Crystal Palace 2015-16: (+++)

Det var en fråga som ställdes på sin spets under sommaren när det blev klart att Crystal Palace värvade den franske landslagsmannen Yohan Cabaye, tidigare i Newcastle. En prestigevärvning som gav Crystal Palace en spelare av hög klass på centralt mittfält som bättre skulle kunna förmå koppla samman försvar med anfall.

Så optimismen spirade runt Crystal Palace, med all rätt. Och säsongen skulle också inledas väldigt bra. Crystal Palace gick som på räls under hösten och strax innan julfotbollen parkerade Crystal Palace på femte plats i tabellen. Men som Steve Parish, en av Crystal Palaces ägare, varnade för inför säsongen så är man också som mest sårbar när optimismen är som störst.

Vårens verklighet skulle inte leva upp till höstens förhoppningar. Crystal Palace vann sin sista ligamatch den 19 december och efter det skulle det komma att ta närmare fyra månader innan Crystal Palace vann sin nästa ligamatch. Laget rasade nedför Premier League-tabellen och ett kort tag såg det ut som om de riskerade att bli indragna i nedflyttningsstriden.

Crystal Palaces rullande femmatchsschema över förväntade mål ger en ambivalent bild över säsongen. Det sker en markant försämring runt årsskiftet, halvvägs genom säsongen, men i övrigt finns inga stora skillnader mellan Crystal Palaces höst och vår. Den grundläggande slutsatsen är att Crystal Palaces främsta problem under säsongen var målskyttet.

En uppfattning var att Crystal Palace tydligt valde att satsa på FA-cupen, för att ge fansen något att drömma om, och på så vis tappade fokus på ligaspelet. Det kan vara så, liksom det också kan vara något som sägs i efterhand för att försvara lagets fall i ligan. Det var ändå ett fall som skulle komma att väcka vissa frågetecken kring Alan Pardews framtid i klubben.

Men satsningen på FA-cupen bar frukt. Crystal Palace jobbade sig igenom några riktigt svåra matcher, inte minst Tottenham på bortaplan, och tog sig hela vägen tillbaka till Wembley och FA-cupfinal. Där väntade samma motståndare som i klubbens senaste FA-cupfinal för 26 år sedan, Man Utd. Kanske var det en match Crystal Palace borde ha vunnit, innan de släppte greppet om den.

En FA-cupfinal som på så sätt påminner väldigt mycket om Crystal Palaces säsong som helhet.

Betyg: Väl godkänd (+++)

ÄGARE OCH LEDNING: ++++
Borde vara en dröm för de flesta managers att arbeta med en klubbledning som i Crystal Palace. Sköter klubben professionellt och ambitiöst vid sidan av planen, är inte blyga för att skjuta till resurser när så erfordras, men har samtidigt vett att ge managern förtroende och utrymme att själv sköta det som har med fotbollen att göra. Stämningen runt klubben bland supportrarna är även den mycket positiv.

MANAGER: Alan Pardew (++)
Det finns både positiva och negativa saker att säga om Alan Pardew som manager i Crystal Palace, den klubb där han blev något utav en ikon som spelare under 1980-tal och tidigt 1990-tal. Han har utan tvekan lyft Crystal Palace ännu en nivå sedan han tog över laget men han brottas alltjämt med samma frågetecken runt sin managerperson huruvida han förmår vara effektiv även över längre tid. Kritiseras med viss rätt för att vara alltför reaktiv i sin taktik.

FÖRSVAR (++++)
Ett av ligans absolut bäst organiserade och samspelta försvar. Joel Ward, Scott Dann, Damien Delaney och Pape Souares spelade mer eller mindre varenda match tillsammans som en fyrbackslinke. Inte den mest spelskickliga backlinjen i världen precis men det är heller inte deras uppgift. Försvarar sig lågt och är svåra att bryta ned, inte minst försvarade av ett lika defensivt och lågt liggande centralt mittfält.

