Hjärta och vilja vann England matchen - men hur långt räcker det?
Peter Hyllman
Det var stora ord av Gareth Bale inför matchen. Wales spelare spelar med mer hjärta och större passion än spelarna i England menade han, i ett tämligen uppenbart försök att psyka England.
Under en halvlek såg han ut att ha helt rätt. Wales gick in i halvtid med en 1-0-ledning och Englands spel såg tröttsamt, långsamt och andefattigt ut.
Men England skulle komma att vända och vinna matchen i andra halvlek. Men det var en vändning inte baserad så mycket på skicklighet eller taktiska genidrag, snarare var det en fråga om lyckliga tillfälligheter.
England visade just hjärta och vilja – och det vann dem matchen!
Det började redan vid sidan av planen. Om Roy Hodgson fick kritik efter första matchen för att ha varit alldeles för passiv så var han den här gången raka motsatsen. Två byten i halvtid, båda anfallare. Inget att förlora, allt att vinna.
Vågar man satsa så kan man vinna. Och även om bytena i sig inte innebär någon taktisk eller spelmässig revolution så kan de ändå skicka en elektrisk signal till spelarna på planen.
Och visst var det mer puls i England i andra halvlek.
Wayne Rooney drog igång tempot i betydligt större utsträckning än innan och valde att rikta farten framåt snarare än att ständigt och jämt söka Kyle Walker i sidled. Daniel Sturridge bidrog med ett helt annat driv och självförtroende än Raheem Sterling har lyckats med på tre halvlekar.
Jamie Vardy gjorde mål och tog arbetet. Även om spelet i övrigt bekräftade misstanken att Vardy får svårt att bli delaktig i spelet mot lågt liggande försvarsspel.
För all offensiv balans i den engelska EM-truppen är det ändå märkligt att se ett lag så i avsaknad av en offensiv spelidé. Även om spelet såg bättre ut i andra halvlek syntes egentligen inte någon annan plan än att skyffla in bollen i straffområdet och hoppas på det bästa.
En positiv skillnad var dock att England i andra halvlek hade fler spelare i motståndarnas straffområde. Man undrar vilka instruktioner Harry Kane har fått av Roy Hodgson, då han snarare verkar vilja komma och möta bollen istället för att utmana i djupled in i straffområdet som han snarare gör i Tottenham.
Daniel Sturridge har rimligtvis nu spelat sig in i startelvan, på Raheem Sterlings bekostnad. Harry Kane eller Jamie Vardy som striker är en öppen fråga.
Och en debuterande Marcus Rashford visade att Adam Lallana inte bör känna sig alltför säker på sin plats.
I och med vinsten mot Wales ska det mycket till för England för att de inte ska ta sig till slutspel. Men ska de ta sig längre i EM kommer det inte räcka med hjärta och vilja – de måste få ordning på sitt anfallsspel.
Och det mest beklämmande är att England i det avseendet verkar ha kommit till EM utan någon riktig plan.
Publicerad 2016-06-16 17:36