Psykologin för soldater i strid är komplicerad. Hur hanterar man den uppenbara risken att dö utan att samtidigt förlamas i tanke och handling? En inte ovanlig beskrivning från soldater som varit i strid är att man utgår från att man redan är död – en mer makaber variant av managing expectations.
Kanske är det ett psykologiskt verktyg som är användbart också för Garry Monk i dennes nya roll som Leeds manager. Han vet rimligen att hur bra han än gör ifrån sig under säsongen med Leeds så löper han en väldigt hög risk, kanske till och med sannolikhet att få sparken. Alltså är det kanske bäst att ta sig an jobbet som om han redan hade fått sparken.
Inte för att det råder någon tveksamhet kring Monk runt klubben. Tvärtom är optimismen runt Elland Road gällande den tidigare Swanseatränaren i högsta grad livfull. Men Leeds ägs och styrs fortfarande av Massimo Cellino, och Cellino kan till och med få pippin på julafton att framstå som vid sina sinnens fulla bruk.
Garry Monk verkar dock gilla ett ambitiöst, långsiktigt projekt. Det var trots allt dessutom bara ett år sedan som Monk allmänt ansågs som en av Englands mest spännande tränare, och skälen till detta kan inte gärna ha gått upp i rök under detta år. Även om Swansea något uppseendeväckande sparkade Monk efter att ha fått stora skälvan inför risken att åka ur Premier League.
Och det finns ju inte riktigt något stort projekt i The Championship likt just Leeds United. Denna gamla storklubb som nu har tillbringat över ett årtionde i den engelska andraligan. Så lång tid att det är på gränsen till att sluta kännas underligt att de befinner sig där. Naturligtvis vill Leeds tillbaka till Premier League.
Det råder dock alltid ett stort intresse runt Leeds i The Championship. Och just den här säsongen kan man så klart tänka sig att intresset är extra stort just i Sverige. Detta då Allsvenskans skytteligaledare Marcus Antonsson har tagit klivet till klubben från Kalmar FF. Ännu en svensk anfallare i ett engelskt United med andra ord.
Steget från Allsvenskan till The Championship är naturligtvis stort. Men Antonsson har framstått som en av de mer spelintelligenta anfallarna i Allsvenskan, vilket helt säkert kommer hjälpa honom att anpassa sig i sin nya klubb och i en ny liga. Antonssons förmåga att ta löpningar bakom försvaren kan göra Leeds mer effektiva i sitt anfallsspel.
Samtidigt som Leeds naturligtvis är en mycket spännande plattform också för Antonsson. En klubb som om han lyckas där både kan propellera honom upp i Premier League men också ge honom en mycket god chans att slå sig in i det svenska landslaget. Både Leeds och Sverige lider brist på intelligenta och effektiva anfallare.
Att Marcus Antonsson flyttar till Leeds är ingen tillfällighet. Garry Monks assisterande tränare är Pep Clotet, som hade Antonsson under sina vingar under sin tid i Halmstads BK. Kanske signalerar det också en mer genomtänkt och långsiktig värvningsstrategi från Leeds sida.
Man ska heller inte underskatta chansningen Monk tar med Antonsson som anfallarvärvning. Förmågan att göra mål kännetecknar de klubbar som normalt sett tar sig upp från The Championship, så det ligger stor press på anfallarna i ligan. Satsande klubbar drar sig heller inte för att spendera stora pengar på etablerade anfallarnamn för att ta sig till Premier League.
Garry Monk spenderar £2m på en förhållandevis okänd anfallare från en skandinavisk buskisliga. Naturligtvis kommer det betraktas som genialt om det lyckas. Samtidigt som det kommer vägas till hans nackdel om Antonsson får en kämpig debutsäsong i Leeds, allra helst som supportrarna i hög utsträckning har pratat om behovet av att värva etablerade spelare.
Leeds går som vanligt in i ligasäsongen med förhoppningen om att den här gången kunna ta sig tillbaka till Premier League. Symbolen för antingen succé eller misslyckande kan alltså den här gången mycket väl bli en 25-årig svensk anfallare som tar sina första fotbollskliv utanför Allsvenskan.
Med Garry Monk som manager finns alla möjligheter att det blir succé för både Leeds och Marcus Antonsson. Orosmolnet på den himlen är så klart att Massimo Cellino under sina drygt två år som ägare för Leeds United har sparkat sin manager sju gånger, och den genomsnittliga livslängden för en manager i Leeds under denna tid är under fyra månader.
Garry Monk gör kanske klokast i att betrakta sig själv som sparkad. Kanske ger det utrymme för ett större lugn i laget, och ett fokus på att fatta bästa möjliga beslut, snarare än beslut som man tror gör chefen glad. Och vem vet, då kanske det blir Garry Monk som till sist tar Leeds tillbaka till Premier League. Med hjälp av en svensk anfallare.
Som om inte svenska sportmedia vore galna nog redan.