Det går bra för West Ham. Klubben kommer från en säsong där de var med i kampen om Champions League-platserna ända in i slutomgångarna och är på väg in i en säsong där man på samma gång ska inviga sin nya arena samt är en möjlig utmanare både på den engelska och europeiska fronten. För närvarande är man en av Englands mest spännande toppklubbar.
West Ham är på många sätt föregångare. Klubbledningen har varit både smart och målmedveten. Flytten in på OS-arenan kommer förmodligen gå till historien som en av engelsk fotbollshistorias arenaekonomiskt slugast genomförda projekt. West Ham gick direkt till gå, utan att passera fängelse, och inkasserade både en arena och en ljusnande framtid.
50,000 säsongsbiljetter är redan sålda inför den kommande säsongen. Det var ju annars en farhåga många hade att West Ham aldrig skulle kunna fylla sin nya arena. Dels underskattar den synen West Ham som klubb och storleken på dess supporterbas. Dels tillhör farhågan kanske främst dem som förmår se vad som är men sällan vad som är möjligt att bli.
Framför allt är det säsongsbiljetter till fullt överkomliga priser. En säsongsbiljett till West Ham motsvarar i grova drag vad det kostar att i samma stad se motsvarande fyra-fem matcher på Emirates. I en tid där engelska klubbar kritiseras för att suga ut sina supportrar har West Ham hittills gjort arenabytet till ett folkprojekt.
Detta bröd till folket vill West Ham gärna också komplettera med skådespel. En ambition West Ham har under sommaren är att markera flytten till nya West Ham Stadium, och den tänkta början på en ny era i klubbens anrika historia, med några spektakulära värvningar – och då i synnerhet en anfallare av hög stjärnkaliber.
Värvningar som är tänkta att förstärka en redan spännande och slagkraftig spelartrupp med en välorganiserad backlinje, ett bollskickligt och dynamiskt mittfält, ett antal mycket intressanta unga offensiva talanger, och inte minst en av förra säsongens absolut största profiler i Premier League och senare också under EM i Dimitri Payet.
Det går inte på något sätt att ifrågasätta West Ham som en klubb med stora och friska ambitioner. Och ikväll går West Ham också in som första engelska klubb i skarp tävlingsfotboll. Ikväll sker alltså den första riktiga bolltouchen inte bara på West Ham Stadium utan också på vad som utlovar att bli en lång och spännande engelsk fotbollssäsong.
Det är Europa League och den tredje kvalomgången som står på schemat. Två kvalomgångar måste West Ham passera, även om den sista kvalomgången av outgrundliga UEFA-skäl kallas för playoff, för att ta sig till gruppspelet i Europa League och huvudturneringen. För motståndet ikväll och kommande torsdag står slovenska Domzale.
Men är det ett sätt på vilket West Ham absolut inte har varit några föregångare under senare år så är det just Europa League.
Situationen känns igen. West Ham gick tidigt in i Europa Leagues kvalomgångar också förra sommaren, då redan i den första kvalomgången. Där besegrades Lusitanos från Andorra, man straffsnubblade sig vidare mot Maltas Birkirkara, innan det blev tack och hej mot Astra Giurgiu från Rumänien. Det var inte matcher man genomförde på liv, död och blodigt allvar.
Möjligen var det en prioritering som inte kostade West Ham något, kanske såg man Europa League som en störning för ett både sportsligt och ekonomiskt betydligt viktigare ligaspel. Men det blev på sitt sätt dyrbart för övriga engelska klubbar då West Hams frånfälle reducerade Englands koefficientpoäng, vilket alltjämt riskerar rycka bort en Champions League-plats.
Kanske börjar West Ham ta med den risken i beräkningen den här gången givet att de själva faktiskt kunde känna lukten av den där Champions League-platsen för egen del förra säsongen. Men till stor del handlar det också om att vill man vara den storklubb man sedan flytten till West Ham Stadium aspirerar på så måste man också vilja spela, synas och försöka vinna i Europa League.
Det ska bli intressant att följa hur West Ham och Slaven Bilic prioriterar den här gången. Å ena sidan har inte incitamenten att dumpa Europa League till fördel för ligaspelet på något sätt förändrats. Men kanske har arenaflytten ändrat inte bara West Hams hemvist utan även West Hams perspektiv och mindset.
För det första finns kanske inte längre samma mentala press på ligaspelet som innan flytten att man ”måste hålla sig kvar inför arenaflytten!”. För det andra kan det ha höjt West Hams ambitioner att prestera inte bara i det engelska ligaspelet utan även i europeiskt cupspel. Helt säkert bidrar europeiskt cupspel med glamour och stjärnkraft till West Hams nya hem.
Men enkelt kan det också uttryckas så här: West Ham have talked the talk. Time to walk the walk.
:::
Nya Ghostbustersfilmen. Skön rulle som jag underskattade. Fräsch blandning av aktion och humor och många nickar till originalet.
Läste om en tidig recension av filmen som ondgjorde sig över hur filmen bara lyfte fram kvinnliga karaktärer, hur alla manliga karaktärer på ena eller andra sättet var hjälplösa, idioter eller bådadera, och hur det därför var så svårt för unga pojkar att hitta några vettiga förebilder i filmen.
Mina spontana reaktioner på den recensionen:
1) Åfan, undrar om det var ett medvetet grepp just att vända på könsrollerna och på så vis belysa problemet, 2) Ett problem som kvinnor påtalat med typ varenda film i hundra år, samt 3) Vad var felet med de kvinnliga förebilderna?
:::
TRANSFERKOLLEN
Brad Smith, Bournemouth (+++). En ung vänsterback jag tror mycket på givet att han får mycket speltid och erfarenhet. Något han helt säkert är betydligt mer sannolik att kunna få i Bournemouth än i Liverpool. Eddie Howe fortsätter sitt ungdomsprojekt i klubben, och det är inte svårt att förstå att han möjligen något överdrivet börjar ryktas som Arsene Wengers efterträdare.