Clough hade hoppats på i Derby. Han gjorde i grunden inget dåligt jobb men det skulle visa sig omöjligt att leva upp till de förhoppningar som fanns på honom, lika mycket en produkt av den skugga som hans far, Brian Clough, legendarisk manager i Derby under 1970-talet, placerat både över honom själv och klubben. Det blev aldrig någon succé.
En kortare tid i Sheffield United visade sig vara av begränsat värde för båda parter. När Nigel Clough nu alltså återvänder till det Burton där allting började för honom som manager är det alltså på samma gång en återkomst som en slags chans till återupprättelse. Burton kan vara hans kall, och kanske är det i sin klubb snarare än i sin fars klubb han är ämnad att uppnå de riktigt stora sakerna i sitt liv.
Det ser i alla fall ljust ut så här långt in på säsongen. Inte många tippade Burton Albion, nykomlingar i League One, som aktuella för uppflyttning, men man leder alltså serien med sex poängs marginal. Wigan och Walsall är de två klubbar som först och främst hackar dem i hälarna. Burton har samtidigt 16 poängs marginal ned till playoff-strecket, så allra minst ett playoff är i praktiken säkrat.
Nigel Clough har dock varit mycket tydlig med att målsättningen nu är att uppnå automatisk uppflyttning.
Burton Albion behöver ytterligare 13 poäng på sina återstående nio matcher för att nå upp till det poängantal som normalt sett brukar krävas för att sluta bland de två bästa lagen i League One. Med 74 poäng på 37 omgångar har Burton ett imponerande snitt om två poäng per match, och kan de upprätthålla den nivån är uppflyttning till The Championship garanterad.
Det kan ju låta som solsken och pannkakor, men det är samtidigt inte riktigt lika lätt som det låter. Burton Albion har en tuff säsongsavslutning där man på sina nio sista matcher ställs mot flera av lagen som också de krigar i toppen av tabellen, exempelvis Milwall på bortaplan, men även Wigan och Gillingham, som båda kommer till Pirelli Stadium under våren.
Dagens match ser inte lika svår ut på pappret. Oldham hemma på Pirelli Stadium borde vara en hanterbar uppgift, särskilt som Oldham krigar på nere i nedflyttningsstriden. Det är å andra sidan den typen av matcher som kan vara särskilt luriga mot slutet av säsongen, när även bottenlagen blir alltmer desperata i sitt spel, sin jakt på poäng och kamp för överlevnad.
Det är kanske inte så märkligt med andra ord att Nigel Clough på förhand har flaggat för den här matchen som säsongens hittills största och viktigaste match för Burton. Hela tiden fullt fokus på nästa match är ett nödvändigt mantra i dessa tider. Man kan räkna med att var och en av de återstående nio matcherna kommer vara Burtons största match den här säsongen.
Matchen sänds i TV. Så de som känner för att redan i förväg titta närmare på en klubb som vi om kanske inte alltför många år kommer att prata om och beundra på samma sätt som vi nu beundrar Bournemouth, har med andra ord alla möjligheter att göra det.