Då är det officiellt. Big Sam, Sam Allardyce, är Englands förbundskapten under den kommande mästerskapsperioden. Hans uppgift är i första hand att ta England till VM 2018 och i andra hand att få England att kanske för första gången på 25 år lyfta sig i ett mästerskap.
För mig är Sam Allardyce ett bra val. Åtminstone om man tar med i beräkningen vilka alternativ som faktiskt var tillgängliga och därför realistiska. Han är inte en förbundskapten som får engelska supportrar att drömma vackra drömmar, men man kan lika gärna hävda att vad England framför allt behöver är en rejäl dos av realism.
Med Sam Allardyce ser jag fram emot att se ett England som spelar utifrån sina styrkor och sina förmågor snarare än utifrån en idé baserad på hur andra länder spelar fotboll. Ett England där spelarna vet vilka sina uppgifter är på fotbollsplanen och känner sig trygga och bekväma i sina respektive roller.
Sam Allardyce är erkänt framstående inom områden som fitness, idrottspsykologi och användande av teknik. De beskrivningar som finns av hans träningssessioner är väsensskilda från vad man har hört sägas om Roy Hodgsons. Flera av Allardyces tidigare spelare pratar om hans förmåga att motivera sina spelare.
Sam Allardyce har i stor utsträckning haft hand om engelska klubbar som slagits runt mitten och botten av Premier League. I flera fall har han fått dessa klubbar att prestera betydligt bättre än vad deras resurser motiverar. Man kan välja att se denna erfarenhet som en begränsning, eller som perfekt anpassad för ett England i landslagsfotbollens motsvarande ingenmansland.
Det är lätt, men tämligen fördomsfullt, att avfärda Sam Allardyce som en rent defensiv manager. Hans lag präglas normalt sett av en stabil defensiv organisation, utan tvekan. Något England kan behöva. Men det finns också goda skäl att utpräglade individualister som Youri Djorkaeff, Iván Campo och Jay-Jay Okocha uppskattade att spela för Sam Allardyce i Bolton.
Ändå säger anställningen av Sam Allardyce något om FA:s brist på riktning. Det var efter Fabio Capello avgått som Englands förbundskapten som FA och landslagsledningen satte sig ned för att definiera vad man kallade för Englands DNA, den syn på fotboll och den spelidé som samtliga engelska landslag skulle spela efter:
“England teams aim to dominate possession with the aim of creating opportunities to penetrate the opposition and create goalscoring chances. What are the benefits of effective ball retention? Ball retention allows teams to manage the momentum of a game, requiring a patient and controlled approach.”
Det där låter så klart mer genomtänkt än att bara kort säga att “Vi ska spela som Spanien!” Men ska det bli mer än ord på papper gäller det också att anställa rätt personer som förbundskapten och tränare att implementera dem. Redan där fanns det skäl att undra i vilken utsträckning Roy Hodgson verkligen hade de rätta egenskaperna. Men hur ser då Sam Allardyce på hur man ska spela fotboll?
“Getting the ball into the opposition’s box as quickly as you can with quality and getting it forward and in behind the opposition is definitely the best way forward.”
Minst sagt ett väsensskilt synsätt från FA:s påstådda DNA. Sam Allardyces syn på fotboll påminner mindre om Spanien men desto mer om Leicester. Inte för att det är något fel med det. Spaniens fotbollsidé har visat sina begränsningar under senare år samtidigt som Leicester har visat vad som går att uppnå med deras fotbollsidé från en styrkeposition liknande Englands.
Men sådan fast förankring i verkligheten hade alltså FA:s omtalade DNA-arbete. Det gör inte valet av Sam Allardyce fel på något sätt, tvärtom illustrerar det bara den byråkratiska idiotin att betrakta en fotbollsfilosofi som en skrivbordsprodukt utan faktisk förankring i de engelska klubbarnas spelidéer och metoder.
Spansk och tysk landslagsfotboll existerar inte, som i England, oberoende av och fristående från spanska och tyska klubbar, utan bygger tvärtom vidare på deras arbete. Det långsiktiga nationella arbetet måste ske i klubbarna. När spelarna väl kommer till landslaget finns vare sig tid eller möjlighet till filosoferande eller taktiskt experimenterande. Där måste man arbeta med vad man har.
Och få om någon har gjort det bättre inom engelsk fotboll de senaste 15 åren än Sam Allardyce.