Rättvis semifinal väntar för Man City och Manuel Pellegrini
Peter Hyllman
Det pratas mycket om ”nivåer” inom fotbollen. Den och den spelaren befinner sig på den nivån. Den klubben befinner sig på den nivån och en annan klubb befinner sig flera nivåer under den nivån. Och med dessa nivåer organiserar och rangordnar vi därefter med ofta ett högt mått av tvärsäkerhet in hela fotbollskartan.
Det är en rangordning som många gånger är märkligt fakta- och resultatresistent. Därför är jag tämligen övertygad om att vi ganska många gånger under det närmaste året kommer få höra många påståenden att PSG egentligen är flera nivåer bättre än Man City eller något engelskt lag, trots att man försvarar sig som yra höns på hemmaplan, och inte förmår göra ett enda mål på ett defensivt labilt Man City på bortaplan.
Man City är i semifinal i Champions League. Naturligtvis en stor framgång för dem. Och en fullt rättvis sådan. De visade i Paris att de med sin offensiv gott och väl kunde störa och straffa PSG. Hemma i Manchester visade de å andra sidan att de faktiskt förmådde hålla sig koncentrerade i sin defensiv och i sitt positionsspel. Tillsammans avgjorde detta dubbelmötet.
(Observera gärna för övrigt att det alltså visade sig fullt möjligt att slå ut PSG i ett dubbelmöte under ett intensivt spelschema utan att göra några våldsamma roteringar i laget. Vem vet, kanske hade det varit möjligt mot Dynamo Kiev också.)
Det såg knappast lugnt och säkert ut i Man Citys försvarsspel, men det var tillräckligt lugnt och tillräckligt säkert för att PSG skulle få svårt att hitta något utrymme eller några chanser alls. Eliaquim Mangala gjorde sin kanske bästa match i en Man City-tröja. Fernando och Fernandinho fick fortsatt defensivt förtroende på mittfältet – vilket nog var klokt.
Framåt var det uppenbart att Man Citys främsta prioritet var att hålla i bollen och kontrollera matchtempot. Det gjorde dem omständliga och gav intrycket att de mer eller mindre försökte passa sig över mållinjen. Trots detta var Man City överlag farligare när de gick till anfall än vad PSG var. Men det var intressant att se ett trots allt europeiskt orutinerat Man City spela så taktiskt avvaktande.
Det var nervöst i Man City den här kvällen – på planen, vid linjen och på läktarna. Det gick nästan att ta på. Men kvällen slutade i lättnad och glädje, efter flera års misslyckanden och tidiga uttåg tog man sig till sist till en semifinal. Det går därmed inte längre att hålla emot Man City att de minsann aldrig har lyckats i Champions League, även om ambitionen naturligtvis måste vara högre än så här.
Och Manuel Pellegrini får avsluta på ett bra sätt i Man City med huvudet högt, han behöver inte smita ut bakvägen. Det känns på något sätt bra att det blir på det viset. Han är värd det.
Publicerad 2016-04-12 23:32