Ännu en engelsk klubb har hamnat under amerikanskt ägarskap. Det är Swansea som under veckan som gått har övergått i Jason Leviens och Steve Kaplans majoritetsägande. Majoritetsägande eftersom Swansea alltjämt är till 20% ägt av sin supportertrust. Vilket har visat sig vara en politiskt het potatis i samband med uppköpet.
Swansea City Supporters’ Trust togs först ovetandes på sängen av beskedet att övriga minoritetsägare planerade sälja klubben. Det var inte en process de hade varit delaktiga i. Likaväl har de sedan dess uttryckt missnöje över vad de upplever vara bristfällig kommunikation från de nya ägarna om deras planer för klubben.
Det är kanske inte så svårt att förstå varför övriga ägare valde att inte blanda in Swanseas supportertrust innan affären var i princip i hamn, och man kunde ställa dem inför mer eller mindre fullbordat faktum. Det hade kunnat fördröja eller i värsta fall till och med omkullkasta uppköpet utan några andra egentliga skäl än rent emotionella.
Man kan så klart förundras över hur det ens är formellt möjligt att inom en styrelse hålla en femtedel av klubbens hela ägarskap oinformerad om en så strategiskt viktig fråga som ett uppköp av den egna klubben. Normalt sett finns det regler för sådant. Men Swanseas supportertrust kan alltså informeras selektivt precis som fackliga representanter i svenska bolagsstyrelser.
Dilemmat i att bara äga 20% av klubben är så klart att man är mer eller mindre helt utan praktiskt inflytande över hur klubben konkret styrs. Ännu mer blir fallet så nu när övrigt ägande i klubben koncentreras till en majoritetsägare, vilket omöjliggör allianser och koalitioner. Vad 20% ger är inte inflytande utan snarare än ren övervakningsfunktion.
Historiskt är detta en viktig funktion för Swansea och dess supportrar. Swansea stod på ruinens brant för inte alls så länge sedan och räddades mer eller mindre av sina supportrar. De vill naturligtvis undvika att hamna i samma situation igen – vilket förklarar deras emotionella skepsis till förändring i klubbens ägarstruktur.
Hittills har dock Swanseas nya majoritetsägare bara uttryckt sig positivt om Swanseas supportertrust och dess roll i klubben. Något annat borde man kanske inte förvänta sig att de skulle säga. Men de har trots allt köpt Swansea i vetskap om denna ägarordning så det är ju rent konkret något de också i handling har accepterat.
Det verkar heller inte finnas några skäl till oro för Swanseas supportrar. Deras största oro verkar vara att de nya ägarna inte ska ha skuldsatt klubben genom sitt uppköp. En rädsla som kanske är Glazers främsta bidrag till den engelska fotbollen. Men uppköpet har inte försatt Swansea i skuld så det är inget Swanseas supportrar behöver oroa sig över.
Inte heller har uppköpet resulterat i några större omvälvningar i klubbstruktur och klubbledning. Huw Jenkins är alltjämt Swanseas VD och Francesco Guidolin förblir Swanseas manager. Jason Levien och Steve Kaplan har inga ambitioner att blanda sig i operativa frågeställningar utan verkar mest inriktade på att öka Swanseas kommersiella intäkter.
Det finns ett allmänt missförstånd när en engelsk klubb får nya ägare att man tror att dessa ägare ska skjuta in en massa pengar som är tänkta att finansiera spelarköp. Så är egentligen nästan aldrig fallet, att ägaren går in med privata pengar för sådana ändamål. Något som kanske i själva verket heller inte är helt önskvärt.
Ambitionen är alltså istället att utveckla i det här fallet Swansea organiskt. Det gäller både finansiellt, organisatoriskt och fotbollsmässigt. Evolution snarare än revolution med andra ord. Det har också varit tydligt i de nya ägarnas prat att de inte utlovade guld och gröna skogar. Kanske inte så spännande, men ändå något som Swanseas supportertrust borde kunna uppskatta, givet att det tyder på en långsiktig och hållbar ledningsfilosofi.
Det har annars varit tämligen tyst runt Swansea i sommar. Swansea är en klubb som helt säkert hoppas kunna prestera bättre kommande säsong än vad de lyckades med förra säsongen. Vad de framför allt måste förbättra om de ska lyckas med det är lagets offensiva uppsättning, inte minst sedan både EM-vinnaren Eder och Alberto Paloschi har lämnat klubben under sommaren.
Två punkter framstår som helt centrala på dagordningen för Swansea och dess nya amerikanska ägare: 1) Att säkerställa att Andre Ayew blir kvar i klubben, samt 2) Att värva en förstklassig anfallare.