Från himmel till pannkaka. Hur går man inom loppet av bara några månader från att vara överlägsna ligamästare till att svassa omkring som slöa strandraggare på tabellens nedre halva? Det är den fråga som under lång tid framöver kommer vara det allra mest bestående arvet från den säsong Chelsea alldeles nyss avslutat och sedan länge har velat glömma.
Hur man än bedömer Chelsea är det svårt att inte värdera deras insatser utifrån eftertankens alltid lika snusförnuftiga klokhet. Var det verkligen klokt att flänga omkring i USA så mycket under sommarsäsongen. Behövde Chelsea verkligen inte förnya spelartruppen i långt mycket större utsträckning än vad man faktiskt gjorde under sommaren?
Att något inte stod rätt till med Chelsea var uppenbart mycket tidigt. Redan från början gick resultaten mot laget, med förnedringen mot Man City som tidig käftsmäll, och spelet var inte mycket mer uppmuntrande det. Lika tydligt stod det dock att läsa både i Chelseaspelarnas uppträdande på planen, och naturligtvis José Mourinhos uppträdande utanför planen.
Det var en systematisk, kollektiv och fullständig kollaps. Chelseas tidigare så stabila defensiv släppte plötsligt till både mål och målchanser i en omfattning som var för dem väldigt ovanlig. Framför allt klickade dock det offensiva spelet där nyckelspelarna från förra säsongen – Cesc Fabregas, Eden Hazard och Diego Costa – inte alls stod att känna igen.
Med en mer porös defensiv och en väsentligt mycket mindre effektiv offensiv förvandlades vinster till oavgjort, och oavgjort till förluster. Och vid sidan av planen tilltog cirkusen med personalkonflikter, konspiratoriska utspel och långa TV-monologer. Vi vet väldigt lite om de exakta skälen varför Chelsea så snabbt gick från himmel till pannkaka, men konsekvenserna var mycket tydliga.
Chelsea valde till sist att köra ännu en favorit i repris och kalla in Guus Hiddink för att reda upp situationen. Nu lyckades inte Hiddink få samma positiva effekt som han fick förra gången han tog över Chelsea mitt under en misslyckad säsong, prestationerna blev endast marginellt bättre, men han såg i alla fall till att Chelsea kunde avsluta säsongen med någon slags heder i behåll.
Betyg: Underkänd (+)
ÄGARE OCH LEDNING: ++
Givet dess anonymitet är Chelseas klubbledning alltid svårbedömd. Det kan dock inte rimligtvis vara någon tillfällighet att José Mourinho på samma gång är den manager som två gånger om har varit den mest långlivade i klubben och har ett rykte om sig att vara en kortsiktig lösning. Alla Chelseas managers blir kortlivade och det är ägaren och klubbledningen som är den gemensamma nämnaren. Konflikten mellan Mourinho och klubbledningen var i slutänden uppenbar. En stor anledning till konflikten kan vara klubbledningens passiva agerande under sommaren.
MANAGER: José Mourinho (-)
Betraktar man endast den här säsongen isolerat, vilket är utgångspunkten i dessa utvärderingar, så är det svårt att komma ifrån att Chelseas säsong är ett av Premier League-erans riktiga praktfiaskon, och högst ansvarig för detta fiasko är Mourinho. Greppet om spelarna såg ut att ha tappats, hans egna kroppsmimik vid sidlinjen ofta destruktivt, och beteendet i övrigt minst sagt lynnigt. En katastrofhöst.
MANAGER: Guus Hiddink (++)
Förra gången Hiddink tog över Chelsea gjorde han succé och tog laget till en norsk domare från en andra raka Champions League-final. Den här gången uteblev succén utan att Hiddink för den sakens skull gjorde bort sig, han tog Chelsea över mållinjen utan vidare bråk. Men mer än en transportsträcka blev aldrig Hiddinks andra tid med Chelsea. Gjorde ett avgörande taktiskt misstag mot PSG när han spelade en yttermittfältare som vänsterback.
FÖRSVAR (++)
Givet att försvaret under så lång tid har varit Chelseas paradgren så var det en mycket märklig upplevelse att se Chelseas försvar den här säsongen. Branislav Ivanovic såg allt som oftast ut som om han hade sett ett spöke precis innan match, serber gillar inte spöken. John Terrys personliga dokusåpa rullade vidare och fick sin första twist när han utan vidare omsvep byttes av i halvtid på Etihad. Ett väl fungerande försvarsspel måste alltid vara kollektivt, Chelseas försvar spelade som individer.
MITTFÄLT (++)
Nemanja Matic och Cesc Fabregas var förra säsongens dominerande mittfältspar men stod inte alls att känna igen den här säsongen. Det dröjde till maj innan Eden Hazard gjorde mål i ligan, passande nog för att skjuta ligatiteln till Leicester. Oscar och Pedro glimrade till punktvis utan att övertyga. Det stora utropstecknet under säsongen var Willian som visade prov på ett stort och moget passningsspel.
