Matcher kommer i alla varianter av betydelse, men det vore svårt att hitta en på förhand särskilt mycket mer viktig och betydelsefull match än dagens match mellan Norwich och Sunderland.
Norwich fyra poäng före Sunderland i tabellen redan, dock med en match mer spelad. Ytterligare två poäng före Newcastle. Mycket talar för att det är en nedflyttningsstrid som idag kan avgöras i praktiken.
Vinner Norwich öppnar de upp sju poängs försprång till Sunderland med fyra respektive fem omgångar kvar. Newcastle kan som bäst hamna sex poäng efter dem. Då ska det mycket till om Norwich inte ska hålla sig kvar.
Omvänt. Om Norwich vinner samtidigt som Newcastle inte vinner – då kan vi förmodligen ikväll säga att det blir Sunderland och Newcastle som gemensamt gör Aston Villa sällskap ned i The Championship.
Å andra sidan, om Sunderland vinner mot Norwich, så är det helt plötsligt de som har övertaget i nedflyttningsstriden. Endast en poäng bakom Norwich men med en match mindre spelad.
Då har de i alla fall sitt öde i egna händer.
Pressen är självklart stor både på Sunderland och Norwich. Sam Allardyce och Alex Neil använder sig av helt olika grepp för att hantera den pressen. Allardyce är öppen med att pressen finns där och måste hanteras, försöker med andra ord avmystificera den och göra den harmlös.
Neil å andra sidan beter sig som att det inte är något speciellt alls, något som de tvärtom är helt vana vid, att allt är som vanligt med andra ord. Två olika sätt att förhålla sig själv och laget till en mentalt utmanande matchsituation.
Intressant att studera hur det faller ut på planen.
:::
Med tanke på det tjafs som uppstod i början av säsongen kan jag känna att det nu är något ironiskt att det är just Man Utd som har möjlighet att skjuta ned Aston Villa i The Championship.
:::
Kevin Friend plockades alltså bort som domare från matchen mellan Tottenham och Stoke eftersom han är uttalad Leicestersupporter. På FA:s initiativ ska sägas, inte Tottenhams.
Arsene Wenger gör en klok poäng när han säger att det är ett beslut som riskerar misstänkliggöra alla domare.
För vad är det egentligen beslutet säger? Jo, att professionella domare helt enkelt inte är kapabla att sköta sitt yrke korrekt och med integritet, inte är kapabla till nyktra bedömningar frigjorda från sitt eget supporterskap.
Visst, jag kan förstå det onödiga i att exempelvis en uttalad Leicestersupporter dömer en match med Leicester. Det kan man försöka undvika, om inte annat så för att undvika risken för frågor.
Inte för att jag på något vis köper grundantagandet att en domare som till vardags håller på Leicester i sin egenskap av domare skulle döma till Leicesters fördel.
Problemet är mest bara var man ska dra gränsen. För Kevin Friend plockades inte bort från en Leicestermatch, utan från en annan match som påverkar Leicester.
Men går det inte att hitta den typen av kopplingar för mängder av matcher som till slut riskerar diskvalificera alla domare från alla matcher?
Vore det inte betydligt lättare att utgå från att domare är hederliga och klarar av att vara professionella?
:::
En tredjedel av spelarna i Premier League dopingtestades inte förra året, eller om det var en längre period bakåt i tiden!
Doping har varit på tapeten under senaste tiden, inte minst då gällande spelare i Premier League, med anledning av vad någon tokdoktor påstås ha skroderat om framför dold kamera.
Cynikerna låg nyheten hack i häl och man bara utgår från att ”problemet är större än vi känner till”, och det är i det kölvattnet som den där nyheten att en tredjedel av spelarna inte testats slogs upp.
Men är inte själva nyhetsvärdet istället att två tredjedelar av spelarna i Premier League alltså har dopingtestats, en rejält större andel än vad cynikerna ens har föreställt sig – och att i alla fall mig veterligen ingen av dessa har fällts.
Men det var kanske inte lika spännande.
:::
Det blåser på toppen. Något som Leicester håller på att få erfara.
Hittills under säsongen har det så klart mest varit gullviva, mandelblom, kattfot och blåviol runt Leicester. Men lite smuts verkar ha slängts in i mixen nu i och med avslöjanden om tveksamheter runt financial fair play i Football League.
Misstanken är alltså att Leicester har ”gjort en fuling” för att generera intäkter via sin ägare på ett sätt som inte är tillåtet enligt Football Leagues regelverk.
Osnyggt om så är fallet så klart, även om det är svårt att uppröras alltför mycket då samma sak görs i andra klubbar i Premier League fast i betydligt större skala.
Problemet med att ha den här typen av regler i Football League är att brott mot dem mycket väl kan löna sig. Det uppstår ett slags fångarnas dilemma i The Championship.
Reglerna begränsar konkurrensen från de klubbar som inte vill ”fuska”. Vilket underlättar för klubbar som ”fuskar” att ta sig upp i Premier League, vilket är hela syftet med att ”fuska”.
Och lyckas man så undgår man bestraffning. Om man inte som QPR är dumma nog att åka ner igen förstås.