Förra säsongen var en säsong av motsägelser för Arsenal. Å ena sidan lagets bästa ligaposition på elva år men å andra sidan ändå en säsong man rimligtvis måste ha varit besviken med. Det var ligatiteln som skulle vinnas och chansen att lyckas blir kanske aldrig bättre än vad den var. Men återigen höll inte Arsenal för trycket.
Stora förhoppningar förbyttes därför i lika stor frustration. Resultaten föranledde protester bland hemmafansen och missnöjet med Arsene Wenger och klubbledningen återupplivade tidigare avgångskrav. Sommarsäsongen så här långt har inte varit tillfredsställande med Arsenal passiva samtidigt som konkurrenterna storsatsar.
Inför säsongen finns inte riktigt samma grad av optimism som för ett år sedan. Det kan självklart bidra till att minska pressen på Arsenal, men det har så klart också sina anledningar. Lagets självförtroende som var på uppgång fick sig en rejäl knäck av förra säsongen. I bakgrunden hägrar också frågetecken kring Arsene Wengers framtid i klubben och känslan av att tiden i någon mening börjar rinna ut för honom och för klubben.
Med nya TV-avtal, flertalet satsande klubbar, och ett inflöde av ny manager- och spelartalang har klimatet i Premier League hårdnat ytterligare. Det finns fler klubbar med höga ambitioner än vad det finns ligaplatser att rent konkret uppfylla dessa ambitioner. Alltså blir det nödvändigt att omkalibrera vad det innebär att lyckas respektive misslyckas i Premier League.
Arsenals prioritering den här säsongen måste vara Premier League och Champions League. Arsenal bör så klart sikta på ligatiteln och inte vara nöjda med mindre än så, men konkurrensen är ändå sådan att Arsenals säsong kan beskrivas som lyckad om de i alla fall är inblandade i titelstriden på allvar och tar sig till Champions League. I Champions League måste ambitionen vara att ta sig till minst kvartsfinal.
En misslyckad säsong för Arsenal vore ännu en säsong där de alltför tidigt är avpolletterade från titelstriden. Ett stort misslyckande, vilket sett till den ökade konkurrensen är en högst realistisk möjlighet, vore att sluta utanför de eftertraktade Champions League-platserna. I Champions League vore det ett misslyckande att återigen behöva krångla sig genom gruppspelet och åka ut direkt i åttondelsfinalen.
Arsenal och Arsene Wenger har en tuff säsong framför sig. På gott eller på ont är det en säsong som till stor del kommer definiera Arsene Wengers managerskap och en tidsperiod i Arsenals historia som fotbollsklubb.
LINEUP (4-2-3-1):
GK – Petr Cech
DR – Hector Bellerin
DC – Gabriel Paulista
DC – Laurent Koscielny
DL – Nacho Monreal
DM – Mohamed Elneny
CM – Granit Xhaka
RW – Theo Walcott
AM – Mesut Özil
LW – Alexis Sanchez
ST – Olivier Giroud
Försvar – (+++)
Inte Arsenals starkaste lagdel. Målvakten håller världsklass och ytterbackarna är kompetenta. Det är i mittförsvaret de grundläggande problemen finns. Vid sidan av Koscielny saknar Arsenal mittbackar av tillräcklig kaliber för att utgöra tillgångar i en titelstrid. Med risk för skador ser det i själva verket oroväckande tunt ut.
Mittfält – (+++++)
Den lagdel i Arsenal som håller absolut högsta klass. Mesut Özil och Alexis Sanchez är två rasande skickliga spelare som bidrar med olika men komplementerande färdigheter. Passningsskickliga och spelintelligenta spelare gör mittfältet till Arsenals motor att styra och kontrollera matchbilden. Kan dock bli för omständligt och defensivt obalanserat.
Anfall – (+++)
En av Arsenals återkommande akilleshälar. Problemet är inte att Olivier Giroud med flera inte gör tillräckligt många mål totalt sett. Svagheten består i vilka matcher de gör mål i, eller snarare inte gör mål i. Det är sällan Arsenals anfallare har förmågan att frälsa laget när spelet har gått i baklås, eller i riktigt stora matcher, vilket är en betydelsefull egenskap.
