Det är en återkommande tradition att kort tid efter säsongens slut göra en sammanställning över de tio bästa värvningarna i Premier League. Besläktad med denna tradition är så klart ritualen att jämföra det med motsvarande blogg inför säsongen och skratta åt dumheterna på det sätt som endast den vackra efterklokheten låter oss göra.
https://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2015/09/02/premier-leagues-tio-basta-varvningar-infor-2015-16/
Nu var inte det en lista som saknade sina kloka val. Fem-sex spelare får sägas vara hyfsat väl inprickade, vilket högst ovetenskapligt känns som en tämligen genomsnittlig kvot man kan förvänta sig. Sedan finns där så klart några spektakulära felgissningar, inte minst då Memphis Depay, Pedro och Chancel M’bemba. Utöver de som inte finns med alls på listan.
När jag bedömer vilka som varit de bästa värvningarna bedömer jag dem enbart utifrån hur de har varit den här säsongen. Naturligtvis kan alla de här spelarna bli ännu bättre under kommande säsonger, liksom för övrigt de vi nu betraktar som misslyckade värvningar mycket väl kan visa sig bli lyckade i framtiden, men det är inget jag kan ta hänsyn till här.
Listan bedömer hur bra värvningarna är, inte hur bra spelarna är. En distinktion jag alltid brukar lyfta fram. Det är nämligen inte samma sak. En bra värvning är för mig en värvning som fyller ett tydligt och viktigt behov för klubben, en värvning som innebär en påtaglig kvalitetshöjning på sin position, en värvning som inte blockerar andra och viktigare värvningar – eller, all of the above.
Och då kommer jag fram till följande:
(10) James Milner, Liverpool
Det är alltid lätt att underskatta en spelartyp som Milner. Men han är otroligt nyttig och mångsidig på fotbollsplanen och det har Liverpool definitivt haft nytta av under säsongen. En given pjäs i samtliga Liverpools viktigare matcher den här säsongen och en pådrivande ledarkraft i ett lag som ser ut att befinna sig i något av ledarvacuum för närvarande.
(9) Lamine Koné, Sunderland
Det är otroligt svårt att värva framgångsrikt under januarifönstret, i alla fall så att det får omedelbar effekt just den säsongen. Inte mindre svårt är det när man befinner sig i nedflyttningsstrecket. Som punktinsats var dock den här värvningen både lyckad och, skulle det visa sig, avgörande. Sunderland var i akut behov av att förstärka backlinjen, Koné blev den förstärkningen.
(8) Petr Cech, Arsenal
Inte att undra på att José Mourinho blev något förbannad när Chelseas klubbledning bestämde sig för att realisera iväg Cech till lokalkonkurrenten. Det var Arsene Wengers enda värvning inför säsongen, men det var samtidigt en väldigt klok värvning. Arsenal har haft permanenta målvaktsproblem i tio år, Cech löste hela den knuten i ett svep.
(7) Dele Alli, Tottenham
Yes, yes, I know, Alli värvades egentligen i januari förra säsongen, men han lånades omedelbart tillbaka och blev tillgänglig för Tottenham först till den här säsongen. Min lista, mina regler. Det här är en värvning som kanske inte var så lysande på förhand men som blev lysande sett till hur Tottenham omedelbart gjorde en oslipad diamant till en kronjuvel på mittfältet.
(6) Anthony Martial, Man Utd
En värvning av exakt samma typ och snitt som en gång i tiden en ung Cristiano Ronaldo, även om fotbollsvärlden sedan dess har förändrats och priserna, också för unga spelare, har skjutit i höjden. That’s economics. Sett till fotbollen har Martial visat redan under sin första säsong att det sannerligen inte är fråga om någon waste of money.
(5) Virgil van Dijk, Southampton
Det är något som görs väldigt rätt på Southamptons scoutingavdelning för de ser ut att kunna tappa hur många spelare som helst men ändå lyckas ersätta dem hyfsat sömlöst. Det finns många fördomar om att värva spelare från skotska ligan, så när man hämtar en mittback från Celtic finns frågetecken. De har van Dijk stretchat ut till utropstecken under säsongen.
(4) Kevin De Bruyne, Man City
Den mest spektakulära värvningen kallade jag De Bruyne inför säsongen. Under säsongen har han varit en av Premier Leagues allra mest spektakulära spelare, redan en spelare i världsklass med potential att bli ännu bättre. Helt orädd under sin debutsäsong och har klivit fram med ett stort antal avgörande insatser. Man Citys nutid och framtid.
(3) Toby Alderweireld, Tottenham
Det krävs något speciellt för att över loppet av endast en sommar förändra ett lag från ett av ligans defensivt svagaste till det defensivt starkaste. Alderweireld är just så speciell. Om de flesta andra mittbackar, i synnerhet i Premier League, pratar man om att de antingen är bra på att försvara eller är bra på att spela och fördela boll. Med Alderweireld får man hela paketet.
(2) Dimitri Payet, West Ham
Spillrorna i Marseille har onekligen kommit engelska klubbar tillgodo under den här säsongen. West Ham plockade upp den riktiga guldklimpen i Payet, en spelare som under säsongen lyfte dem från mittrikets anonymitet till seriösa utmanare om Champions League-platser. Spelskicklig, underbart skott, bra på inlägg och fasta situationer – idealisk för West Ham sätt att spela.
(1) N’golo Kanté, Leicester
Lika fel som jag hade om Leicester inför säsongen, lika fel får man kanske säga att jag hade om Kanté. Inte att jag sågade honom, mer att jag betraktade det som en helt intetsägande värning av en spelare jag inte kände till. Nu känner jag till Kanté. Nu känner alla till Kanté. Otrolig arbetskapacitet, men samtidigt intelligent arbetskapacitet, stor spelförståelse och helt essentiell för Leicesters taktik.
Bubblare:
Andre Ayew, Swansea
Nathaniel Clyne, Liverpool
Ramiro Funes Mori, Everton
Xherdan Shaqiri, Stoke
Jan Kirchhoff, Sunderland