Aston Villa 2015-16: (-)

Det var ändå en säsong som inleddes med optimistiska förtecken. Aston Villa hade avslutat den föregående säsongen med att gräva sig upp ur ligagropen samt ta sig hela vägen till FA-cupfinal. Laget var på uppgång igen och det var så klart förhoppningen att detta också skulle visa sig den här säsongen.

Men sommaren skulle komma att ta död på allt momentum och all energi. De bästa spelarna försvann en efter en. Christian Benteke gick till Liverpool. Fabian Delph slank än hit och än dit, ena dagen på väg till Man City, nästa dag tillbaka som kapten i Aston Villa, för att vakna upp nästa dag i Manchester. Tom Cleverley bytte till Everton.

Det var bärande och tongivande spelare som försvann från Aston Villa. Väldigt betydelsefulla spelare på planen, ledande karaktärer i truppen. Luckorna dessa spelare lämnade efter sig tätades med en osalig blandning av förhållandevis oprövad fransk budgettalang samt ett antal engelska spelare i fel ände av sina respektive karriärer.

Det kunde nästan bara gå på ett sätt. Det började illa och det skulle bara gå utför därifrån. Aston Villas rullande femmatchschema över förväntat antal gjorda och insläppta mål visar hur Aston Villa under hela säsongen släpper till mer bakåt än de skapar framåt. Framför allt offensiven har varit begränsad med betydligt mindre än ett förväntat mål per match.

Två brytpunkter är särskilt intressanta. Den vänstra tjockare linjen visar när Tim Sherwood ersattes av Remi Garde och det är uppenbart att om Aston Villa fick en managereffekt så var den inte effektiv på kort sikt. Mer anmärkningsvärd är den högra linjen som sammanfaller med januarifönstrets stängande och ser ett spektakulärt ras i framför allt den defensiva organisationen.

Det var punkten bortom all återvändo. Det stod efter januarifönstret klart och tydligt att Aston Villa hade gett upp på alla nivåer. Ägaren och klubbledningen var inte villig att investera eller infria sina löften till till Remi Garde. Garde själv började se alltmer ointresserad och uppgiven ut, och det fanns många tecken på hur detta började sätta sin prägel också på spelartruppen.

Den 1 februari 2016, ett datum som kommer leva vidare i vanära. Det var då Aston Villa åkte ur Premier League.

Betyg: Under all kritik (-)

ÄGARE OCH LEDNING: –
Fullständigt ointresse har präglat Randy Lerners senaste år som Aston Villas ägare, vars enda aktiva ägarinsats har varit att skära ned på kostnader och förbereda klubben för försäljning. Kanske hade det varit möjligt för Aston Villa att hålla sig kvar i Premier League ändå om inte TV-pengarna höjt kvaliteten på de mindre klubbarna. Följden blev till sist oundviklig och i längden kanske även pedagogisk för andra klubbar som tror de passivt kan trampa vatten och hålla näsan över ytan.

MANAGER: Tim Sherwood (+)
Det är oftast de tomma tunnorna som skramlar mest och högst och när det gäller att skramla högt är Sherwood en av de främsta. Tyvärr alltför mycket av en vandrande brittisk tränarkliché där stora ord om mod, kamp och vilja ses som tillräckliga substitut för taktisk kompetens. En manager som kan ha en positiv effekt inledningsvis men som i Aston Villa än en gång visade att det helt enkelt inte håller i längden.

MANAGER: Remi Garde (++)
Fel man på fel plats vid fel tillfälle? Fel plats och fel tillfälle känns rätt givet, fel man är något av en öppen fråga. Anställdes mer som en brobyggare när vad Aston Villa främst behövde var en brandsläckare. Fick inte det stöd från klubben som han blivit lovad men presterade heller inte på ett sätt som riktigt motiverade något sådant stöd under hösten.

FÖRSVAR (+)
Man vet att man förmodligen ber om problem när man försöker basera ett mittförsvar runt Micah Richards och Joleon Lescott och samtidigt gör dessa till lagets ledargestalter. Alan Hutton förbättrar inte precis intrycket. Jordan Amavi såg lovande ut inledningsvis innan en skada satte stopp för honom. Aston Villas försvar såg stundtals fullständigt förvirrat och oorganiserat ut, och mot slutet av säsongen näst intill ointresserat.

MITTFÄLT (++)
Hålen gapade stora efter Fabian Delph och Tom Cleverley på Aston Villas mittfält, spelare som Aston Villa inte lyckades ersätta på något särskilt bra sätt under sommaren. Lika spektakulärt gapade hålet efter Jack Grealish som lovade så mycket förra säsongen men försvann helt den här säsongen. Idrissa Gueye blev den bestående spelaren på Aston Villas mittfält och en av ytterst få spelare i Aston Villa som kommer från den här säsongen med någon slags heder i behåll.

