Jag tycker inte engelsk fotboll borde ha ett regelrätt slutspel likt i ishockey eller amerikanska sporter. Men för mig är det högst rimligt att man har ett playoff-spel på slutet av säsongen för att ge säsongen ett starkt slut. Det är mer underhållande att se en final sätta punkt för säsongen än att se några få lag slåss om Europa League-platser med både upp- och nedflyttning avgjord.
Jag vet inte hur eller varför man kom på playoff-spelet. Jag borde kanske veta det. Men jag tycker det förtjänar att finnas kvar, inte bara för sitt otroliga underhållningsvärde, utan för att tredjeplacerade lag i regel inte förtjänar uppflyttning. Vinnarna är vinnare och tvåor är ofta tillräckligt bra för att faktiskt vinna ligan om de inte hade varit för ett enda bättre lag, om det låter vettigt.
Det är ungefär samma logik som gör att det kan vara hedervärt att ta silver i olika sammanhang medan vissa mästerskap inte ens har en bronsmatch.
Jag kan också uppskatta upplägget i National League (omdöpta femtedivisionen) där bara vinnaren går upp automatiskt, medan lag två till fem måste spela playoff om den andra platsen vilket innebär att alla uppflyttade lag till League Two verkligen är uppflyttade som vinnare. Det är också en del i min teori varför League Two oftast har starkast nykomlingar.
Jag vill också lyfta fram italienska Serie B, som har det mest rationella playoff-upplägget jag känner till. Där blir det playoff-spel endast om trean inte slutar nio poäng före fyran. Och nyligen har man bestämt att playoff-spelet kan innehålla allt från två till sex lag, det enda kriteriet är att man måste sluta mindre än 14 poäng bakom trean. Nackdelen är förstås att det blir väldigt svårt att hålla reda på playoff-historik och skapa en tradition likt i England men i teorin är det väldigt intressant.
Nåja, över till Wembley där två Yorkshire-lag intar London.
DE TRE UPPFLYTTNINGARNA BRUCE
Jag har tidigare kallat Steve Bruce för Championships Carlo Ancelotti då han ständigt trilskas med svårhanterliga ägare men ändå har vunnit tre uppflyttningar (vann playoff med Birmingham för 14 år sedan!), och han har nu en fjärde inom räckhåll.
Frågan är nu om ens en fjärde uppflyttning kommer rädda honom. Traditionsenligt brukar en nyuppflyttad manager åtminstone få tills vintern på sig att visa sig värdiga att kunna hålla kvar en underfinansierad trupp innan ägarna agerar och flyger in antingen en Tony Pulis som räddar dem kvar eller tillsätter en mer högprofilerad manager, som i vissa fall kan vara ägarens pokerpolare.
Nu har det dock startats en trend i Premier League där det finns en sådan stor mängd av managers som vill ta över Premier League-lag att de är villiga att ta över vilket lag som helst (se Garde, Remi; och Benitez, Rafa) vilket gör det lättare att sparka den tråkiga manager man redan har.
Det komplicerar saken tillsammans med att Hull City mycket väl kan ha nya ägare till nästa säsong. Allam-familjen är inte särskilt omtyckta efter sitt förslag att döpa om klubben och som Sheffield Wednesdays och Watfords fans kan intyga så gillar nya ägare att plocka in nya managers.
WEMBLEYS COPA AMERICA – FORESTIERI VS HERNANDEZ
Båda Sheffield Wednesdays och Hulls bästa målskyttar råkar vara sydamerikaner. Fernando Forestieri är visserligen även italienare men det är en något oväntat exotisk tvist på dagens match. Passande nog gjorde de också varsitt mål när dessa lag spelade 1-1 på Hillsborough tidigare under säsongen.
Forestieri är inte den målskytt eller renodlade anfallare som Hernandez är men hans 15 mål viftar man inte bort och hans åtta assists var i underkant. Han har en ganska säregen spelstil, inte nödvändigtvis så säregen att den saknar en far, men likväl en spelstil som gör att han snarare är en 17-åring som försöker bevisa att han hör hemma. Han är väldigt kreativ, men inte lat utan snarare hyperaktiv. Det han lyckats med denna säsongen jämfört med hans många år i Italien som misslyckad stortalang är att han även lyckats göra enkla mål, det är färre slalomfärder genom försvaret och fler inpetade inlägg eller hörnor.
Abel Hernandez är faktiskt lika gammal som Forestieri och kom också till England från Italien. Men förutom deras något misslyckade historik som talanger är de inte särskilt lika på planen. Hernandez är ingen typiskt argentinsk dvärganfallare utan snarare en längre, mer elegant och renodlad målskytt.
Hernandez hade en väldigt ljummen säsong ifjol då han bara gjorde fem mål för Hull i Premier League och man var förståeligt tveksam till att han skulle bli en succé i Hull. Den här säsongen har han svarat på kritiken med 20 ligamål och nästan lika många olika frisyrer. Det som verkligen imponerat på mig förutom målen är att han är en mer komplett spelare än många målskyttar. Han är bra i spelet utan boll och är en lika stor fara utanför som inne i straffområdet. Det skulle inte alls förvåna mig om Hernandez lämnar Hull nästa säsong, om han inte öser in mål för dem i Premier League.
