I vissa avseenden utgår kvällens semifinal i FA-cupen mellan Everton och Man Utd från liknande förutsättningar. För båda klubbarna är FA-cupen i praktiken den enda återstående möjligheten att rädda vad som sett till dess större målsättningar bara kan beskrivas som ensidiga besvikelser. Det skulle vara en positiv avslutning.
Och Roberto Martinez och Louis van Gaal kan nog nicka instämmande och förstående åt varandras respektive arbetssituationer. Båda två är hårt kritiserade och våldsamt ifrågasatta. Där finns dock en viss skillnad. Om Everton vinner FA-cupen ger det Roberto Martinez en möjlighet att behålla jobbet.
Om Man Utd vinner FA-cupen har det ingen som helst betydelse för Louis van Gaals fortsatta anställning. Vad avser honom är det mycket som tyder på att det inte har någon som helst betydelse hur den här säsongen till sist slutar för Man Utd. Vad FA-cupen kan betyda för honom är att åtminstone få avsluta sin tid i klubben på ett positivt sätt.
Som tröstpris betraktat är däremot FA-cupen inte något att rynka på näsan åt för någon av klubbarna.
Det var 21 år sedan Everton senast vann en stor titel, och den gången var det FA-cupen man lyfte. Naturligtvis var det Man Utd man den gången mötte i finalen, och Everton har faktiskt ett ganska bra modernt facit mot just Man Utd på Wembley. Men naturligtvis skulle det vara en stor sak för Everton att göra slut på sin titeltorka.
Och även om det var länge sedan FA-cupen stod högst upp på Man Utds dagordning så har man ändå stolta traditioner i den turneringen. Länge var man den klubb som vunnit FA-cupen flest gånger, innan Arsenal med sina två senaste segrar gått förbi dem. Mest irriterande borde däremot vara att Man Utd inte lyckats vinna FA-cupen sedan 2004.
Everton lever fortfarande med sviterna efter veckans tunga derbyförlust mot Liverpool. Dels måste naturligtvis 0-4 svida i både själar och hjärtan. Dels blev Ramiro Funes Mori utvisad och därmed avstängd, och en redan rätt besvärlig försvarssituation i Everton blev än mer bekymmersam. Andra viktiga spelare är osäkra efter skador.
Kommer Roberto Martinez kunna omvandla veckans förnedring till något som motiverar laget ikväll? Han är hjälpt av ett flertal faktorer. Spelarna har så klart sin stolthet som är sårad. Att det är en cupsemifinal på Wembley motiverar i sig självt. Lyckas inte Martinez samla ihop sina trupper till den här matchen har han helt tappat omklädningsrummet.
Louis van Gaal å andra sidan är inne i en rätt bra period. Man Utd har vunnit fem av sina sex senaste matcher, vilket är en av den här säsongens bättre sviter. Samtidigt har Man Utd under van Gaals ledning ofta avslutat bra perioder tämligen abrupt med en själamördande förlust, så en cyniker anar så klart oråd inför en semifinal på Wembley.
Det är svårt att dra några direkta slutsatser från de båda lagens tidigare möten under säsongen. Man Utd lyckades något överraskande vinna med 3-0 på Goodison Park, i vad som var ännu ett paradexempel på Evertons naiva försvarsspel. På Old Trafford vann Man Utd igen med 1-0, men i en match där Everton spelmässigt förtjänade bättre.
Om matchen ska sammanfattas taktiskt på ett övergripande sätt så är det ett av ligans sämsta försvar som ställs mot ett av ligans sämsta anfall. Det här kan båda lagen så klart se ljusglimtar i. Evertons svaga sidor kommer förmodligen inte utnyttjas lika brutalt som mot offensivt bättre motstånd. Man Utd å sin sida kan hoppas att de inte behöver arbeta lika förtvivlat som vanligt för att komma till bra målchanser.
Man kan hävda att det är lättare att snabbt organisera upp sin defensiv till en anständig nivå än vad det är att få ordning på sitt anfallsspel. Och Everton har därtill ett betydligt bättre anfall än vad Man Utd har ett bättre försvar. I det avseendet är det i min mening mycket som talar för Everton i den här semifinalen.
Cupfinaler och cupsemifinaler mellan Everton och Man Utd brukar inte alltid vara fantastiskt välspelade matcher, men de har nästan alltid varit spännande och dramatiska matcher. Ett vanligt mönster är dessutom att det är det otippade laget som vinner och förhandsfavoriten som förlorar, vilket har visat sig flera gånger.
1966 vann Everton en semifinal med 1-0 mot en tidig upplaga av det Man Utd som två år senare skulle vinna Europacupen som första engelska klubb. Exakt på dagen 50 år sedan för övrigt. 1985 var Everton kraftigt favorittippade och på väg mot trippla titlar när Norman Whiteside avgjorde för Man Utd med matchens enda mål i förlängningen. Tio år senare var rollerna ombytta när Paul Rideout gjorde matchens enda mål för Everton. 2009 möttes Everton och Man Utd i en semifinal som gick till straffläggning, som Everton vann.
Vid vart och ett av dessa fyra tidigare tillfällen har det funnits en ganska klar och tydlig favorit. Inför den här semifinalen måste trots allt uppfattningen vara att det är tämligen svårt att utse någon speciell favorit. Det är helt enkelt en match som kan sluta precis hur som helst.