Men det är värt att ha Plymouth i åtanke. Wimbledon blev inte ens ett Football League-lag förrän på sent 1970-tal. Plymouth har varit en proffsklubb sedan 1903. Deras tidigare version of ”Home Park” blev sönderbombat under andra världskriget. De har en otrolig historia i Football Leagues olika varianter av tredjedivisionen.
På 1920-talet lyckades de sluta tvåa i södra Division 3 sex gånger i rad, då bara ligasegrarna blev uppflyttade. När de sedan vann ligan säsongen 1929-30 var det deras första av fyra gånger de vann Football Leagues tredjedivision. De vann också playoff i nuvarande League Two säsongen 1995-96, med Neil Warnock som manager och klassnamnet Adrian Littlejohn som bästa målskytt.
Plymouth är dock mest kända som ett etablerat lag i The Championship. De har spelat 42 säsonger i den engelska andradivisionen och är numera Englands största stad som aldrig haft en klubb representerad i högsta divisionen. Det närmaste de kommit är flertalet fjärde- och femteplaceringar innan de placeringarna ledde till playoff.
Ytterligare livsnödvändig Plymouthtrivia är att det är både den mest sydliga och mest västliga klubben i Football League. Ja, de ligger väster om Swansea och söder om Southampton och Brighton. Deras främsta hot är grannarna Truro som ligger sydväst om dem eller västliga walesarna Colwyn Bay eller något av lagen på de engelska kanalöarna söder om England.
“BEERE IS THE SOLUTION TO ALL OF LIFE’S PROBLEMS” – NEIL “HOMER” ARDLEY
Tom Beere skulle inte ens sitta på bänken för Wimbledon i första playoff-semin mot Accrington, enligt Wimbledon-managern Neil Ardley. Han hade nyss återvänt från Hampton & Richmond, som vann åttondedivisionen (södra), och Connor Smith gick före honom i rangordningen. Men Connor Smith ansågs inte matchklar och Tom Beere fick chansen.
Beere byttes in, eller hälldes upp, från bänken i 86:e minuten och behövde mindre än tio minuter på sig för att ge Wimbledon det övertag de behövde för att ta sig till playoff-final.
Han var dock bara den första av Wimbledons två övertidshjältar. I returmötet, som dumt nog spelades samtidigt som Europa League-finalen, hade nämligen Wimbledon satt sig i en svår sits genom att släppa in Accrington i matchen. Efter en timme spelad ledde Accrington med 2-0 och var i playoff-final. Det tog dock mindre än tio minuter innan högerbacken Barry Fuller kom runt på kanten och hittade inhopparen Akinfenwa som få slår i luften.
Då bortamål saknar egen betydelse i Football League ledde 2-1 till förlängning. Förlängningen var tuff, alla matchens fem gula kort delades ut under förlängingen och Ardley kunde förstås knappt vänta på att slänga in Tom Beere men istället för Beere var det säsongens bästa målskytt Lyle Taylor som avgjorde i 104:de minuten.
GOALS MATT-ER
Otroligt nog spelade Plymouth också 1-0 och 2-2 i sina playoff-semifinaler mot Portsmouth, men tvärtom. De tillät ett tidigt Pompeymål efter ett slarvigt bolltapp på egen planhalva av unga kaptenen Curtis Nelson men innan 20 minuter hade gått av matchen ledde de med 2-1 efter två mål av Jamille Matt. Ett av målen var en oväntad och finurlig cykelspark. Pompeyfansen var dock inte alltför glada över att Matt fick vara kvar på planen efter ha skallat (nåja, nuddat med pannan) Matthew Doyle, vilket gjorde Portsmouthmanagern så rasande att han lyckades få sig själv uppvisad på läktarn. Gamle Gary Roberts utjämnade sedan till 2-2 på straff.
I retursemin tog det ända tills övertid innan någon gjorde mål. Lysande lilla Graham Careys vänsterfot skruvade en hörna mot bortre stolpen där Peter Hartley väntade med sin rutinerade skalle. Han lyckades antagligen nicka in den via Pompeys vänsterback Enda Stevens men att den gick in är det Enda som räknas.
Det mest otroliga är inte att Matt inte blev utvisad eller hans imponerande cykelspark på liten yta utan mycket till upphopp. Det otroliga är att han inte spelade i Plymouth förrän i mars, och gjorde sin första start i april. Han är nämligen inlånad från Fleetwood och spenderade hösten i Stevenage där han bara gjorde ett mål. Han fick chansen då förra säsongens skyttekung Reuben Reid blandat skadeuppehåll med måltorka och Jake Jervis hittat sin optimala position som högerytter. Jamille Matt tog chansen och gjorde fem mål på elva matcher.
HUR SKA WIMBLEDON HANTERA PLYMOUTHS OFFENSIVA MITTFÄLT?
