Carlsberg var tröjsponsorer för Liverpool en gång i tiden, faktiskt inte för särskilt länge sedan. Något som ledde till kontrovers i Sverige och Norge i och med att alkoholreklam länge var förbjudet här. Så när Liverpool skulle spela match fick de ordna med andra tröjor.
Nu innehåller det här så klart ett visst mått av hyckleri. För så oroad är den svenska statsapparaten över folkets alkoholkonsumtion och spelande att de av ren omtanke om folkhälsan (vad annars?) har statligt monopoliserat båda dessa industrier.
Fotbollsklubbar, kanske inte minst engelska fotbollsklubbar, befinner sig i flera avseenden i ett slags moraliskt gränsland. Å ena sidan är klubbarna en typ av företag i behov av att generera intäkter. Å andra sidan är samma klubbar dessutom lokalt förankrade institutioner med ett tydligt socialt ansvar.
Det här är två roller som tämligen ofta kolliderar. Kanske blir det som mest tydligt och konkret ifråga om vad dessa klubbar gör reklam för. Många företag vill självklart sponsra engelska fotbollsklubbar, mer synlighet än så för sitt varumärke är svårt att få.
Klubbarna försöker få så bra avtal som möjligt. Men de företag som betalar bäst är inte alltid de mest moraliskt rumsrena. Alkoholreklam, spelreklam, till och med kortlånreklam tar plats på engelska fotbollströjor, företag som i olika utsträckning kan anses profitera på supportrars privata eländen.
Mest tillspetsat blev det i Newcastle. Kortlåneföretaget Wonga är klubbens tröjsponsor. Det fick klubbens muslimska spelare, framför allt Papiss Demba Cissé att inledningsvis av religiösa skäl vägra dra på sig tröjan. Men framför allt upprörde det många av klubbens fans som befann sig i Wongas korshår.
Däremot har det smugit mer eller mindre helt under radarn att fyra Premier League-klubbar bara i nuläget har spelföretag som tröjsponsorer. Inte lika uppenbart kontroversiellt måhända men ändå moraliskt suspekt. Inte bara på grund av spelmissbruk, utan också för kopplingen till spelfusk och läggmatcher.
Som vanligt när sådana här frågor diskuteras kommer det dras olika gränser baserat på personliga värderingar. Ett enkelt ställningstagande är så klart att så länge det är fråga om laglig verksamhet så är alla tröjsponsorer att betrakta som fair game.
Har man däremot synen att engelska fotbollsklubbar fyller en viktig funktion som sociala föredömen är det inte självklart att dessa klubbar inte också ska förväntas motsvara en högre standard än den formella lagens minsta gemensamma nämnare.
Naturligtvis skulle detta kunna leda till godtycke och väldigt besvärliga gränsdragningar. Helt orimligt är det dock inte att tänka sig att Premier League arbetar fram en code of conduct över vilka typer av tröjsponsorer som är att betrakta som olämpliga och icke önskvärda.
I viss mening sker redan en reglering på detta område. FIFA och UEFA tillåter exempelvis inte politiska budskap på matchtröjor och dylikt. Kommersiella budskap, i vissa fall dessutom svåra att skilja från politiska budskap, är dock av någon anledning helt okej.
Man vill inte att fotbollsklubbar ska bli reklampelare för politiska budskap som kan upplevas kränkande och frånstötande. Jag skulle säga att det kan vara minst lika aktuellt att tillämpa precis samma resonemang för alla typer av potentiella reklamköpare.
Vilken typ av tröjreklam tycker ni själva är okej respektive mindre okej? Är det över huvud taget ett problem att alkoholföretag, spelbolag och kortlåneföretag kan framhäva sig själva och sina produkter med hjälp av engelska fotbollsklubbar?
För mig är det inte så mycket en fråga om moralpanik. Snarare en fråga om vilken typ av verksamhet man tycker det är lämpligt och önskvärt att fotbollsklubbar kopplas samman med.
Cash is king sägs det. Men det brukar också sägas att context is king. Två uppfattningar som just i det här fallet inte är helt lätta att förena.