Som titel betraktat är inte Community Shield så mycket att hänga i julgranen, föga mer betydelsefull än vilken som helst sommarturnering. Men som match betraktat är den mer betydelsefull än en vanlig träningsmatch. Det är kanske inte en match som betyder så mycket att förlora, men som ändå är värdefull att vinna.
Att få en bra början på säsongen. Ett slags kvitto på försäsongen och att förberedelserna har varit de rätta. Baka in känslan hos spelarna att vinna tillsammans som lag och få lyfta silver på Wembley redan från början av säsongen. Gå in med självförtroende och momentum till ligasäsongen som börjar bara en vecka senare.
Alltid viktigt. Men kanske viktigare än vanligt för båda lagen i denna upplaga av Community Shield. Leicester måste se om vingarna fortfarande bär dem efter att ha landat från förra säsongens bragd, eller om de smält till vax under sommaren. Man Utd måste visa att deras nystart har substans och innehåller mer än bara spektakulära värvningar.
Regerande ligamästare, men ändå slåendes ur underläge. Sådan är Leicesters lott i livet. Leicester kommer bedömas utifrån en helt annan skala än vad de är vana vid den här säsongen. Alla tittar på dem och kommer mer eller mindre medvetet ställa sig själva frågan: Var det verkligen bara en osannolik tillfällighet att Leicester vann ligan förra säsongen?
Det är förvisso bara en bland många frågor som ställs om Leicester inför säsongen som kommer. Men den kan samtidigt sägas vara utgångspunkten för dessa övriga frågor, uttryckt på olika sätt och ur lite olika perspektiv.
Kan Leicester lyckas få samma utväxling på sin taktik som de genomgående hade förra säsongen? Lämna över bollinnehavet, försvara i låga positioner och anfall rakt mot mål i snabba omställningar. Rasande effektivt i många matcher förra säsongen, men också en taktik som motståndarna nu bör ha kunnat läsa av och hitta medel mot.
Hur kommer Leicester lyckas hantera att de tappat en av sina viktigaste spelare i N’golo Kanté? Det blev inte riktigt den spelarflykt som en del befarade efter förra säsongen, men Kanté har trots allt lämnat klubben. Arbetshästen i Leicesters maskinrum var en nyckelspelare i Leicesters taktik. Leicester måste på något vis lyckas ersätta om inte spelaren så åtminstone funktionen.
Lyckas Claudio Ranieri reproducera samma arbetsvilja och motivation hos sina spelare som förra säsongen? Man märker på vad Ranieri säger i intervjuer att det här är en fråga han brottas med. Leicesters framgångar byggde på otroligt hårt och lojalt arbete. Sådant är alltid svårt att upprätthålla över en längre tid, allra helst när kanske en viss mättnad har börjat infinna sig.
Hur lyckas Leicester hantera spel i både Premier League och Champions League under samma säsong? Förra säsongens framgångar innebär att Leicester den här säsongen också spelar i Champions League. Inte bara innebär det fler matcher och tvingar fram fler byten i startelvan, det ändrar rytmen på hela säsongen.
Hur hanterar Leicesters spelare pressen att gå in i varje match som regerande mästare? Förra säsongen var Leicester jägare. Den här säsongen är de också villebråd. Säsongen får en annan dynamik när man i varje match stöter på motståndare som inte bara vill vinna matchen, utan specifikt ge just dig på käften.
Inte bara motståndarna och omvärlden kommer den här säsongen betrakta Leicester annorlunda än förra säsongen. De kommer säkert också betrakta sig själva annorlunda. Det mentala kan komma att spela tricks med Leicester vars spelare undermedvetet kan börja anpassa sig till någon slags allmän idé om hur regerande ligamästare borde spela.
Ingen av dessa frågor kommer att kunna hanteras eller besvaras idag eller i Community Shield. Men som värdemätare betraktat för var Leicester egentligen står i dessa frågor kan matchen ändå visa sig värdefull. Som ett slags bevis på att laget fortfarande kan producera förra säsongens magiska formel är den betydligt mycket mer än en träningsmatch.
Chelsea må förra säsongen ha svarat för det sämsta titelförsvaret i Premier Leagues historia. Men hittills har ingen regerande ligamästare i Premier League på förhand bedömts kunna hamna så långt ned i tabellen som Leicester gör inför den här säsongen.
Och även om det egentligen säger mer om Leicesters förhållandevis knappa resurser och förutsättningar, och hur fantastiskt förra säsongen genomfördes, så är det helt säkert något som gnager Claudio Ranieri. För oavsett hur nyktert och nyanserat Leicester än bedöms kommer där alltid finnas en känsla av ofullbordan om de helt plötsligt återfaller i normalitet.
Förväntningarna har justerats. Att prestera längs med kurvan känns inte riktigt lika spännande när man har ägnat de senaste 18 månaderna att våldsamt överträffa kurvan. Att köra bil i 100 kilometer i timmen känns som snigelfart om man dessförinnan har trampat plattan i mattan och hastighetsmätaren varit uppe över 200.
Dagens match i Community Shield handlar kanske mest av allt för Leicester och för Claudio Ranieri om att skapa känslan av att man fortfarande kan. På andra sidan planen står en av de storklubbar som den här säsongen förväntas återställa ordningen, som det så fint brukar uttryckas, och då naturligtvis på Leicesters bekostnad.
Leicester ägnade mest hela förra säsongen åt att ge Premier Leagues storklubbar och sociala konventioner och föreställningar på käften. Community Shield är en möjlighet för Leicester att ta vid där man slutade och inleda 2016-17 med att ge Man Utd och José Mourinho på käften.
:::
TRANSFERKOLLEN
Jon Flanagan, Burnley (+++). Burnley får en högerback av bra ligastandard men på en position där de kanske inte led någon större brist sedan tidigare. Bra lånförstärkning av Burnley som fortsätter att agera försiktigt och konservativt på transfermarknaden.
Papy Djilobodji, Sunderland (+++). Köpt för £3m av Chelsea förra sommaren. Spelade totalt en minut för Chelsea under säsongen men hann ändå med att bli strået som knäckte José Mourinhos relation med klubbledningen. Säljs till Sunderland för £8m. Vi får ändå kanske anta att Chelseas scouter såg något i mittbacken som borde kunna passa bra i Sunderland.
Fernando Llorente, Swansea (++). Det här hade kunnat vara en supervärvning av Swansea. För några år sedan. Nu känns det som en värvning av en anfallare som har passerat sitt bäst före-datum och håller på att anta en alltmer halvfast, halvflytande form. En spelare till synes avlastad av Sevilla, måste få en riktig nytändning i Swansea för att kunna lyfta dem.