Det var ganska precis ett år sedan, inför en säsong som då precis skulle börja, som jag hade fräckheten att våga påstå att Aston Villa skulle komma att få en riktigt jobbig säsong och löpte väldigt stor risk att åka ur Premier League. En uppfattning som väckte ett inte ringa mått av vrede bland de som helt säkert både trodde och hoppades på bättre.
Nu är vi här ett år senare. Aston Villa förbereder sig som bäst inför sin första säsong på många år i The Championship. Det har varit en omtumlande sommar som inneburit både ett ägarbyte, Tony Xia har ersatt Randy Lerner, och ett byte på managerposten. Ny manager i Aston Villa är Roberto Di Matteo, med Steve Clarke som assisterande manager.
Det har å andra sidan varit tämligen tystlåtet på spelarfronten. Igår blev det förvisso klart att Idrissa Gueye, mittfältaren som förra säsongen var en av ytterst få godkända spelare, värvas av Everton. Det har dock inte blivit någon större utrensning av spelare, vilket på samma gång kan ses som positivt och problematiskt.
Klubbar som planerar för risken att åka ur Premier League har ofta i sina spelarkontrakt så kallade nedflyttningsklausuler där spelarnas löner sjunker om laget blir nedflyttat. Huruvida Aston Villa hade planerat för risken på det sättet känns osäkert.
Högavlönade spelare är förhållandevis svåra att bli av med då de själva ogärna går ned i lön, vilket begränsar antalet möjliga köpare. Därmed sitter Aston Villa fast med en mycket hög total lönekostnad i The Championship, vilket samtidigt å sin sida begränsar Aston Villas möjlighet att göra utrymme i lönebudgeten för att köpa in nya spelare och förnya spelartruppen.
Med säsongspremiären bara några dagar bort ser det alltså ut som om Aston Villa mer eller mindre kommer behöva klara sig med ungefär samma spelare de hade förra säsongen. Positivt sett att spelarmaterialet borde hålla tämligen väl i The Championship. Problematiskt om det är en spelartrupp med samma attityd som uppvisades förra säsongen.
På pappret är Aston Villa starka i alla lagdelar. I backlinjen hittar vi Joleon Lescott, Micah Richards, Nathan Baker, Alan Hutton, Aly Cissokho, Jores Okore och, än så länge, Ciaran Clark. Till dem har värvats Tommy Elphick från Bournemouth. Mittfältet befolkas av Ashley Westwood, Carlos Sanchez, Jordan Veretout, Jack Grealish, Gary Gardner, Scott Sinclair, Adama Traoré, Leandro Bacuna med flera. I anfallet finns Gabriel Agbonlahor, Jordan Ayew och Rudy Gestede.
Men fotboll spelas på gräs. Och på pappret borde Aston Villa naturligtvis ha kunnat prestera oändligt mycket bättre än vad de faktiskt gjorde förra säsongen. Mycket handlar alltså om Roberto Di Matteos förmåga att få varje spelare att börja ta sitt ansvar och att taktiskt och mentalt få ut maximalt ur spelartruppen.
Den fromma förhoppningen är självklart att det ligger något i resonemanget att vad som i första hand har fått Aston Villa nedflyttade inte var bristande kvalitet i spelartruppen, utan ett svagt ägarskap kombinerat med en sträcka av ytterst tveksamma managertillsättningar. Ingen av Alex McLeish, Paul Lambert, Tim Sherwood eller Rémi Garde kunde egentligen göra något annat än att förvalta ett pågående förfall.
Både Roberto Di Matteo och Steve Clarke har god erfarenhet från att vara tränare i The Championship. I det avseendet har Tony Xia, Aston Villas nya ägare, onekligen tillsatt ett kompetent ledarskap. Di Matteo tog exempelvis tillbaka ett mycket charmigt West Brom till Premier League under sin första säsong i klubben, sedan West Brom säsongen innan åkt ur Premier League.
Det blir också viktigt för Roberto Di Matteo att lyckas ta Aston Villa tillbaka till Premier League så snart som bara möjligt. Den här säsongen har Aston Villa fortfarande något slags materiellt övertag på nästan alla andra klubbar i The Championship. Men det övertaget kommer år efter år att försvinna när nya klubbar flyttas ned från Premier League boostrade av de intäkter som det nya TV-avtalet ger dem.
I mina ögon är Roberto Di Matteos och Steve Clarkes uppgift i första hand mental och psykologisk. Lyckas de ta förra säsongens kanske största gäng förlorare inom engelsk fotboll och istället göra dem till vinnare igen, få dem att tro på sig själva och ta ansvar för och känna glädje i sina och lagets insatser, då har Aston Villa goda chanser att återvända till Premier League redan på första försöket.
Om däremot samma klubbkultur lever vidare – då kan det förvisso också bli fråga om streckstrid, men i tabellens andra ände.
:::
TRANSFERKOLLEN
Idrissa Gueye, Everton (++++). Var en av ytterst få Aston Villa-spelare förra säsongen som kom undan med någon slags heder i behåll. En mycket hårt arbetande central mittfältare som placerade sig mycket högt i statistiken över antal brytningar. Hade kunnat vara jämställd med N’golo Kanté om inte förra säsongens fotbollsgudar hade varit tokiga.
Alex McCarthy, Southampton (++). Fick Southampton stora skälvan när Liverhamptons nye målvakt bröt handen och blir borta några månader? Detta samtidigt som Southampton skickat iväg Paul Gazzaniga på lån. McCarthy bör i första hand vara tänkt som backup då Fraser Forster nog inte släpper förstatröjan ifrån sig.
Jeremy Pied, Southampon (+++). Alla tränare har en viss förkärlek för att värva spelare de känner igen och det är vad Claude Puel har gjort här, då Pied har spelat under Puel i både Lyon och Nice. Mångsidig försvarare som kan spela både högerback och mittback, även om det inte är helt uppenbart vem i Southamptons backlinje Pied är tänkt att kunna ersätta.
Leroy Sane, Man City (+++++). Allmänt sett ansedd som en av Europas främsta fotbollstalanger. Skapade chanser i mängder för Schalke under säsongen som gått. Snabb, teknisk och en mångsidig offensiv mittfältare med all potential i världen att utvecklas till världsklass. Innebär en fortsatt uppgradering och föryngring av Man Citys offensiva besättning.