Danmark vann 1992, utan att ens ha kvalificerat sig till mästerskapet. 2004 chockade Grekland världen och manmarkerade sig hela vägen till en högst oväntad EM-titel. På vilken plats i ordningen skulle skrällen placera sig om Wales tog ännu en skalp ikväll, besegrade Portugal, och spelade EM-final på söndag?
Några motsvarande skrällar är svåra att finna i VM-historien. Kanske Sydkorea som på hemmaplan tog sig hela vägen till semifinal genom att besegra Italien och Spanien. Costa Rica var en stor överraskning i Brasilien men tog sig trots allt bara till kvartsfinal i slutänden. Det skräller sällan på samma sätt i ett VM som det kan göra i ett EM.
Danmarks seger 1992 känns inte lika stor som om Wales skulle spela EM-final 2016. För det första är Danmark måhända inte någon stor fotbollsnation men ändå en etablerad fotbollsnation. För det andra var det bara åtta lag som deltog i EM vid den här tiden, så chansen att skrälla var större. Greklands EM-seger 2004 känns ändå större på något vis, så länge inte Wales går och vinner också en eventuell EM-final.
Det som ändå gör frågan öppen är att Wales så väldigt sällan ens har deltagit i mästerskap. Detta är alltså första gången Wales ens deltar i ett EM eller VM sedan 1958, och totalt andra gången. Det gör i någon mening bedriften desto större. Grekland var trots allt inte på långa vägar någon stor mästerskapsnation men har ändå deltagit i ett och annat EM och VM.
Wales spelar ikväll landets största fotbollsmatch någonsin. Det är väl i själva verket den sjätte motsvarande matchen i rad de nu spelar inom loppet av bara några veckor. EM-premiären mot Slovakien var stor och därifrån har det bara blivit större och större, viktigare och viktigare, och Wales har bara sett bättre och bättre ut.
Det finns många teorier om orsakerna till Wales framgångar. Ett antal bra spelare, en klok taktik, stark lagsammanhållning är några bland dem. Vissa vill gärna nämna Gary Speed också, alltjämt en slags närvaro i den walesiska landslagstruppen. Man måste också beundra hur Chris Coleman har tagit över efter Speed och verkligen skapat rätt miljö i det walesiska landslaget.
Kanske är det i själva verket här den stora skillnaden ligger mellan Wales nu och vad man skulle kunna kalla för Wales då. Många spelare, nya och gamla, vittnar om vilken skillnad i professionalism det är i allt – träning, förberedelser, kost och logi etc. En gammal spelare gick så långt som att beskriva Wales landslagssamlingar förr i tiden mer som ungkarlsfester än något annat.
Det där gör det lite svårt att bedöma insatserna både av Wales som landslag och av walesiska spelare mellan olika tidsperioder. Det sätter i alla fall ett litet annat ljus över varför walesiska stjärnor under tidigare år, inte sällan proffs i engelska storklubbar till vardags, både hade svårt att prestera på samma nivå i landslaget och varför de stundtals letade efter ursäkter att komma undan från landslagsuppdrag.
Gareth Bale är den stora stjärnan i Wales för tillfället. Kanske är han Wales bäste spelare genom tiderna, även om han förvisso inte är den mest meriterade. Svårt att säga, svårt att jämföra. Wales har en stolt fotbollstradition och här är min rangordning av Wales fem bästa spelare genom tiderna, med viss betoning på vad de mäktat med i landslaget:
(5) Mark Hughes
Spelade i evigheter för Wales mellan 1984 och 1999 och är en av de allra mesta landslagsspelarna för Wales, tillika en av de främsta målskyttarna. Framstående spelare i framför allt Man Utd under 1980-talet och första halvan av 1990-talet, med två ligatitlar och en cupvinnarcuptitel under bältet. Efter att ha avslutat sin landslagskarriär 1999 tog Hughes omedelbart över som förbundskapten för Wales, innan han därefter inledde sin klubblagskarriär som manager.
(4) Ryan Giggs
Enbart sett till meritlistan råder det ingen som helst tvekan om att Giggs är den bäste och största spelaren i Wales genom tiderna. 13 ligatitlar kompletteras med två Champions League-titlar, en permanent närvaro under Man Utds dominans under snart sagt hela Premier League-eran. Men i Wales hade Giggs svårt att få ut samma prestationer och han fick inte sällan kritik för att till synes inte vara särskilt engagerad i landslaget.
(3) Gareth Bale
Om vi ser till global superstjärneappeal råder dock ingen tvekan om att Bale har nått höjder som ingen annan walesisk spelare har lyckats uppnå, och hans stjärnstatus i Real Madrid, med två Champions League-titlar de senaste tre åren, gör att inte bara Mark Hughes kan stoltsera med att ha spelat för någon av de båda spanska giganterna. Är den ledande spelaren i ett Wales som för första gången på 58 år har tagit sig till ett mästerskap, där laget har gjort och fortsätter göra storsuccé. Kan avancera på listan.
(2) Neville Southall
Ikonisk målvakt i Everton under en period när Everton var Englands och kanske Europas allra bästa lag, möjligen med undantag för deras närmaste grannar i den egna hemstaden. En fantastisk karaktär vid sidan av en underbar spelare vars landslagskarriär sträckte sig mellan 1982 och 1997. Med sina 92 landskamper innehar Southall rekordet för antal landskamper i Wales, och han är utan tvekan Wales främste målvakt någonsin.
(1) Ian Rush
Det fanns många skäl att älska Rush. Inte bara öste han in mål i ett av Englands och Europas bästa och mest dominerande fotbollslag någonsin. Hans mustasch kommer för alltid garantera hans plats som en den brittiska fotbollens absoluta kultfigurer. Debuterade för Wales 1980 i en landslagskarriär som sträckte sig över 16 år. Det starkaste minnet är dock Rushs tårar sedan Paul Bodin missat straffen mot Rumänien, som skulle ha tagit Wales till VM 1994, och det stod klart att Rushs sista chans att få spela ett mästerskap hade kommit och gått. Så små kan marginalerna vara.