Tradition eller ambition? Historia eller större drömmar om framtiden? Det är en brottningsmatch som engelska klubbar ofta och regelbundet ställs inför i sina beslut och prioriteringar. Men kanske har det aldrig riktigt gjorts så tydligt och så permanent som nu är fallet med West Ham när de lämnar Upton Park för den betydligt större och mer moderna OS-arenan.
1904 flyttade West Ham in på Upton Park, eller Boleyn Ground som arenan rent formellt faktiskt heter. Ända sedan dess, under 112 långa år, har Upton Park varit en del av östra Londons sociala tygverk på samma sätt som så många engelska arenor alltid varit, inte isolerade öar som dagens multiarenor utan insprängd och integrerad bland bostäder, affärsgator och industriområden.
En matchdag med West Ham har länge haft sina ritualer. Man anländer via tunnelbanan. Inför matchen väljer många att ta en paj och en pint på Nathan’s Eel and Pie Shop. Man köper sina matchprogram eller sitt Over Land And Sea-fanzine från Gary Firmager på sin trappstege. Efter matchen vallfärdar folket till The Boleyn för ölen, för sången och för sällskapet.
Naturligtvis kommer detta förändras. Men fotbollens villkor har förändrats drastiskt och engelska fotbollsklubbar måste naturligtvis följa med i tiden och med dessa förändringar. Den insikten är inte främmande för majoriteten av West Hams fans som förstår varför en flytt är nödvändig men ändå sörjer vad som riskerar gå förlorat.
https://www.theguardian.com/football/2016/may/07/memories-upton-park-west-ham-boleyn-ground
Och vissa saker kommer gå förlorade. Runt West Hams matcher finns ett myller av butiker och småstånd, säljandes souvenirer, godsaker och annat som sysselsatt och försörjt människor i generationer. West Hams klubbledning har sagt alla de rätta orden om hur dessa människor är en del av upplevelsen av att gå på West Hams matcher, men med orden har ännu inte följt någon inbjudan om att följa med till den nya arenan.
52,000 har redan löst säsongsbiljetter inför nästa säsong med West Ham, så det råder knappast något omfattande missnöje. Med flytten kommer mycket positivt. West Hams möjligheter att växa som fotbollsklubb och institutionellt kunna börja utmana övriga storklubbar ökar. Biljettpriserna är de lägsta någon behöver betala för att se Premier League-fotboll nästa säsong. Men man ska heller inte blunda för förändringens sociala kostnader.
Hur kommer det sig att West Hams arenaflytt väcker sådana känslor? Visst fanns det nostalgi också när Arsenal flyttade från Highbury till Emirates, men för dem kändes aldrig flytten riktigt så kontroversiell. Kanske är kontrasterna större den här gången. Klassresan från East Ends arbetarkvarter till OS-arenans mer posha affärskvarter är tydligare, och desto mer symbolisk för hur West Ham inte bara byter arena utan även profil och varumärke.
David Gold och David Sullivan, West Hams ägare, är naturligtvis medvetna om det känslomässiga i flytten. De är själva West Ham-supportrar sedan barnsben och vet i alla fall att lyssna till vad supportrarna har att säga. Kanske är det ingen tillfällighet att de lagom inför den här dagen har viftat med löften om spelarvärvningar under sommaren likt man med glass försöker få kräsna barn att äta upp sina grönsaker.
De säger sig vara annorlunda än många andra ägare i Premier League just för att de inte äger West Ham i syfte att tjäna pengar. Det stämmer säkert på sitt sätt men det betyder i sin tur inte att de är annorlunda än övriga ägare i att de vill utveckla och maximera klubbens förutsättningar, sportsligt och ekonomiskt, eller som en cyniker kanske skulle uttrycka det: Öka värdet på sin tillgång.
Det kommer med andra ord bli sentimentalt och känslosamt på Upton Park ikväll när West Ham ikväll spelar sin allra sista match någonsin på hemmaplan, mot Man Utd. Sånger kommer sjungas, bubblor kommer blåsas, minnen från den tid som har gått kommer återupplevas och blandas med drömmar och förhoppningar om framtiden. Kommer alla dessa känslor på en och samma gång att lyfta West Ham eller tynga ned dem?
Det är en match som hade kunnat vara så mycket mer dramatisk. Det hade faktiskt kunnat vara en match som för båda lagen gällde möjligheten att nästa säsong spela i Champions League. Det hade också kunnat vara en match där West Ham i händelse av vinst passerade Man Utd i tabellen. I och med West Hams oväntade förlust mot Swansea i helgen är inte detta längre en realistisk möjlighet.
För Man Utd är det däremot en helt avgörande match. Det krävs helt enkelt vinst mot West Ham ikväll för att passera Man City i tabellen och därmed inför sista omgången ge sig själv ett upplägg för smash att, trots alla bekymmer, sorger och besvär under säsongen, faktiskt ta sig till Champions League, och dessutom på Man Citys bekostnad. Ett scenario som för bara några månader sedan framstod som helt osannolikt.
Men som Man Utd-supporter finns det inte många arenor i England man hellre hade undvikit för just den här matchen, och just den här kvällen. Ett West Ham som är potentiellt maxladdade för att avsluta på bästa möjliga sätt hemma på Upton Park. Ett Upton Park som alltid haft en särskild spänning med sig också för Man Utd. Ligatitlar har förlorats här på de mest dramatiska vis. Det har alltid varit lite extra spänt mellan West Ham och Man Utd.
Matchen är också betydelsefull för West Ham. Man jagar sjätteplatsen och därmed en garanterad Europa League-plats. Dels vore det en stor framgång för West Ham som i så fall gjorde sin bästa Premier League-säsong. Dels passar det här med europeisk cupfotboll naturligtvis mycket väl in i den nya profil och det nya varumärke som West Ham ser framför sig i och med bytet till en ny och större arena.
West Ham jagar sin framtid. Förhoppningsvis utan att lämna sin historia bakom sig.