Det är något lurigt med Villareal. Den allmänna reaktionen när lottningen av semifinalerna blev klar var kanske inte en lättnadens suck men åtminstone en slags uppfattning att andra alternativ hade kunnat vara värre. Inte minst över att returmötet skulle spelas på Anfield.
När Liverpool lottades mot Dortmund i kvartsfinalen var reaktionen en helt annan. Då skulle man tvingas möta turneringens bästa lag och många trodde att Liverpool skulle vara så gott som chanslösa. Men i själva verket kanske det är så att Dortmund var en lättare lottning än Villareal.
Inte nödvändigtvis för att Villareal är ett bättre fotbollslag än Dortmund, utan för att namnet Dortmund fick Liverpool att öka koncentrationen ytterligare, och mentalt förbereda sig på vad som utan tvivel skulle bli säsongens största matcher. Koncentration, fokus och motivation var saker som löste sig helt automatiskt.
Mot Villareal riskerar det bli annorlunda. Motivationen finns självklart där, men det är inte svårt att ana risken för att det också kan ha spridit sig en lättnadens suck bland spelarna efter att ha klarat av Dortmund, kanske en känsla av att det nu måste ”ordna sig”. En lägre mental beredskap.
Det borde inte förvåna någon att Jürgen Klopp tar denna risk på allvar. Han är uppenbart noga med att poängtera att matcherna mot Dortmund är over und vorbei, nu är det helt nya matcher mot Villareal som gäller, helt nya utmaningar, och inga mirakel mot Dortmund kommer vara dem till hjälp i semifinalen.
Semfinalen mot Villareal skiljer sig också i ett annat väsentligt avseende. Mot både Man Utd och mot Dortmund kunde Liverpool slå ur underläge, slippa favorittrycket och spela därefter. Nu är det helt plötsligt de själva som är favoriterna, har sådana förväntningar att brottas med och tvinga spela därefter.
Villareal själva är inte sena att måla upp och utnyttja denna bild. De beskriver sig som priviligierade att få spela semifinal i Europa League samtidigt som Liverpool beskrivs som den legendariska fotbollsklubben. Det är den mindre klubben i den spanska medelstora staden som ställs mot en av världens största klubbar.
Situationen passar naturligtvis Villareal perfekt. De har alla ingredienser för att kunna göra livet surt för Liverpool. De har en stark och väldigt välorganiserad defensiv som ryggraden bakom ett farligt kontringsspel. Det är en alltid effektiv kombination i europeiskt cupspel, och Villareal har tillämpat det till fullo genom hela Europa League.
Offensivt i Villareal kommer det att pratas mycket om Cédric Bakambu som hittills har gjort nio mål i Europa League, men också om Premier League-bekantskapen Roberto Soldado, som verkar ha hittat sig själv igen efter sin trots allt misslyckade tid i Tottenham. Kan Liverpool stänga ned dessa båda spelare är mycket vunnet.
Hittills under slutspelet har Villareal hållit nollan i tre av sex matcher, och hemma på Madrigal har man bara släppt in ett enda mål under hela turneringen, det vill säga inklusive gruppspelet. Defensivt är Villareal således en svår nöt att knäcka och det är framför allt Eric Bailly som har fått sitt stora genombrott under säsongen.
Om det efter semifinalerna sker ett klassiskt tröjbyte mellan spelarna och Bailly drar på sig en Liverpooltröja så är det ingen omöjlighet att den blir kvar på honom också efter sommaren.
Den känsla av eufori som omgav Liverpool efter segern mot Dortmund har följts upp av motgångar av olika slag. Divock Origi skadades ganska allvarligt mot Everton. Mamadou Sakho har suspenderats sedan ett dopingtest avslöjat dåliga saker. Två spelare som i varsin ände på planen växt fram till viktiga spelare för Liverpool.
Dessa båda nyheter följdes upp av ett poängtapp lika onödigt som kostsamt mot Newcastle i helgen. En tvåmålsledning i halvtid blev till blott en enda poäng när några av Liverpools gamla synder uppenbarade sig igen. Läget hade med andra ord kunnat vara bättre.
Något gott kanske ändå kan komma ur det faktum att Liverpool nu betydligt mer helhjärtat kan fokusera helt och hållet på Europa League. Innan matchen mot Newcastle fanns där ändå i bakhuvudet det teoretiska långskottet att fjärdeplatsen fortfarande var möjlig att nå. Absolut inte sannolikt men ändå potentiellt distraherande.
Alla sådana dimridåer är nu skingrade för Liverpool. Återstoden av säsongen handlar om två saker. Att vinna Europa League och kröna Jürgen Klopps första säsong med en europeisk cuptitel. Och att genom att lyckas med detta ta sig in i Champions League genom köksingången.
Men först måste de då lyckas sänka en gul ubåt.