BÖR SHEFFIELD WEDNESDAY HOPPAS PÅ HOOPER ELLER TRO PÅ LOOVENS?
Både Gary Hooper och Glenn Loovens har spelat ute i Europa och Loovens vann faktiskt UEFA-cupen med Feyenoord som yngling medan Gary Hooper spelade i Champions League med Celtic. Det är stormatcherfarenhet som kan bli betydelsefull på Wembley.
Sheffield Wednesday förlitade sig i första mötet mot Brighton på offensiven och i andra matchen på att deras försvar skulle hålla. Man såg dock aldrig helt bekväma ut. Delvis för att Gary Hooper knappt syntes till. Han är visserligen en straffområdesspelare men som den målskytt han är borde han prestera mer.
Loovens är kapten men i den andra semifinalen mot Brighton var det snarare Keiren Westwood som höll dem kvar över ytan. Loovens var visserligen också bra men ett Brighton utan Tomer Hemed är en mycket mindre svår uppgift som mittback än att möta Hull med Abel Fernandez.
FÖRFATTARFAJT
Förutom att vara managers är både Steve Bruce och Carlos Carvalhal publicerade författare. Carlos Carvalhals bok ”Soccer: Developing a Know-How” finns tillgänglig på Amazon. Enligt den korta introduktionen där låter han som en beprövad motivationstalare.
Steve Bruce å andra sidan är rena Raymond Chandler. Han har nämligen förutom sin standardmässiga fotbollsbiografi skrivit tre böcker om den fiktiva managern “Steve Barnes”. Hans böcker heter Sweeper!, Defender!, och Striker!. Enligt Peter Lintham, en fotbollsreporter i London på 1920-talet, är det några av de bästa fotbollsböcker som skrivits om Steve Bruces ego.
HUR SER SHEFFIELD WEDNESDAY UT NÄSTA SÄSONG?
Jag vill inte bara prata om framtiden för dessa klubbar men det är svårt att undvika. Få trodde på Sheffield Wednesday inför säsongen. De slutade visserligen på övre halvan ifjol men med ny ägare sparkade man pålitliga Stuart Gray och efter initiala planer på att ha Carvalhal som sportchef fick han ta över som manager istället. Och man värvade en hel bunt med spelare, flera på lån.
Det är också så att truppen ser ganska svag ut. Jag underskattar säkert truppen men de Watfordspelare som de redan värvat gör det lätt att tro att de likt Watford helt kommer renovera truppen vid uppflyttning. Det är lätt att se Forestieri bli bänkad och återgå till en jokerroll. Gary Hooper är bäst i Skottland.
Som den idoga Keiren Westwood-fanboy jag är tycker jag han förtjänar att följa med dem upp men jag tror inte Westwood kan göra en tillräckligt bra match för att faktiskt få chansen i Premier League med Wednesday. De lär värva en medioker yngre utländsk målvakt istället. Tom Lees lär få fortsätta men Glenn Loovens lär bli kapten från bänken. De har gott om spelare som åkt in och ut ur startelvan och mer har fyllt en roll snarare än de imponerat.
Jag säger inte att det är en dålig strategi. Som Carvalhal säger i sin book: ”There aren´t, nor will there ever be, absolute truths in the operationalization of a soccer team. To state that one operationalization method is better than another is not our intent. What we know is that we can evolve and be successful if we believe in our ideas.”
Watford klarade sig rätt bra, men det måste vara värre att misslyckas efter att ägaren värvat en mängd dyra spelare istället för att fortsätta med de som tog laget dit upp i Premier League.
Snabba funderingar:
Kan Ross Wallace sätta ännu ett långskott efter sina två fullträffar i semifinalerna?
Andrew Robertson gjorde mål framåt i första semifinalen och självmål i andra, var finns det tredje målet?
Vad tänker Leeds fans om Tom Lees når Premier League före dem?
Visste ni förresten att Tom Lees bröt näsan fyra gånger under samma säsong, men ser ändå inte ut som Steve Bruce
Det är bedrövligt att ”Steve Bruce and the DiamE Street Band” är för långt för ett fantasy-lagnamn
Se till att stava rätt på Kieran Lee om ni ska googla honom
Gary Hooper har gjort mål i sex olika divisioner i England, fyra olika engelska cuper, två skotska cuper, skotska Premier League, Europa League, och Champions League. Bara ett playoff-mål saknas!
Följer Michael Dawson med Hull tillbaka upp i Premier League, återvänder han till sin moderklubb Nottingham Forest, eller bildar han ett managerpar med brorsan Andy i nästa managerlediga League One-klubb?
Kommer Phil Brown vara studioexpert eller sjunga nationalsången?
Kommer Alex Bruce få spela?
Får Alex Bruce lyfta pokalen?
Varför finns det en playoff-pokal? För studerar man bilderna noggrannt är det inte bara en kopia på bucklan som ligasegrarna får. Får de ens behålla den?
Läs mer:
https://www.theguardian.com/football/2016/may/27/sheffield-wednesday-hull-play-off-final-premier-league