Det var matchen som på förhand var tänkt att vara den här säsongens slutgiltiga title showdown. Man City mot Arsenal på Etihad, de två stora favoriterna inför säsongen. Man City som skulle återerövra den ligatitel de tämligen menlöst lämnade ifrån sig förra säsongen. Arsenal som äntligen skulle ta det sista steget tillbaka upp på Premier League-tronen den här säsongen.
Det blev också en på sitt sätt avgörande match, men inte alls på det sätt någon av de båda klubbarna hade tänkt sig. Titelstriden är redan avgjord, igår lyfte Leicester bucklan under triumfatoriska och festliga former hemma på King Power Stadium. Matchen mellan Man City och Arsenal gäller istället Champions League.
Arsenal behöver så klart inte vinna den här matchen för att ta sig till Champions League. Det har de alla möjligheter att säkra på hemmaplan i sista omgången mot redan nedflyttningsklara Aston Villa. Vad Arsenal däremot kan åstadkomma genom att undvika förlust på Etihad ikväll är att ha tredjeplatsen i egna händer, och på så vis kunde undvika en kvalomgång i augusti.
Man City måste dock vinna om de vill behålla sitt Champions League-öde helt och hållet i egna händer. Enbart en poäng mot Arsenal ikväll ger Man Utd möjligheten att passera dem i tabellen genom att under veckan besegra West Ham på Upton Park. Något som skulle försätta Man City i ett mycket brydsamt läge både inför sista omgången och inför nästa säsong.
Det är alltså bara vinst som gäller för Man City. Ska de lyckas med uppgiften krävs dock att de så här på säsongens solnedgång lyckas skingra några av moln som förföljt dem under säsongen:
Skador på viktiga spelare. Vincent Kompany tvingades lämna matchen mot Real Madrid efter knappt tio minuter och missar nu EM. David Silva är skadad sedan tidigare och Yaya Touré är kanske oklar för spel. Det är viktiga pjäser vars ersättare i den här typen av matcher inte precis snyts fram ur näsan. Kan övriga spelare kliva fram?
Humöret har varit en öppen fråga för Man City egentligen ända sedan det blev klart att Manuel Pellegrini inte skulle vara kvar efter säsongen, även om det var en faktor redan innan. Kanske är det särskilt aktuellt just i nuläget dock då det bara gått några dagar sedan laget blivit utslaget för att inte säga avfärdat i Champions League av Real Madrid. Kommer det att påverka lagets insats positivt eller negativt i den här matchen?
Topplag har inte varit Man Citys kopp te den här säsongen. Man City har bara lyckats vinna ett av hittills 13 ligamöten mot något av lagen på de åtta översta platserna den här säsongen. Defensiven har exploaterats och Man Citys centrerade offensiv har inte orkat tränga igenom organiserade försvar. Kan Man City putsa till den statistiken mot Arsenal?
Både Man City och Arsenal har haft svaga säsonger. Man City kan så klart vara nöjda med sin europeiska cupprestation, i alla fall resan fram till semifinalen, men ligasäsongen har varit under all kritik sett både till spel och resultat. För Arsenal å sin sida handlar det om det alls är möjligt att lägga den här säsongens besvikelse bakom sig och börja blicka framåt igen.
Tottenham har möjligheten att säkra andraplatsen i ligan vid vinst hemma mot Southampton tidigare under dagen, och i så fall också att man för första gången under Arsene Wengers tid i Arsenal slutar före just Arsenal. Om Tottenham inte lyckas med det kan man tänka sig att Arsene Wenger gärna ser möjligheten att elda på sina spelare att ta chansen att knappa in på dem. Om de lyckas hämta in Tottenham, och i farten tar andraplatsen, mildras måhända missnöjet bland fansen en aning.
Om Tottenham ändå lyckas får man kanske förmoda att Arsene Wenger gärna tar tredjeplatsen. Dels för att inte behöva addera till kritiken att Arsenal inte gjort några framsteg med att man till och med har backat i tabellen den här säsongen. Dels för att tredjeplatsen innebär en automatiskt plats i Champions Leagues gruppspel.
Man kan så klart också tänka sig att Arsene Wenger väldigt gärna slutar före de båda Manchesterklubbarna i tabellen. I synnerhet då kanske just Man City som rent finansiellt är Arsenals och Arsene Wengers kanske främsta nemesis, vid sidan av Chelsea. Ideologi har länge styrt Wengers fotbollsfilosofi och han vill nog gärna kunna hålla fast vid att sparsamhet och långsiktighet alltjämt kan besegra en tilltagande sack and spend-kultur.
I någon mening är han kanske nu personligt investerad i den filosofin mer än vad han någonsin tidigare varit under sin tid i Arsenal.
Den här säsongens saga har utan tvekan varit Leicester. Utan att på något sätt jämföra klubbarna och dess olika förutsättningar hade jag ändå påstått att nästa säsongs förmodligen allra vackraste saga hade varit om Arsene Wenger red ut stormen, trotsade alla tvivlarna, fick ordning på laget och till sist tog hem den där ligatiteln – och fick möjligheten att avsluta på topp.
Alla sagor slutar inte lyckligt. Ändå kan jag tycka att Arsene Wengers saga förtjänar att få göra det.