53 år gammal. Mer eller mindre redan avfärdad som en oduglig föredetting som inte längre har något kvar att erbjuda. Livet kan vara hårt och orättvist för en manager. Få skulle kunna intyga detta lika effektivt och tydligt som David Moyes.
Som manager stigmatiseras man av sina misslyckanden. Mer än kanske någon annanstans är dock så fallet i England. Kanske beror det på den för England så speciella synen på managern som individuell hjältefigur. Personen bär allt ansvar helt oberoende av sammanhanget.
Det är också ett mönster som har förstärkts mångfalt i och med framväxten av internet och sociala medier. Mer än någonsin tidigare bedöms en manager utifrån rykten, skvaller och mobbmentalitet. Lögner upprepas så många gånger att de snabbt uppfattas som sanning.
David Moyes var inte allas favoritmanager under sin tid i Everton. Men alla med ett öppet sinne hade allra minst vett att respektera det jobb Moyes gjorde med Everton, en klubb med förhållandevis små resurser som han stadigt fick att konkurrera med de allra största.
Man kan så klart anse vad man vill om det kloka i att Man Utd beslutade sig för att anställa Moyes som ersättare till Alex Ferguson. Det är oavsett vilket inget man hade beslutat sig för om Moyes hade gjort något annat än ett väldigt bra jobb med Everton.
Det var tre år sedan. På dessa tre år har David Moyes kurs kraschat snabbare än det brittiska pundet. Två misslyckanden har sett till detta. Hans tid i Man Utd blev kort, endast tio månader. Strax därefter prövade han lyckan i Real Sociedad, en klubb där han blev kvar ett år.
Det känns överdrivet. Den manager existerar inte på jordens yta som hade haft goda chanser att framgångsrikt ta över som Alex Fergusons första ersättare, skuggan var för stor. Moyes gjorde misstag, men förståeliga misstag. Det var en väldigt svår situation och ett mer eller mindre omöjligt sammanhang.
Därefter Real Sociedad. Istället för att häckla det relativa misslyckandet borde man kanske istället hylla modet att pröva vingarna utomlands, i en ny liga och i en ny kultur. Det är svårt att lyckas under sådana omständigheter, inte minst vid första försöket – något många utländska managers har fått erfara också i England.
Det finns ett välbekant uttryck. Att god erfarenhet följer på dåliga erfarenheter, som i sin tur följer på ingen erfarenhet. Det är ett uttryck som avslöjar ett annorlunda sätt att se på det här med misslyckanden. Att det inte behöver vara något som stigmatiserar, tvärtom kan det stimulera.
Men att misslyckas med ett högprofilerat jobb i England betyder oftare att man drar på sig en informell nationell exil. Det har pratats en längre tid om att David Moyes ska komma tillbaka till engelsk fotboll och till Premier League, men det är först nu som det ser ut att kunna bli av.
Som ny manager för Sunderland, under förutsättning att FA som det ser ut väljer att utse Sam Allardyce till nästa förbundskapten.
Det är svårt att inte se detta som om inte det perfekta valet för Sunderland så åtminstone det naturliga valet. Det är ett val som har många fördelar och många argument som talar för det. Inte minst kanske att det vore en teoretiskt omedelbar lösning som inte skulle försena Sunderlands säsongsplanering i onödan.
Men David Moyes vore också en manager som i mångt och mycket bygger vidare på vad Sam Allardyce har lagt grunden till. Det är ett val som inte tvingar Sunderland att behöva uppfinna hjulet ännu en gång, för vilken gång i ordningen under det senaste årtiondet törs man knappt räkna.
Managerstil och spelidé är också något som Sam Allardyce och David Moyes i stora drag har gemensamt. Båda är erkänt skickliga på att skapa en defensiv organisation i sina fotbollslag. Moyes har å andra sidan visat sig skickligare på att kombinera detta med en snabb och slagkraftig offensiv som passar väldigt väl in på Sunderlands nuvarande spelarmaterial.
Personlighet är också något som talar för David Moyes i Sunderland. Moyes klarade aldrig av att ta det kliv uppåt i mentalitet som förmodligen krävs för att leda en engelsk storklubb. Men han trivs dokumenterat väl i en klubb som har för ambition att slåss med engelska storklubbar. I det avseendet skiljer sig inte Sunderland från Everton.
David Moyes är inte det mest glamourösa namnet, för det är han alltför brittisk. Men tar han över Sunderland så blir inte ett redan stekhett managerläge i Premier League inför kommande säsong det minsta mindre svettigt. Tvärtom.
Dessutom. Än en gång lokalrival med Rafa Benitez. Fast den här gången slåendes ur överläge, eller åtminstone på jämn fot. Med Middlesbrough som det potentiellt mycket besvärligt tredje hjul i den relationen. Det knastrar däruppe i nordöst.
Men det är FA som måste fälla den första dominobrickan genom att anställa Sam Allardyce som Englands förbundskapten. Kanske inte idealiskt för Sunderland men med David Moyes väntandes i kulisserna så behöver det heller inte på något sätt vara någon negativ utveckling.
Vad som däremot är direkt problematiskt för Sunderland i det här läget är en utdragen osäkerhet i frågan. Så man förstår att de önskar att FA inte drar frågan i långbänk, eller åtminstone att de ger Sam Allardyce så snabbt besked som möjligt.
Vilket i sig inte precis är någon avundsvärd situation – att vara beroende av FA:s kompetens och effektivitet i sin försäsongsplanering.