Det har inte varit någon särskilt lyckad sommar för den så kallade International Champions Cup – något slags hybridförsök att uppgradera intresset för den så kallade försäsongen. Inställda matcher, urusla fotbollsplaner, och deltagande lag som inte på något sätt ser det som något annat än de rena träningsmatcher de ändå är.
Ibland kan man i och för sig undra av vilka fotbollsmässiga skäl sådana här träningsmatcher alls arrangeras. Tanken borde ju vara att förbereda och spela samman laget inför den kommande säsongen, men i vilken utsträckning gör man egentligen det när laget man ställer ut består av spelare som näppeligen kommer spela särskilt många minuter.
Tottenham framstår helt säkert orättvist som det kanske mest uppenbara exemplet. Matcherna mot Juventus och Atlético Madrid i Australien har bestått av väldigt många unga spelare. Inte minst i de defensiva lagdelarna där det i själva verket har varit mer eller mindre ett rent ungdomslag. Vilket naturligtvis märktes mot både Juventus och Atlético Madrid.
Det är kanske inte så konstigt. Väldigt många av Tottenhams ordinarie spelare deltog i EM och de har fortfarande semester. Så självklart finns det en anledning till att laguppställningarna ser ut som de gör.
Det ger dock samtidigt en tydlig indikation vilka unga spelare som Mauricio Pochettino framför allt tror på. En spelare som Joshua Onomah har redan varit och sniffat på a-lagsspel under förra säsongen. Men naturligtvis säger det också något att Cameron Carter-Vickers startade båda matcherna som mittback, och att storlöftet Marcus Edwards byttes in i båda matcherna.
Och givet att Tottenham under Mauricio Pochettino har varit väldigt flitiga med att slussa fram unga spelare från de egna leden, och med ett betydligt tyngre spelschema i form av viktiga matcher den kommande säsongen, så är det självklart intressant att spekulera lite i vilka vi kan komma att göra bekantskap med under säsongen.
Cameron Carter-Vickers
18-årig mittback som kan komma till användning för Tottenham med en tunn mittbacksbesättning och en något skadedrabbad Jan Vertonghen. Startade båda matcherna i Australien och står uppenbart högt i anseende hos Mauricio Pochettino bland de unga spelarna. Satt en del på bänken redan under förra säsongen men bör kunna ha en rimlig förhoppning om att åtminstone kunna ta en startplats i Ligacupen den här säsongen.
Marcus Edwards
Den kanske störste talangen i Tottenhams ungdomsorganisation för närvarande och en av de största talangerna i England. 17 år gammal är han kanske något tunn men det talas väldigt varmt om Edwards teknik, spelsinne och passningsfot. Möjligen beslutar sig Tottenham för att skicka iväg Edwards på lån men om inte så är det inte läge att bli förvånade om vi får tillfälle att förundras över Tottenhams nye yngling under säsongen.
Harry Winks
Debuterade för Tottenham redan förra säsongen i Europa League. Som småteknisk central mittfältare lär Winks få det svårt att slå sig in på ett av Premier Leagues allra starkaste mittfält, men bör definitivt kunna se fram emot framträdanden från bänken under säsongen som kommer och förmodligen också några starter i cupspelet. Även Winks var i högsta grad delaktig både mot Juventus och Atlético Madrid.
Vid sidan av dessa tre spelare kan vi säkert få se några framträdanden från Dominic Ball, William Miller, Luke Amos med flera. Åtminstone i cupspelet. Men den unge spelare Tottenham helt säkert hoppas på kommer fortsätta göra framsteg är Joshua Onomah som, om statistiken stämmer, gjorde 18 matcher för Tottenham redan förra säsongen och alltså kan sägas vara en del av a-laget redan.
Några spelare verkar vara på väg att försvinna från Tottenham. Bland dem nämns framför allt Nacer Chadli, Nabil Bentaleb och, tråkigt nog, Alex Pritchard. Tom Carroll är en annan spelare det har pratats om i något osäkra ordalag. Federico Fazio sägs också vara på gång att lämna klubben. Ändå förhåller sig Tottenham tämligen avvaktande på transfermarknaden.
Nu handlar det om truppspelare till största delen, men också sådana behövs under lång och tuff säsong. Att Tottenham ser ut att sitta still i sillybåten beror möjligen just på att man på det viset vill skapa utrymme för de unga spelare som är på väg uppåt i klubben, på positioner i truppen som ändå inte är helt avgörande för lagets framgång.
Det har pratats kilometervis om värdet med långsiktighet bland Englands storklubbar. Mitt intryck blir dock alltmer att, även om flertalet pratar snyggt om det, Tottenham kanske är den enda engelska storklubben som för närvarande verkligen lever upp till det idealet också i konkret och framåtriktad handling.
Men att vara verkligt långsiktig är väldigt svårt inom den moderna fotbollen. Och inte alltid framgångsrikt. Särskilt om man redan från början slår ur underläge i en intensivt konkurrensutsatt miljö. Å andra sidan blir det då desto viktigare med ett målmedvetet och långsiktigt arbete för att alls kunna hävda sig över tid.
Men det innebär också att man tvingas acceptera att utvecklingen med ett sådant långsiktigt arbete sällan är linjär. Att resultaten inte nödvändigtvis stadigt blir bättre och bättre, utan kan pendla. Men det är en insikt som inte alltid är helt lättsmält. Ändå kan det visa sig viktigt både för media och för Tottenhams supportrar att förstå inför säsongen som kommer.
Visst ska man sikta på ligatiteln som man var med och krigade om ända in i senvåren förra säsongen. Visst ska man satsa på Champions League. Men en framgångsrik säsong för Tottenham är fortfarande att ha lyckats kvalificera sig till Champions League när säsongen är slut. Så tuff är trots allt konkurrensen man befinner sig i.
Risken är dock att många betraktar en sådan framgång med missnöje.