MITTFÄLT (++)
Givet all den talang och kvalitet som finns på Crystal Palaces mittfält har den här lagdelen varit något av en besvikelse under säsongen. Yohan Cabaye har inte riktigt lyckats som tänkt med att kunna vända Crystal Palaces försvar till anfallsspel, vilket möjligen säger en del om Alan Pardews direktiv. Jason Puncheon är stabil på mittfältet men Wilfried Zaha och Yannick Bolasie blandar bra insatser med medelmåttiga lite för ofta.

ANFALL (+)
Den ständiga och återkommande akilleshälen i Crystal Palaces spel. Det vore frestande att säga att Alan Pardew har letat med ljus och lykta efter en riktigt bra anfallare men det vore att överdriva. Visst har han prövat med många olika anfallare – Connor Wickham, Dwight Gayle, Emmanuel Adebayor, Marouane Chamakh, Frazier Campbell – men det ger mest intryck av att avvaktandes doppa tårna i vattnet utan att riktigt ta hoppet.

HÖJDPUNKT: Watford (n), 2-1
Crystal Palace var nio minuter och tilläggstid från en annan och betydligt större höjdpunkt den här säsongen, men också semifinalen på Wembley var en självklar upplevelse för Crystal Palace. Laget dominerande matchen och glädjen gick att ta på hos både spelare, ledare och supportrar när FA-cupfinalplatsen till sist var säkrad.

ÅRETS SPELARE: Scott Dann
Inte den mest färgstarka spelaren i Crystal Palace förvisso, även om det är ett lag som till stor del saknar färgstarka spelare. Men en genomgående väldigt pålitlig och skicklig mittback och en nyckelspelare i vad som alltjämt är Crystal Palaces viktigaste lagdel. En av dem som aldrig kommer få chansen i landslaget men som borde vara bland de mest frustrerade över att Roy Hodgson väljer att endast ta ut tre mittbackar till EM-truppen.

LÄRDOMAR:

En mindre försiktig taktik är nödvändig. Det kan vara lätt att tro att bara för att ett lag innehåller vissa spelare så kommer det bli mer eller mindre offensivt inriktat. Men offensiv eller defensiv är förmodligen mest en fråga om taktik eller mindset. En av säsongens viktigaste lärdomar för Crystal Palace, och för Alan Pardew, bör vara att om laget vill ta nästa steg i sin utveckling måste man börja våga spela matcherna mer på sina egna villkor och i större utsträckning själva ta befälet över matchbilden – snarare än att enbart reagera defensivt för att omintetgöra motståndaren.

Anfallet förblir bristfälligt. Är Crystal Palaces problem med målskytte och anfallsspel en produkt av bristfälliga spelare eller Alan Pardews defensivt reaktiva taktik? Förmodligen både och. Men problemet är inte nytt för Crystal Palace. Ska de spela med en så isolerad central anfallare så behöver de gå på högre kvalitet än vad de har trålat efter hittills.

MÅLSÄTTNINGAR:

Premier League: ++
Ligaspelet hade kunnat bli succé om man varit åtminstone i närheten av att följa upp den goda höstformen under våren. Men laget föll mer eller mindre samman under våren och var en stund nära att helt i onödan bli indraget i nedflyttningsstriden. Sådant väcker frågor.

FA-cupen: ++++
Ligaformen doldes dock av en riktigt stark cup run. Lagets starka defensiv kom dem väl till pass i FA-cupen där de tog ett antal imponerande skalper på vägen mot Wembley. En given femplussare om Crystal Palace hade lyckats hålla greppet om bucklan sedan Jason Puncheon gett laget ledningen i finalen.

Ligacupen: ++
Klassisk mellanmjölk i Ligacupen. Crystal Palace tog sig förbi Shrewsbury och Charlton innan det blev tvärstopp i den femte omgången borta mot Man City där man förlorade med 1-5.

CRYSTAL PALACE 2015-16 SOM FILM

Legends of the Fall (1994). Såpopera på filmduken om tre bröder, en far och en kvinna som kommer mellan dem. Tar oss igenom de första årtiondena av 1900-talet. En film med stora ambitioner och med några riktigt stora skådespelare som ändå lämnar oss med den ofrånkomliga känslan att de borde kunna så mycket bättre än så här.