ANFALL (++)
Diego Costa är en väldigt skicklig anfallare, om det kan knappast råda någon tvekan. Men han var inte lika framträdande den här säsongen som under förra säsongen, till viss del beroende på skador. Men Chelseas anfallsbesättning såg tunn ut redan inför säsongen, och ingen av Loic Remy, Radamel Falcao eller Alexandre Pato kunde riktigt avlasta Diego Costa. Det blev en ungdom, Bertrand Traoré, som till sist blev ljuspunkten.
HÖJDPUNKT: Arsenal x2
Inte mycket gick rätt för Chelsea den här säsongen men de lyckades tveklöst höja sig när de andra storklubbarna från London stod på andra sidan planen. En sorts ministrid mitt i säsongen utspelades mellan Chelsea och Arsenal, två matcher som Chelsea gick segrande från på ett sätt som helt säkert gladde Chelsea och utan minsta tvekan irriterade Arsenal i mesta möjliga mån.
ÅRETS SPELARE: Willian
Tog över på mittfältet när andra spelare föll undan. Dirigerade speltempot med ett effektivt och konstruktivt passningsspel och växte ut till en av ligans bättre offensiva mittfältare. Vilket är särskilt starkt när laget i övrigt presterar så svagt och omgivningen är så kaotisk som den måste ha varit för Willian. Det blir spännande att se hur Willian fortsätter utvecklas.
LÄRDOMAR:
Förändring är en viktig kompetens. Det kan vara lätt hänt när laget vinner ligan överlägset ena säsongen att klubben faller in i en liknöjd dvala. Möjligen var detta lite vad som skedde i Chelsea som misslyckades med att förnya spelartruppen, vilket även mästarlag behöver göra. De fick mothugg på några av de spelare de jagade och verkade fullständigt sakna en alternativ handlingsplan.
Rotation är en viktig kompetens. Det är normalt att spelarna i de engelska lagen börjar se lite trötta ut framåt vårkanten. Det är mindre normalt när spelarna ser trötta ut redan när säsongen börjar. José Mourinho föredrog sin startelva i Chelsea och tärde mycket under en längre tid på sina viktigaste spelare, utan några som riktigt kunde avlasta dem. Den här säsongen kom notan.
Ledarskap är en viktig kompetens. Didier Drogba och Frank Lampard har båda lämnat Chelsea. John Terry finns kvar men har inte riktigt samma ställning som spelare längre. Inte att undra på att José Mourinho blev lite extra förbannad när Chelsea då beslutar sig för att sälja Petr Cech till Arsenal. När motvinden blåste som hårdast saknade Chelsea ledare på planen.
MÅLSÄTTNINGAR:
Premier League: –
Katastrofal ligasäsong för Chelsea och kanske det sämsta titelförsvar som någonsin skådats inom den engelska fotbollen. Säsongen hade knappt hunnit början innan ens hoppet om Champions League-spel var bortblåst, och mer eller mindre hela andra halvan av säsongen var av ringa intresse.
Champions League: +++
Det var knappast så att spelet stämde så mycket bättre i Champions League men där är säkerhetsmarginalerna samtidigt lite större. Chelsea vann sin grupp innehållandes Porto, Dynamo Kiev och Maccabi Tel Aviv vilket tog dem till slutspel. Väl i åttondelsfinalen gav man ett starkt PSG en bra match både på bortaplan och hemmaplan innan det blev respass.
FA-cupen: +++
Guus Hiddink hade aldrig förlorat i FA-cupen inför den här säsongen och det var ett facit som såg ut att kunna hålla i sig. Scunthorpe och MK Dons avfärdades i rask takt innan man gjorde processen kort med ett gäng Man City-kids utslängda till slakt. Väl i den sjätte omgången blev dock Everton för svåra på Goodison Park.
Ligacupen: ++
Stoke skulle visa sig vara en jobbig motståndare för Chelsea den här säsongen och det var även mot Stoke i den fjärde omgången som Chelsea fick respass i Ligacupen, på straffar. Många trodde nog annars att Chelsea skulle kunna vinna matchen sedan Loic Remy kvitterat i 91:a minuten och Stoke fått en spelare utvisad bara några minuter senare.
CHELSEA 2015-16 SOM FILM
Cleopatra (1963). Ett gigantiskt epos och ett episkt krisprojekt som höll på att knäcka en hel filmstudio. Med Elizabeth Taylor, Richard Burton och Rex Harrison i huvudrollerna var dramatiken bakom kameran normalt sett väsentligt svettigare än framför kameran. Världshistoriens kanske mest välkända kvinnliga ledargestalt skulle dock komma att indirekt orsaka en stadskupp i Rom, och det politiska mordet av stormaktens mest välkända kejsare.