Under fredagen blev det klart att från och med nästa säsong kommer 16 Premier League-klubbar delta med sina akademilag (eller om man hellre vill, sina B-lag) i The Football League Trophy, den cupturnering i vilken normalt sett klubbarna i League One och League Two deltar, en sorts undervariant av Ligacupen.
Därmed är The Football League Trophy död. Åtminstone verkar det vara uppfattningen hos de som närmast reflexmässigt motsätter sig alla initiativ till att låta Premier Leagues B-lag delta på jämn fot med övriga klubbar. Den strålande lilla turnering som är Football League Trophy har tydligen inte längre något värde om till exempel Southend tvingas möta Chelseas eller Aston Villas B-lag längs vägen.
Men är det verkligen så? Det är lite svårt att ta till sig varför så måste vara fallet givet att det här med att större klubbars B-lag deltar inte bara i mindre cuper utan till och med ordinarie seriespel inte på något sätt är ovanligt i andra länder, eller att större klubbars B-lag, C-lag och så vidare utan problem deltar i vanligt seriespel i en mängd andra idrotter.
Man kan fråga sig om det är någon slags prestige i bakgrunden. Att det på något sätt skulle ses som nedvärderande och ovärdigt att behöva spela tävlingsmatcher, och riskera förlora, mot andra klubbars B-lag.
Men det hela är så klart också större än så. Klubbarna längre ned i The Football League har under en längre tid känt sig styvmoderligt behandlade av Premier League. Publikintäkter, TV-pengar, akademier och utvecklingspengar – steg för steg har Premier League hävdat sina intressen på Football League-klubbarnas bekostnad.
Det är på sitt sätt förståeligt att dessa Football League-klubbar med den bakgrunden inte är särskilt sugna på att ställa upp som sparringpartners till Premier League-klubbarnas ungdomar. Allra helst om det samtidigt uppfattas som ett första steg och en slippery-slope mot att dessa B-lag också skall få börja delta i seriespelet.
Hela problemställningen hänger egentligen samman med två i grund och botten lika rimliga men motstridiga inställningar.
För det första perspektivet från storklubbarna som tillämpar en fullt rationell strategi i termer av ungdomsutveckling. Liksom en riskkapitalist inte vet vilka startups som kommer bli framgångsrika så investerar de i mängder i vetskapen att endast någon eller högst ett fåtal kommer visa sig lönsamma. Av 100 ungdomsspelare blir kanske som bäst en av dem världsklass, och i bästa fall tio riktigt bra spelare. Alltså samlar man spelare på hög.
För det andra perspektivet från klubbarna längre ned i systemet som menar att hela problemet har uppstått eftersom storklubbarna köper spelare, och dränerar de mindre klubbarna på deras talanger, utan någon konkret plan om att spela dem i a-laget, eller över huvud taget någon fungerande väg upp från ungdomslagen till a-laget. Man kan förstå inställningen att det är som att först bli örfilade och därefter ombes vända andra kinden till och snällt be om ännu en örfil.
Några öppna frågor uppstår som en följd.
Vore det i själva verket klokare och bättre för engelsk fotboll att lämna de unga talangerna kvar i sina respektive klubbar?
Är det egentligen ett effektivt utnyttjande av Premier League-klubbarnas resurser att över huvud taget ha akademier – vore det vettigare av dem, och bättre för engelsk fotboll, att fokusera på sina a-lag och lämna akademierna till Football League, och övriga klubbar runtom världen?
Den ständiga strategiska frågan – make or buy?
Naturligtvis finns ett stort sentimentalt värde i klubbarnas akademier, det känner jag av själv och det märker man så klart i all diskussion om fotboll. Det färgar samtalet. Och visst finns det få saker i den moderna fotbollen som känns lika bra som när en egen produkt får och framför allt tar chansen. Ändå är det kanske en fråga som bör ställas – även om svaret kanske blir olika för olika klubbar.
Hur som helst – jag reagerar inte så starkt på idén att Premier League-klubbarna kan ställa upp med B-lag i Football League Trophy. Å andra sidan har jag svårt att se problemet med att de skulle delta i seriesystemet också. Jag ser det inte riktigt som så negativt som kritikerna vill göra gällande, jag ser det definitivt inte som världens ände.
Tvärtom är det ett förslag som är bra för några utan att vara konkret dåligt för egentligen någon annan. Om man betraktar och värderar enbart det här förslaget för vad det är.
Samtidigt med reformen förändras formatet på turneringen. 64 deltagande klubbar delas upp i 16 grupper om fyra lag, uppdelade geografiskt från norr till söder. Lagen möter varandra en gång, och B-lagen kommer spela en match hemma och två matcher borta. Slutspelet sker därefter i form av enkelmöten med undantag för dubbelmöte i semifinalen.
Blir The Football League Trophy mer eller mindre intressant, mer eller mindre värd att vinna av beslutet – sett ur de mindre klubbarnas perspektiv? Jag ser inte det. Men jag är å andra sidan närsynt.