TRANSFERFÖNSTRET – (++)
Transferfönstret har så här långt varit något av en besvikelse för Arsenal. Det började bra med en tidig värvning av Granit Xhaka. Men återkommande problemområden som mittförsvaret och anfallet har ännu inte adresserats, i alla fall inte framgångsrikt. Behöver en uppryckning under augusti om Arsenal vill öka sina chanser till ligatiteln.
NYCKELFAKTORER
Nyckelspelare: Alexis Sanchez
Någon spelare måste bryta mönstret åt Arsenal i djupled och ge bollinnehavet penetration. Hade Sanchez varit fräsch och i form förra säsongen hade Arsenal kanske vunnit ligatiteln redan då. Måste producera.
Frågetecken: Theo Walcott
Walcott skulle kunna ha Sanchez roll men känns för begränsad. Får det inte att flyta på oavsett om han spelar som ytter eller som anfallare. Om han inte säljs i augusti så har han massor att bevisa den här säsongen.
Utropstecken: Alex Iwobi
Mycket positiva vibbar redan förra säsongen och givet att vare sig Walcott, Aaron Ramsey eller Alex Oxlade-Chamberlain har glänst på högeryttern så är detta en position Iwobi verkligen kan göra till sin.
Kritisk framgångsfaktor: Effektiviteten
Några saker tror jag vi kan vara säkra på med Arsenal. För det första att de kommer att släppa in onödiga och onödigt mycket mål. För det andra att de kommer skapa många målchanser. Inget av detta kommer ändras. Vad Arsenal kan förändra, och måste förändra, är med andra ord hur effektiva de är under en hel säsong på att omsätta dessa chanser i mål.
VAD TALAR FÖR ARSENAL?
Stabiliteten i att inte ha behövt byta manager och spelsätt. Spelare som är vana och trygga i lagets spelidé. Just det faktum att många konkurrenter alltjämt befinner sig i olika stadier av förändring. Kvaliteten på Arsenals mittfält som är ligans kanske främsta.
VAD TALAR MOT ARSENAL?
Att flera konkurrenter har satsat stort under sommaren och rimligtvis borde vara betydligt bättre än förra säsongen. De olösta problemen i försvaret och anfallet. Bristen på alternativa matchplaner. Bristande mental hårdhet i motgång. Den latenta frustrationen bland fansen runt Emirates som vänds mot laget i motgång.
SÅ GÅR DET!
Hyllman (#5). Det har länge varit en stolthet för Arsenal och Arsene Wenger att alltid ha kvalificerat sig till Champions League under en tid av austeritet. När man nu ska ha passerat den tröskeln är risken att missa Champions League kanske större än någonsin tidigare. Konkurrensen är mördande om alltför få platser. Arsenal riskerar ha förhållit sig alldeles för passiva i den konkurrensen och riskerar bli offer för sin egen frustration. (1-6)
Linhem (#4). Skulle uppenbart kunna förstärka flera positioner i centrallinjen. Frågan är väl om man verkligen är bara en eller två spelare från en ligatitel eller om de flesta förstärkningar på pappret istället skulle sprida grus i lagmaskineriet? Min känsla är att förra säsongen var deras bästa chans på länge och nu har de mer villigt spenderande klubbarna lämnat dem i backspegeln. Deras chans är att de (och Spurs) gjort minst förändringar och möjligen kan Wenger få ett tidigt försprång på den nytillkomna managertrion. (1-5)
ARSENAL SOM TV-SERIE: The Simpsons
En serie som har gått på TV mer eller mindre i oändlighet kan det stundtals kännas som. Var skarpt, aktuellt och nyskapande när serien skapades och under sin första tid men har med tiden blivit alltmer politiskt korrekt och frånsprungen av mer moderna, fräckare och fräschare varianter. Har dock en bra rytm och en stabil grund att stå på och kan fortfarande producera guldkorn av humor.