Jag ställde mig inför semifinalerna tveksam till hur Wimbledon skulle klara av Accringtons mer individuellt skickliga offensiva spelare. De klarade det med nöd och mål på övertid. Därför kanske det är lätt besvarat att de bör klara av Plymouth som slutade efter Accrington i tabellen och inte har två spelare som gjorde fler än 15 ligamål likt Accrington.
Men inga två lag är lika. Plymouth skulle jag säga inte är lika bekväma med bollen som Accrington men de är snabbare och har fler än två spelare som kan avgöra. De har en liten nr 10-typ i Graham Carey vars vänsterfot är förödande. De har i Jake Jervis en lång anfallare snabb och skicklig nog att han spelar ytter, och i tidigare nämnda Jamille Matt har de en spelare i kalasform. De har också vänsterytten Gregg Wylde med sitt dumma namn. Greg Wild låter som en hjältepilot i en gammal pulpnovell om andra världskriget. Gregg Wylde har säkert bröder som heter Brayden och Braxton.
Farten kan bli ett problem för Wimbledon som förlitar sig mestadels på rutin defensivt. Dannie Bulman är 37 år, Paul Robinson är 34, och Darius Charles är visserligen inte förbi 30 ännu men är bara snabb om han springer utför ett stup. En viktig spelare för Wimbledon blir unge centrala mittfältaren Jake Reeves, som tillhört Tottenham och Brentford tidigare, som inte lär bli kvar i League Two länge till.
HUR SKA PLYMOUTH LÖSA ETT PROBLEM SOM AKINFENWA?
Han må vara mer aktiv i gymmet och på instagram än på planen men han är väldigt svår att slå i luftrummet när inläggen haglar. Plymouth har visserligen duktiga mittbackar, ligans bästa (?) i Curtis Nelson, men de är inte de längsta eller bästa i luftrummet.
Akinfenwa visade mot Accrington vilket problem han kan vara. Trots att han bara var inhoppare i båda semifinalerna lyckades han vara till besvär och göra ett mål. Det hjälper Plymouth att Wimbledons främsta ytter George Francomb missat playoff-spelet på grund av en knäoperation men det finns gott om andra spelare med inläggsfötter. Om Wimbledon dessutom spelar Andy Barcham till vänster kan Kelvin Mellor antingen få svårt att försvara eller tvingas försvara för mycket för att bli användbar offensivt, där han är som bäst.
Man får hoppas på att mittbacken Peter Hartley och målvakten Luke McCormick lärt sig tillräckligt från nordöstra England respektive fängelset för att lyckas hantera Akinfenwa.
WHAT’S LÅN GOT TO DO WITH IT?
Craig Tanner är en ung anfallare/ytter som tillhör Reading. Förra säsongen var han utlånad till Wimbledon och denna säsongen är han i Plymouth. Han har varit något mer inflytelserik för Plymouth men var bara en sen inhoppare i båda semifinalerna.
Det finns klart viktigare lånade spelare som är inblandade, även om de inte gör ett lika tydligt intryck som Jamille Matt:
Hiram Boateng, Plymouth: Inlånad från Crystal Palace och varit bidragit med löpstyrka från mittfältet framför mittbacksmittfältaren Carl McHugh.
Kelle Roos, Wimbledon: Ung holländsk målvakt som var hett eftertraktad när Derby värvade honom. Lånades in i början på året och tog direkt över som första målvakt och behöver fortsätta imponera för att kunna ta en startplats i Derby nästa säsong.
Darius Charles, Wimbledon: Inlånad från Burton som snabbt blivit uppflyttade bortom hans kvalitetsnivå. Har rutin av playoff-spel efter ha vunnit uppflyttning till League One med Stevenage.
Övriga korta funderingar
Wem tror Wimbledon Winner på Wembley?
Klarar Akinfenwa att lyfta playoff-bucklan?
Kommer övriga familjen Adams stödja Derek Adams på Wembley? Nu när Russell ”Uncle Fester” Slade blivit sparkad uppåt till sportchef i Cardiff bör han åtminstone vara där.
Kan Tom Elliott spela tillräckligt bra från start för att inte bli utbytt till förmån för Akinfenwa?
Nämnvärt att Lyle Taylor gjorde 20 ligamål för Wimbledon, ingen i Plymouth gjorde fler än elva mål.
League Twos mest offensiva högerback Kelvin Mellor har fyra assist sedan 30 april för Plymouth.
Hur kan Paul Robinson vara 34 år och fortfarande se ut som en tonåring?
Om lagkaptenen Curtis Nelson leder Plymouth till vinst på Wembley, blir han uppgraderad till amiral då?
Det skulle inte se bra ut att få se Luke McCormick fira med champagne, även om han tjänat sin tid
Det kan bli ligamatcher mellan Wimbledon och Milton Keynes nästa säsong.
Läs mer:
https://www.theguardian.com/football/2016/may/29/afc-wimbledon-league-two-playoff-plymouth