Det har varit tre minst sagt bråkiga dagar hittills under EM. Det har slagits, bråkats och kastats saker i Nice, i Lille och naturligtvis inte minst i Marseille där scenerna under flera dagar var minst sagt både tråkiga och tragiska. Matchen mellan England och Ryssland gick att förutse på förhand som en riskmatch, men även de lägst ställda förväntningarna skulle komma att infrias.
https://www.espnfc.com/european-championship/74/blog/post/2891011/euro-2016-fan-clashes-at-england-vs-russia-match-troubling-sign
Iain Macintosh, på plats i Marseille, bistår med en tämligen öppen beskrivning av allt som faktiskt skedde inför, under och efter matchen mellan England och Ryssland. Det är en bra beskrivning just för att den i så stor utsträckning håller sig till att vara just bara en beskrivning.
Det ska inte på något sätt stickas under stol med att England har sin beskärda del av genuina idioter som åker på sådana här mästerskap. Där finns så klart de som till stor del bara åker för att bråka och slåss, även om det är en mycket liten andel. En större grupp, om än fortfarande bara en minoritet, är dock benägna att uppvisa ett redan dåligt omdöme fördunklat av ett överflöd av testosteron och öl, upphöjt i mobbmentalitetens allt annat än begåvade beslutsfattande.
Men det finns väldigt goda skäl att fråga sig om den bild av engelska fans som än en gång drar skam över sig själva var särskilt nyanserad, eller till och med om den ens var ärlig i sin bevakning. Visst finns det historiska skäl att vilja misstänkliggöra engelska supportrar, inte minst i Marseille så klart, men här visade sig sanningen vara betydligt mer komplex än så.
Vad som skedde i Marseille var en soppa med i alla fall fyra olika grupper. De engelska fansen var en grupp. Men i soppan slängdes också fransk polis, lokala gäng i Marseille, och organiserade ryska huliganer. Och de engelska fansen skulle komma att befinna sig mitt i skottgluggen för alla tre av dessa grupper, med kaos som konsekvens.
Den franska polisen har minst sagt tagit i med hårdhandskarna, och tårgas har använts mer eller mindre urskiljningslöst. Men om polisens uppgift borde vara att försöka hålla läget så lugnt och avslappnat som möjligt så uppnår de med detta agerande egentligen mest raka motsatsen. Nu framstår de själva mest som överenergiska stridspittar som vill få användning för sina leksaker, utan att tänka på att när man behandlar människor som djur så kommer de till sist garanterat också börja bete sig som djur.
Kanske borde den franska polisen ha satsat lite mer på hederlig spaning än på mänliga män i uniform. För när hundratals ungdomar i lokala gäng ger sig ut på stan för att ge engelska fans på käften så är det svårt att förstå hur fransk polis för det första inte kan ha förutsett att något sådant skulle kunna ske, för det andra inte lyckades få någon som helst kännedom om dessa planer. Man vill tror att det bara är inkompetens för alternativet, att de bara inte brydde sig, är långt värre.
För naturligtvis är det så att lokala ungdomsgäng ser det som sport att mucka gräl med engelska supportrar. Inte bara engelska supportrar för övrigt, lokala ungdomsgäng attackerade polska och nordirländska supportrar också i Nice, och det är förmodligen ett mönster vi kommer få se under EM. Och det här att lokala gäng vill mucka gräl med tillresta bortasupportrar är så klart ett mönster vi inte heller är obekanta med i Sverige.
Organiserade ryska huligangäng är dock en helt annan sak. Det här är en grupp som enbart är ute efter att slåss, och som inte drar sig för att dra på sig engelska landslagströjor för att framstå som engelska fans. I slutänden krävdes det ändå en potentiellt livsfarlig situation på matcharenan efter slutsignalen, där ryska fans tjurrusade mot engelska supportrar, innehållandes kvinnor och barn, som tvingades fly i panik, för att börja ifrågasätta den rådande storyn om engelska fans som orsakade kravaller på Marseilles gator.
När man alltså tar ett gäng förmodligen något överförfriskade män i lämplig ålder på främmande ort så är det inte särskilt svårt att förutse den gruppens reaktion när den utmanas, provoceras och attackeras av lokala ungdomsgäng, angrips av ryska huliganer, och därefter känner sig både attackerade och inte så lite orättvist behandlade av fransk polis som åtminstone i den här gruppens ögon snarast tar gärningsmännens sida. Mobbmentalitet och manlig stolthet betingar ett utagerande och en våldsam motreaktion.
Det ursäktar måhända ingenting, men det borde rimligtvis fördela skuldbördan för det uppstådda annorlunda.
I stor utsträckning befinner sig engelska fans i Europa i ungefär samma situation som Stockholms fans gör i Sverige. En grupp fans med ett makalöst dåligt rykte som de till stor del genom åren själva har förtjänat, men ett rykte som också gör att de ofta beskrivs och granskas orättvist. Ett rykte som gör att de ofta blir utsatta för lokala gängs provokationer och attacker, ibland med rent tragiska utfall. Ett rykte som vid fler än ett tillfälle har gjort dem till måltavla för polisens övervåld. Deras supportrar kan slås ihjäl i andra städer och ändå går snacket i stugorna ute i landet om dessa förfärliga Stockholmsfans.
Det kanske de är i vissa avseenden, men långt ifrån alla av dem och långt ifrån alltid, och det finns en hel del annan förfärlighet bland andra grupper i andra städer också. Liksom vi nu ser i Marseille och i Frankrike. England är i det avseendet Europas Stockholm.
Nu hoppas vi på mycket kärlek under resten av EM. Kanske borde den franska polisen pröva det udda greppet att bjuda fansen på kanelbullar istället för tårgas. Jag är helt övertygad om att det omedelbart skulle sätta en helt annan atmosfär.