Ett inte helt ovanligt fenomen när ett förslag eller ett beslut ska diskuteras är att formulera det helt svart-vitt och i termer av antingen-eller. De som är för ett visst beslut väljer att bara se fördelarna med beslutet. De som å andra sidan är mot beslutet ser bara nackdelarna. Åtminstone om man ska lyssna på vad de säger.
Väldigt få beslut är däremot så enkla och okomplicerade. Som Bartlet säger i ett avsnitt av West Wing: De enda beslut med ett så tydligt rätt och fel innefattar i stort sett alltid döda människor. Alla förslag har i själva verket både fördelar och nackdelar, och vilket förslag man föredrar är bara en fråga av hur man värderar och väljer mellan dessa fördelar och nackdelar.
Var det ett bra beslut att öka EM från 16 till 24 lag? UEFA fattade det beslutet för ett antal år sedan, på förslag från Michel Platini. Det är inte svårt att se de ekonomiska skälen bakom expansionen. En större turnering, med fler lag och fler matcher, innebär ökade intäktsmöjligheter från annonsintäkter, sponsorer och TV-rättigheter.
Ändå var det ett beslut som kritiserades och ifrågasattes. Många menade att det gamla formatet med 16 deltagande lag var optimalt, och att en ökning bara skulle leda till att urvattna mästerskapet. När vi nu snart är halvvägs genom detta EM kan det vara läge att sammanfatta och utvärdera argumenten för och mot expansionen.
Den negativa uppfattningen att turneringen skulle bli urvattnad har inte visat sig vara berättigad. Även de svagare lagen i turneringen är bra nog att kunna hävda sig i EM. Nordirland, Ungern och Island var exempelvis tre lag som många såg som slagpåsar. Ikväll kan alla tre av dessa lag vara kvalificerade till slutspel, ett av dem är det redan.
Istället kan vi se på det positiva för fotbollens utveckling att fler länder ges möjlighet att delta. Det är i grunden samma argument som har motiverat VM:s ständiga utbyggnad, men som fungerar ännu bättre för EM. De länder som deltar är inte för dåliga, snarare är värdet för fotbollsintresset i dessa länder värt något bara det.
Nackdelen med många länder i EM drabbar inte själva mästerskapet, utan den drabbar snarare kvalspelet. EM-kvalet pågår under närmare två år, men när mer eller mindre halva Europa deltar i EM blir EM-kvalet i många avseenden närmast överflödigt. För vissa länder lär det vara i det närmaste omöjligt att inte bli kvalificerade. Kanske kan det åtgärdas genom att de sju-åtta högst rankade länderna är direktkvalificerade till EM.
Ett annat påtalat problem med ett EM innehållandes 24 lag är formatet på gruppspelet. Gruppspelet omfattar totalt 36 matcher och pågår i drygt två veckor, men i slutänden är endast åtta lag eliminerade ur turneringen, vilket kan betraktas som rätt ineffektivt. Samtidigt är det inget som direkt säger att det måste vara mer effektivt än så.
Sex grupper om fyra lag i varje innebär dock att fyra av sex grupptreor också går vidare till slutspel. Det är ett system med både plus och minus. Ett plus kunde man känna inför den sista omgången där det i högre utsträckning än vad som normalt sett är fallet där två lag går vidare från gruppen fortfarande var helt öppet inför den sista omgången. Fler lag kunde fortfarande gå vidare.
Det negativa med att kunna gå vidare som grupptrea är att det också har uppmuntrat till betydligt mer defensivt spel. Oavgjort är helt plötsligt ett resultat som är mycket mer värt än i ett gruppsystem där två går vidare. Inte minst gick det att märka på de lag som vunnit en match i EM. Deras incitament att ösa på offensivt var därefter mycket ringa.
Och varje lag drabbas tämligen lite av svaga insatser. Sverige är så klart ett bra exempel på detta. Laget har hittills något turligt fått med sig en enda poäng och har på sina första två matcher inte haft ett enda skott på mål. Ändå går de in i sista omgången och behöver bara vinna en match mot Belgien för att ta sig vidare. Det är något med det som inte känns helt rätt.
Att de fyra bästa treorna går vidare skapar också märkliga situationer. Till exempel för Albanien som i och med vinsten i matchen mot Rumänien slutar trea men tvingas vänta ett antal dagar innan de vet om det var deras sista match i turneringen eller om de ska spela slutspel också. Nordirland hamnade i en liknande situation som dock reddes ut betydligt snabbare.
Finns det andra sätt att organisera gruppformatet i EM innehållandes 24 olika lag som skulle reducera dessa nackdelar?
En möjlighet vore att frångå fyrgruppsformatet och istället köra EM i åtta grupper om tre lag från vilka endast gruppvinnaren gick vidare. Det skulle definitivt öka spänningsmomentet redan i gruppspelet, samt eliminera en slutspelsomgång jämfört med nuläget. Nackdelen är att ett lag får vila per omgång, samt att sista gruppspelsmatchen riskerar bli helt betydelselös.
En annan möjlighet är att istället ändra till fyra grupper med sex lag i vardera grupp. Gruppspelet skulle i så fall innehålla fem omgångar vilket hade förlängt gruppspelet en vecka. Med två lag som går vidare från respektive grupp försvinner dock en slutspelsomgång. En fördel, kan man hävda, är att varje lag får spela två fler matcher.
Ett mästerskap med 24 lag är helt enkelt inte det mest praktiska antalet deltagande lag. Å andra sidan är det heller inte något stort problem. Jag tror ingen av oss skulle säga att nuvarande format på något sätt har direkt förtagit upplevelsen av detta EM.