Det brukar något elakt sägas att Arsenals säsonger nu för tiden följer mer eller mindre samma mönster av stora förhoppningar som aldrig riktigt infrias. På samma sätt skulle många säkert kunna hävda att Arsenals somrar även de följer ett mycket liknande mönster. En idé är så klart att det ena tenderar att hänga ihop med det andra.
En lovande början skruvar upp förväntningarna (exempelvis värvningen av Granit Xhaka) innan man missar ett upplagt läge och tappar viktiga poäng (den inställda värvningen av Jamie Vardy), följt av en längre tids passivitet och avvaktande, innan man hänfaller till mer eller mindre lyckade nödlösningar precis innan det är för sent.
En match, en säsong, en transfersommar – oavsett vilket så har Arsenal en tendens att följa detta återkommande mönster.
Försöket att värva Jamie Vardy var på sitt sätt talande både för en attityd och för en brist på slughet på transfermarknaden. Att försöka köpa Vardy för dennes köpklausul var ett sätt att söka maximalt värde på marknaden. Att försöka värva Vardy så tidigt på sommaren var förmodligen ett misstag. Kanske hade det varit klokare att låta andra pjäser lämna Leicester först och låta det informera Vardys beslut.
Det har till synes blivit en sorts grej för Arsene Wenger att försöka värva anfallare genom att trigga deras köpklausuler. Min enda förklaring till det skulle vara att det är enda sättet att nu för tiden kunna köpa en anfallare av klass för vad Arsene Wenger skulle betrakta som värde för pengarna. Annars tvingas man ofta i någon mening ”överbetala” för sådana spelare.
Överbetala är dock ett lustigt ord som antyder att varje spelare har ett objektivt värde oberoende av det pris han betingar på marknaden. Alternativt att varje spelare har ett korrekt värde i Arsene Wengers huvud. Men en spelares värde är det pris marknaden bestämmer, och den marknaden har genom framför allt rejält ökade TV-intäkter förändrats väldigt mycket på väldigt kort tid.
Det där vägrar Arsene Wenger till synes att acceptera. Han vill inte anpassa sig efter den rådande marknaden vilket leder till att Arsenal befinner sig i en simtävling simmandes motströms. Wenger arbetar med samma filosofi han gjorde för 10-15 år sedan med den skillnaden att filosofin då hade mer gemensamt med den tidens marknad.
Givet att Arsenal befinner sig i en position där de har möjlighet att spendera och betala betydligt mycket mer än de allra flesta andra klubbar så är detta en filosofi som begränsar dem. Det begränsar definitivt Arsenal gentemot deras främsta konkurrenter.
Där andra klubbar i större utsträckning söker efter bra spelare och är beredda att betala för dem, söker Arsenal och Arsene Wenger istället efter vad som enligt dem är bra värde, vilket har lite för mycket gemensamt med billigt. Det är en annorlunda målbild. Det hade varit en klok målbild om Wenger vore ekonomichef, men han är manager för en fotbollsklubb.
Nu är inte sommaren på långa vägar slut. Men vi vet alla att sannolikheten är rätt hög att vi mycket snart kommer höra välbekanta uttalanden komma från Arsene Wenger. Hur han har fullt förtroende för sin redan befintliga spelartrupp. Hur det är viktigt med kontinutitet och stabilitet, och att spela samman spelartruppen.
Om vi börjar höra detta, för att inte säga när vi börjar höra detta, så kan vi vara rätt säkra på att det blir ännu en sådan sommar för Arsenal. Det händer inte så värst mycket mer, Arsene Wenger hittade inte så mycket värde på marknaden, vilket besvärligt nog inte längre riktigt existerar. Beroende på resultaten i säsongsinledningen följer sedan nödköp, med vilka man kan få tag i en Mesut Özil men oftare fastnar med Per Mertesackers eller Marouane Chamakhs.
Kanske är det lätt att vara för pessimistisk. Granit Xhaka har trots allt värvats och det kan stadga upp lagets centrala mittfält. Den värvningen till trots återstår alltjämt för Arsenal att stadga upp de två lagdelar som verkligen är i behov av förstärkning – mittförsvaret och anfallet. Men det är inte första sommaren vi väntar på att Arsenal ska åtgärda dessa brister.
Hittills har vi väntat förgäves.
:::
TRANSFERKOLLEN
Jordon Ibe, Bournemouth (++++). Håller Eddie Howe på med sitt alldeles egna ”suffer the little children”-projekt i Bournemouth? Han samlar hur som helst på sig mycket lovande, ung talang. Rekordköpet av Ibe kan vara ett genidrag, en mycket lovande spelare som är i behov av speltid för att utvecklas och som bör passa perfekt in i Bournemouths spelidé.
Antonio Barragán, Middlesbrough (++++). På pappret en kanonvärvning till högerbacken av Middlesbrough. Barragán kommer från Valencia vilket till synes fortsätter vara något av en problemklubb. Där har han fått mycket speltid de senaste åren. Känns som en värvning på en nivå ovanför vad man normalt brukar få se från nykomlingar.
Ashley Fletcher, West Ham (++). West Ham skulle värva en stjärnanfallare. Nej, det är inte Fletcher som avses med detta. I framtiden är det dock inte omöjligt att Fletcher faktiskt blir en stjärnanfallare för West Ham, men det är svårt att se hans bidrag som alltför omfattande den här säsongen. Tillbringade våren på lån i Barnsley som han var med om att skjuta upp i The Championship.