ANFALL (+)
Även om det går att klaga på defensiven i Aston Villa så var det framför allt offensivt som laget skiljde sig negativt från alla sina konkurrenter. Aston Villa är det lag i ligan som skapat absolut minst farliga målchanser under säsongen, vilket i slutänden är vad som får dem nedflyttade. Laget såg helt ut att sakna en offensiv spelidé. Alla tre tänkta anfallsspelare – Gabriel Agbonlahor, Jordan Ayew och Rudy Gestede – prövades under säsongen utan att visa sig lyckade.

HÖJDPUNKT: Birmingham (h), 1-0
Man vet att det har varit en dålig säsong för en Premier League-klubb när man i jakt på säsongens höjdpunkt måste bege sig till Ligacupens tidigare omgångar. Det fanns inte mycket att glädjas åt under säsongen för Aston Villa, men en derbyvinst alltjämt tidigt under säsongen gav hopp och råg i ryggen.

ÅRETS SPELARE: Idrissa Gueye
Aston Villa ställde in sin årliga klubbmiddag där man normalt sett annars delar ut priser till årets spelare och liknande utmärkelser. Förståeligt kan tyckas, vem blir egentligen särskild glad åt att utses till lagets bäste spelare under vad som kan vara klubbens sämsta säsong någonsin? Gueye är dock den spelare i Aston Villa som behöver skämmas minst.

LÄRDOMAR:

Tittar man inte framåt faller man bakåt. Det finns ibland en felaktig föreställning att det är möjligt att bara bevaka sin ställning och på så vis kunna leva lugnt. Men alla organisationer och klubbar behöver tänka framåt. Dels för att behålla den positiva energin inom klubben som krävs för att genomföra bra prestationer. Dels för att konkurrenterna annars ofrånkomligen kommer att springa förbi. Aston Villas klubbledning inbillade sig att de kunde surfa sig kvar i Premier League, därför spelar Aston Villa inte längre i Premier League.

Planering och organisation är nödvändigt. Varje framgångsrik fotbollsklubb har förmodligen det gemensamt att de har en fungerande organisationsstruktur vid sidan av laget och som stödjer och bidrar med resurser till fotbollen. Det är också bland det första som drabbas när ägare och ledning är alltför passiva i sina roller, även om konsekvenserna inte alltid är omedelbart uppenbara. Det här var ett konto som Aston Villa övertrasserat sedan flera år tillbaka.

Laget måste ha ledare. Varje lag behöver ledare på planen för att kunna hantera den mängd olika matchsituationer som uppstår under en säsong. Det går inte att sälja av sina viktigaste ledargestalter under en sommar och tro att dessa går att ersätta med unga spelare eller spelare som aldrig tidigare spelat i England. Det går inte att utforma en truppolitik helt och hållet i excel, det måste också finnas en långsiktig planering.

MÅLSÄTTNINGAR:

Premier League: –
Om man skulle få för sig att göra en lista över de absolut sämsta ligasäsonger som någon klubb har gjort under Premier League-eran så måste Aston Villas säsong vara bland de främsta kandidaterna högst upp på den listan. Andra klubbar har tagit färre poäng genom åren, men få med Aston Villas resurser och förutsättningar.

FA-cupen: +
Någon större glädje stod inte att finna för Aston Villa i FA-cupen. I den tredje omgången tvingades man till omspel mot Wycombe från League Two. Det omspelet lyckades man förvisso vinna, men redan i nästa omgång blev det en förskräckande 0-4-förlust hemma mot Man City.

Ligacupen: ++
Aston Villa tog två vinster i den här cupen. Först en svängig och dramatisk match mot Notts County, och därefter en prestigeseger mot Birmingham i den tredje omgången. Det blev respass i den fjärde omgången, men Southampton borta var en svår lottning.

ASTON VILLA 2015-16 SOM FILM

Being There (1979). Peter Sellers gör en av sina allra bästa tolkningar av den naive och något simple trädgårdsmästaren Chance som levt hela sitt liv på samma ställe utan någon erfarenhet alls av världen utanför. När han till sist tvingas ut i livet tillskrivs hans lika enkelt tänkta som enkelt uttryckta tankar från trädgården en djupare innebörd för allehanda beslutsfattare än vad de i själva verket har. Han har i själva verket ingen större aning om någonting. En vass kritik av samhällets tendens till personkult och värdering av yta över innehåll.