Det var en av förra sommarens mer fascinerande upplevelser. Chelsea hade gett sig [ni vet vem på en söndag] på att värva John Stones från Everton som en långsiktig förstärkning av backlinjen. Mångmiljonbelopp slängdes fram, förkastades och höjdes. I en annan tid hade det verkligen bara varit en tidsfråga innan övergången blev klar, men inte den här gången. Everton stod på sig och John Stones förblev en Evertonspelare.
Stones var inte den enda Evertonspelaren som var föremål för andra klubbars intressen. Även Ross Barkley var omgärdad av rykten om än inte lika intensiva som Stones. Men Everton hade bestämt sig, de skulle inte göra sig av med några spelare under sommaren, eller i januari. Den nya ekonomin i Premier League, en konsekvens av de ökade TV-intäkterna, ger klubbar som Everton nya valmöjligheter.
Den här sommaren ser ut att kunna bli annorlunda för Everton. Dels hänger det ihop med ett förändrat tonläge i klubben. Roberto Martinez starka avvisanden mot att sälja spelare runt årsskiftet har ersatts av en del intressanta påpekanden om hur hans unga nyckelspelare inte var nödvändiga för klubbens fortsatta framgång.
Dels eftersom det börjar se alltmer givet ut att Romelu Lukaku kommer att vilja röra på sig i sommar. Han är i den åldern att spel i Champions League, eller spel i de riktigt stora klubbarna, börjar hägra – och det var också den uppfattningen han gav luft åt under landslagsuppehållet. Detta samtidigt som hans far gick ut och nämnde hur ett flertal stora europeiska klubbar var intresserade av Lukakus tjänster.
Lukaku har också krattat manegen för en flytt till en större klubb. För snart ett år sedan bytte han agent från Christophe Henrotay till den notoriske Mino Raiola, som onekligen gjort sig ett stort namn i agentbranschen på att fixa sina spelare till stora klubbar. Att Romelu Lukaku blir kvar i Everton står helt säkert inte högt på Raiolas agenda. En agent som Raiola tjänar inte pengar på att spelarna stannar i sina klubbar, utan på att flytta dem till större klubbar.
Men också Everton och Roberto Martinez verkar ha gjort sitt för att förbereda sig på en mer eller mindre oundviklig flytt. Januarivärvningen av anfallaren Oumar Niasse ser, givet dennes speltid, inte ut att ha gjorts med den här säsongen i åtanke, utan borde i så fall sikta in sig på nästa säsong, då Lukaku förmodas ha lämnat klubben. Någon annan logik med värvningen är svår att finna.
Det är ett känt fenomen att en relation som börjar i otrohet löper hög risk att sluta på samma sätt. Om relationen inleds med att mannen är otrogen mot sin partner med sig så vore det dumt att bli överdrivet förvånad om han någon gång i framtiden också är otrogen mot dig. Dito i fotbollsvärlden. Romelu Lukaku lämnade Chelsea för att han inte ville vara en truppspelare i ett topplag, varför då bli förvånad om han framgent vill lämna Everton för att han inte vill vara stjärna i ett mittenlag?
Till stor del är detta en kostnad Everton tvingas betala för att så i onödan ha kastat bort sin säsong. Lukaku har varit klubbens stora stjärna och har för andra säsongen i rad producerat fler än 20 mål, vilket är få spelare i Everton förunnat genom åren. Men det har hjälpt föga i och med att Everton släppt in mål i snabbare takt än Lukaku har kunnat göra dem. Visst kan FA-cupen till stor del rädda Evertons säsong, men Europa League nästa säsong får inte Lukaku att vilja vara kvar i klubben.
För Everton handlar det med andra ord om att få så bra betalt för spelaren som möjligt. Den största summa de hittills har dragit in på en spelare är £27m för en annan belgare, Marouane Fellaini till Man Utd. Det var ganska precis vad de betalade Chelsea för Romelu Lukaku, och den här gången är det möjligt att de drar in åtminstone det dubbla när de säljer honom. En köpesumma för mer än £50m med andra ord. Kanske till samma klubb – Man Utd?
Det är i alla fall en klubb som har nämnts ofta runt just Romelu Lukaku, och äger väl sin trolighet i och med att Man Utd utan något som helst tvivel borde vara på jakt efter en etablerad anfallare. Champions League är ännu en öppen fråga för dem, men å andra sidan är det inte alls orimligt att Lukaku låter sig nöja med att sannolikheten att få spela i Champions League inom en snar framtid är väsentligt högre med Man Utd än med Everton.
Det väcker väl hur som helst en del intressanta frågeställningar inför dagens match då Romelu Lukaku alltså ska visa upp sig för en högst tänkbar köpare på deras hemmaplan. Lyckas han för väl och vinner matchen åt Everton så bidrar han samtidigt antingen till att försämra situationen för sin framtida arbetsgivare, och skjuta eget Champions League-spel på framtiden, eller minst till att reducera antalet tillgängliga destinationer i sommar.
Sant är självklart att varenda toppklubb i England skulle vinna på att Romelu Lukaku kom till deras klubb. Tottenham kommer inte betala summan som krävs och har dessutom redan Harry Kane, så de är förvisso inte med i leken. Och det känns inte troligt att Arsenal och Arsene Wenger hostar upp över £50m för en anfallare, så den är också tveksam om än lysande ifall den blir av. Beloppet är dock inte främmande för vare sig Man City, Chelsea eller Man Utd.
Eller för någon annan av de europeiska storklubbarna.
För Everton innebär det här något av en ny utmaning. Det har inte riktigt legat för dem att sätta i system att sälja och konsekvent ersätta sina bästa spelare, de har snarare ansträngt sig för och satt en stolthet i att behålla dem. I det avseendet skiljer de sig, i alla fall gradmässigt, från klubbar som Southampton, Tottenham, West Ham med flera. Kanske är det en kvarleva från tidigare storhetsperioder, en fråga om klubbidentitet.
Kanske är det ett område där Everton alltså måste tänka om. Tottenham, West Ham och Southampton är förvisso goda exempel i England på hur klubbar kan uppnå framgång också med ett sådant köp och sälj-baserat system, som kanske är en nödvändighet för klubbar av Evertons relativa storlek. Tiden är förbi då det var rimligt för Everton att se sig som slutdestinationen för sina bästa spelare, i alla fall om ambitionen är högre än ren medelmåttighet.
Vill Everton titta utanför England är så klart både Sevilla och Dortmund utmärkta exempel på två klubbar som skjutit sig upp i den europeiska aristokratin genom just denna metod. Låt gå för att det är lättare för dem att alls ta sig till Europa. Lyckas Everton emulera dessa klubbar är det inte omöjligt att man återigen kommer till en tid då Everton kan se sig själva som en rimlig slutdestination för sina bästa spelare.
Men först måste man ta sig upp dit. Ska man lyckas med det gäller det också att vara pragmatiska, samt naturligtvis kompetenta, snarare än att låta sig styras och därmed fällas av sin egen stolthet. Först kommer maten, sedan kommer moralen!