Watford hann med att byta manager hela tre gånger under förra säsongen när de trots allt faktiskt blev uppflyttade till Premier League. Så man kanske inte borde bli förvånad när det nu alltså har bekräftats att Watford och Quique Sanchez Flores går skilda vägar. Det verkar vara så Watford jobbar. Ändå är det svårt att inte bli i alla fall lite förvånad.
Watford var ju på förhand en av de klubbar som var tippade att åka ur Premier League. De har i själva verket inte befunnit sig i närheten av någon nedflyttningsstrid under säsongen. Dessutom lyckades de samtidigt ta sig till en högst respektabel FA-cupsemifinal. En väletablerad sanning är att en manager bedöms utifrån sina resultat, men resultaten här borde onekligen tala till Flores fördel.
Watford inte bara undvek nedflyttningsstriden. Länge var man en av den här säsongens stora överraskningar. Strax innan jul fullbordade man en svit med fyra raka ligavinster och befann sig då sjua i tabellen, en poäng bakom Tottenham som då återfanns på fjärde plats. Det var närmast bragdbetonat av ett lag som mer eller mindre förändrats helt sedan säsongen innan.
Men vårsäsongen blev inte alls lika bra som hösten. Watford ramlade nedåt i tabellen igen. Det vore ändå värt att ställa sig den relevanta frågan om Flores verkligen hade fått sparken givet exakt samma slutresultat, men en svag höst följt av en stark vårsäsong – givet att han överlevt hösten?! En manager bedöms inte bara utifrån sina resultat, utan utifrån sin trend.
Kanske är det inte svårare än så att det råkar vara en slags Leicestereffekt som spökar?!
Vi har ju med all rätt ägnat de senaste veckorna och månaderna över att gotta oss åt det positiva och fantastiska med Leicesters ligaseger. Men det måste samtidigt vara en ligaseger som förmodligen kommer göra livet om möjligt ännu mer surt för Premier Leagues alla nuvarande och kommande managers, i alla fall strax under de allra största klubbarna.
För vad Leicesters ligaseger kanske framför allt har gjort är att ha förändrat synen på inte bara vad som är möjligt, utan också på vad en klubbs supportrar, ägare och ledning kan förvänta sig. Varför ska Watford, West Brom, Swansea med flera vara nöjda med säkra mittenplaceringar när Leicester plockar hem Premier League-bucklan?
Det är inte svårt att tänka sig att Pozzo, Watfords ägare, kanske inte tycker att en sjundeplacering halvvägs in på säsongen är särskilt mycket att hurra för i jämförelse. Vilket det självklart heller inte är. Frågan är bara om det är en helt meningsfull jämförelse.
På lång sikt är det naturligtvis bara bra med detta perspektivskifte som Leicesters triumf kan ge upphov till. Fler klubbar som siktar högre kan bara leda till en rejäl kvalitetshöjning. Men det är också lätt att längs vägen, särskilt på kortare sikt, tappa bort att det som gjorde Leicesters ligaseger så speciell var att den samtidigt var så otroligt sensationell. Om vem som helst kunde upprepa det vore det inte längre särskilt speciellt.
Watfords klubbledning har hur som helst kommit fram till att Quique Sanchez Flores inte är rätt person att leda dem framåt. Man undrar naturligtvis vad som är deras ambitioner för kommande säsong. Något annat än att än en gång sikta på att försöka hålla sig kvar i Premier League känns inte som något särskilt troligt alternativ.
Men om nu det är den fortsatta ambitionen så är det inte uppenbart att det finns något bättre alternativ än det man just förkastat. Det namn som emellertid nämns tämligen intensivt i samband med Watford är Walter Mazzari, med förflutet framför allt i Napoli, men också senast Inter. Vilket dock känns som ett namn för en klubb med inte bara högre ambitioner utan också högre kapacitet.
Det vore inte något ologiskt val av Watford. Mazzarri är naturligtvis från Italien, liksom Pozzo, så där finns redan någon slags association. Mazzarri är också en av de senaste fem årens mest beundrade tränare i Italien. Det vore med andra ord en riktig prestigeanställning för en klubb som Watford. Det vore också ett steg mot ett mer flexibelt och offensivt sätt att spela fotboll än vad som präglat Watford den här säsongen.
Där finns naturligtvis frågetecken. Walter Mazzaris kanske främsta taktiska kännetecken är hans trebackslinje, en modell som av ganska lätt förståeliga skäl har haft svårt att få ett särskilt bra fäste inom engelsk fotboll där kantspelet är så framträdande. Mycket riktigt var det också en svaghet som visade sig när Mazzarris Napoli stötte på Chelsea i Champions League för några år sedan. Likaså brukar Mazzaris lag ofta bli väldigt beroende av sin ensamme anfallare på ett sätt som kan visa sig problematiskt i England.
Mazzarri är dock samtidigt erkänd som en tränare som förmår få ut maximal kapacitet ur sina spelare och sina lag. Och med en spelstil som helt säkert tilltalar Watfords ägare mer än Quique Sanchez Flores låga defensiv, något han hade gemensamt med Claudio Ranieris Leicester, men utan deras snabbhet och kreativitet i anfallsspelet.
Walter Mazzarri vore ett namn som onekligen signalerade att Watford satsade högt inför kommande säsong. Men som ordstävet också lyder, gapar man över för mycket riskerar man också mista hela stycket.