Everton var med en ny ägare en klubb som alla förväntade sig skulle satsa framåt under sommaren och visa den nya ägarens ambitioner. Efter beslutet att ge Roberto Martinez sparken i slutet av förra säsongen hade nog de flesta gissat på en för engelska klubbar tämligen traditionell så kallad satsning; det vill säga en ny hyfsat profilstark manager och en uppsättning hyfsat ambitiösa värvningar.
Det är ju så de flesta satsande engelska klubbar normalt sett har agerat. Det är med andra ord inte utan att man därför blir lite förvånad när Everton i själva verket agerar tvärtemot dessa förväntningar. Istället har Everton ägnat första halvan av sommaren åt att hyfsat lugnt och metodiskt sätta organisationen runt laget.
Visst har Everton värvat en och annan spelare. Men det har uteslutande handlat om några unga spelare samt Maarten Stekelenburg, det vill säga en tämligen grundläggande värvning till en väldigt specifik position. Det handlar inte om några profilvärvningar över huvud taget. Dessa får man då förmoda att Everton väntar med.
Då kan man undra vad Everton faktiskt väntar på. Kanske föll den sista pusselbiten på plats för dem igår. Everton hade redan sedan tidigare anställt Ronald Koeman som klubbens nye manager, ett ambitiöst men inte omtumlande val. Igår blev det också klart att Everton anställer Steve Walsh som director of football.
Det får betraktas som något av ett kap. Walsh kommer från uppdraget som assisterande manager i Leicester, där han har varit huvudansvarig för klubbens scouting och en inflytelserik person på Leicesters värvningar. Leicesters värvningar av Riyad Mahrez och N’golo Kanté har hyllats unisont, Walsh var arkitekten bakom bägge.
Everton valde alltså att börja i änden att först anställa en manager och en sportchef. Nu är detta avklarat och då kan vi börja förvänta oss att Everton också agerar mer målmedvetet på transfermarknaden. Flera spelare har nämnts som aktuella för Everton, som i konkurrens med framför allt italienska klubbar jagar både Moussa Sissoko och Axel Witsel.
Det säger ändå något positivt och intressant att Evertons klubbledning valde att inte skjuta vagnen före hästarna. Det antyder ett mer genomtänkt och långsiktigt arbetsperspektiv, att vad man i första hand har för ambition att göra är att bygga en klubb.
Inom managementteorin pratas det vid sidan om finansiellt kapital också om en organisations strukturkapital och humankapital som viktiga komponenter för dess verksamhet och effektivitet. Inte minst humankapitalet har blivit något av ett modebegrepp, och mängder av konsultfirmor har gjort stora pengar på den moderiktiga idén att medarbetarna är varje organisations viktigaste tillgång.
Det vore så klart dumt att säga något emot det. Men för en organisation där medarbetare byts ut tämligen ofta och regelbundet kan det istället vara betydligt mer effektivt att investera i sitt strukturkapital, det vill säga de rutiner, arbetsmetoder och kollektiva kompetens som institutionaliserats över tid i organisationen.
Detta är i högsta grad aktuellt för en klubb som Everton. Fotbollsspelare kommer och går, och blir bara i undantagsfall särskilt långvariga i en och samma klubb. I all synnerhet för en klubb som befinner sig i näringskedjan där Everton befinner sig. De kan värva humankapital, det vill säga spelare, men inte förvänta sig att dessa diamanter är för evigt.
Alltså kan det på lång sikt vara mer värdefullt för Everton att investera i sitt strukturkapital, det vill säga bygga en apparat och ett organisatoriskt ramverk för att köpa och sälja spelare. Givet att Everton kämpar ur resursmässigt underläge blir just scouting och en effektiv transferpolicy för dem en strategisk kompetens.
Det betyder att man inte gärna lämnar över en sådan kärnverksamhet till nycker och tillfälligheter. Istället vill man arbeta utifrån en verksamhetsidé och en tydlig och effektivt implementerad plan. Mycket talar alltså för att det är det perspektivet Everton har valt att ta den här sommaren under Farhad Moshiris nya ägarskap.
Kanske signalerar det inte lika automatiskt ambition för omvärlden som vad några riktigt häftiga spelarvärvningar skulle göra. Men det är å andra sidan något som till sist ändå kan tyda på en högre grad av målmedvetenhet och framför allt långsiktighet – att Everton inte enbart bygger för den kommande säsongen utan för de kommande tio säsongerna.
Ett perspektiv som borde tilltala de flesta Evertonsupportrar. Dessutom, det ena behöver inte utesluta det andra – Everton har nu en dryg månad på sig att leverera några riktigt spännande värvningar till ett i grunden redan starkt fotbollslag. Evertons spelbräde är uppställt, nu är det dags för pjäserna att börja röra på sig.
:::
TRANSFERKOLLEN
Brice Dja Djédjé, Watford (+++). Walter Mazzarri gillar sina ytterbackar, vilket möjligen säger något om den taktik han planerar använda. Utöver ett närmast omöjligt namn så är den 25-årige Djédjé ivoriansk landslagsman med högerbacken som sin position, och har ett par bra säsonger i Marseille bakom sig.