Det var naturligtvis i första hand en stor triumf för rättvisan och för den kamp som anhöriga, släkt och vänner till de 96 omkomna offren från Hillsborough har fört när det igår till sist stod klart att supportrarna frias från ansvar och tvättas rena från de polisens, politikernas och myndigheters lögner som förföljt dem och familjerna i 27 långa år.
Kanske kan därmed till sist böckerna stängas för en av engelsk fotbolls mest tragiska och infekterade händelser.
Men kanske kan också beslutet i det vidare perspektivet visa sig bli något av en triumf för synen på supportrar inom engelsk fotboll. För supportrarna i England har i många år varit ett missförstått, förtalat och minst sagt särbehandlat släkte.
Många av de förändringar till det sämre som har gjorts på engelska arenor under de senaste 25-30 åren, som har reducerat samhörigheten på läktarna och i många fall lamslagit atmosfären under matcherna, har naturligtvis genomförts av i första hand finansiella skäl. Man har velat göra fotbollsmatcher intressanta för en annan och köpstarkare målgrupp och på så vis öka sina intäkter.
Men det skälet låter ju inte vackert. Alltså måste man hitta andra skäl som inte lika lätt attraherar kritik för girighet och rövarfasoner. Och ett sådant andra skäl har hela tiden varit säkerheten, att dessa förändringar helt enkelt är och har varit nödvändiga för att undvika katastrofer i framtiden såsom Heysel, Hillsborough och så vidare.
Ett sådant skäl är inte bara vackert i någon mening, det är dessutom rasande svårt att vara emot. För vem vill någonsin hamna på den sidan i diskussionen att det kan låta som att man är för Hillsborough?!
Men en viktig grundpelare för hela säkerhetsargumentet är att ansvaret för dessa katastrofer vilar om inte helt och hållet så åtminstone till stor del på supportrarna. Det är ett antagande så taget för givet att det aldrig egentligen behöver uttalas. I själva verket är alltså dessa förändringar helt och hållet supportrarnas eget fel, i bästa fall görs de för att skydda oss från oss själva.
Nu är inte supportrar utan ansvar heller för den delen. Men att det brittiska rättsväsendet nu, 27 år för sent, på ett tydligt och framför allt entydigt sätt har fördelat det juridiska och moraliska ansvaret för Hillsborough där det hör hemma, kan göra att det inte längre kommer gå lika lätt att bara säga ”säkerhet!” och därmed döda alla krav och förslag på i längden nödvändiga läktarreformer i England.
Det var inte ståplats som tog livet av 96 människor på Hillsborough den 15 april 1989. Det var inte heller någon avhumaniserad supportermobb som tog livet av dessa 96 människor. Det var inkompetent beslutsfattande och agerande av poliser och arrangörer. Det var det brittiska rättsväsendets främsta slutsats efter närmare två års utredning.
Kanske var det inte ståplats som var problemet?!
:::
Det var en Champions League-semifinal på Etihad i Manchester som inleddes i otrolig färg och fest, men som väldigt snabbt blev till en ganska grådaskig och avslagen tillställning.
Inte för att det var dålig fotboll på något sätt. Tvärtom, för de som uppskattar taktiskt spel utan att behöva den ständiga fixen med grovkalibriga målchanser så var det en väldigt trevlig match att följa mellan två lag som genomförde sina respektive matchplaner i om inte fulländning så åtminstone distinktion.
Manuel Pellegrini spelar ett högt spel i den här semifinalen.
Han och Man City var uppenbart betydligt mer intresserade av att hålla nollan på hemmaplan än av att faktiskt försöka göra mål och vinna matchen. Man ville inte ha ett bortamål i baken. Det är en strategi som bygger på ett mycket riskfyllt antagande:
Att Man City kan undvika förlust i Madrid om en vecka.
Det blir ingen lätt uppgift, men heller ingen omöjlig uppgift. 0-0 är det bästa möjliga oavgjorda resultatet och innebär att Real Madrid måste vinna matchen, Man City måste det inte. Frågan är om Man Citys defensiv håller för en sådan uppgift, den levde onödigt farligt redan igår.
Å andra sidan kan inte Real Madrid genomföra returmötet så som de genomförde gårdagens match. De måste framåt, och därmed ändras en av grundförutsättningarna för det försvarsspel de visade upp igår som i alla fall jag inte riktigt trodde de var mäktiga.
Visst är Real Madrid favoriter inför returen men det är också för dem vad man skulle kunna kalla för lurigt läge.
:::
De två bästa ungdomslagen i England för närvarande, kanske till och med i Europa, drabbar samman med varandra i finalen av FA Youth Cup, precis som de gjorde förra året.
Jag säger ungdomslagen, inte akademierna – två olika saker, två olika perspektiv.
Finalen i FA Youth Cup spelas i två möten. Chelsea och Man City möttes i det första mötet i Manchester i fredags, en match som slutade 1-1. Jämnt läge således inför returmötet.
Den matchen spelas ikväll med start klockan 20:30. Den går att se gratis via Chelsea TV.
Chelsea hoppas kunna vinna sin tredje raka FA Youth Cup, och för femte gången under de senaste sju säsongerna. Ett fantastiskt facit så klart, även om Chelsea så här långt har varit makalöst dåliga på att ta detta tillvara.