Och naturligtvis en av världens absolut mest jämna ligor. Leicesters vinst förra säsongen har vänt upp och ned på alla begrepp. Vi kan inte längre vara lika säkra på kompassriktningen som vi har varit tidigare. Premier League är mer oförutsägbart än någonsin tidigare, i alla delar av tabellen. Åtminstone åtta lag kan på förhand ses som möjliga ligavinnare. Minst hälften av lagen i Premier League kan komma att åka ur.
Mycket av uppmärksamheten riktas naturligtvis mot de sex-sju främsta eller största klubbarna i Premier League. Deras styrkor, svagheter, problem och frågetecken inför säsongen. Samma uppmärksamhet ges inte övriga klubbar, men även bland dem finns det både riktigt hög kvalitet, många möjligheter och inte minst intressanta frågor inför ligapremiären.
Här är de enligt mig tio största frågorna inför säsongen i klubbarna som normalt sett rör sig strax nedanför Sky Six strålkastarljus.
(1) Kan David Moyes återvinna sin och brittiska tränares heder och ära med Sunderland?
Premier League har inför säsongen kallats för ett världsmästerskap för världens bästa tränare. 13 klubbar har utländska managers, de flesta av dem av allra högsta kaliber. Brittiska managers får allt färre möjligheter och som Sean Dyche har varit inne på så bedöms och behandlas de också på ett annat sätt.
David Moyes gör samtidigt sin personliga återkomst i Premier League sedan sina kortare tider i först Man Utd och sedan Real Sociedad. Han tar över ett Sunderland som många tror kommer vara i högsta grad inblandade i ännu en nedflyttningsstrid den här säsongen.
Inte bara har Moyes inte råd med ännu ett misslyckande för egen del. Hur Moyes lyckas med Sunderland kan öppna dörren eller stänga den ytterligare för andra brittiska managers. Hävdar han sig förhållandevis väl i säsongens VM för managers slår han samtidigt ett slag för sina brittiska kollegor.
(2) Finns det någon metod i Pozzos galenskap med Watford?
Först anställer Watford Slavisa Jokanovic, cirka den fjärde nye managern på fyra månader. Han tar Watford upp i Premier League. Han får därefter sparken, Pozzo anställer Quique Sanchez Flores och byter därefter ut nästan hela spelartruppen.
Flores gör en strålande säsong och håller Watford kvar i Premier League. Vad händer sedan? Jo, Pozzo ger Flores sparken och anställer Walter Mazzarri. Det går helt enkelt inte riktigt enligt den klassiska engelska manualen i hur man arbetar med tränare i Watford och för Pozzo.
Manualen säger att en klubb till sist måste ta skada av sådana ständiga och tvära kast. Hittills har dock inte Watford tagit skada. Är det en lyckoträff eller finns det faktiskt en metod i galenskapen? Är Walter Mazzari tränaren som kan lyfta Watford ännu ett steg?
(3) Gör Claudio Ranieri rätt som tokbaissar de regerande mästarnas chanser?
Strax efter slutsignalen på Wembley förra helgen fick Claudio Ranieri frågan vad hans målsättning för säsongen var. 40 poäng kom svaret. De som kommer ihåg förra säsongen vet att det också var förra säsongens mantra. 40 poäng är också den gräns som brukar anses garantera fortsatt Premier League-spel.
Några dagar senare menade Ranieri att det var mer sannolikt att E.T. landade på ett torg i London än att Leicester skulle försvara sin ligatitel. Visst handlar det om att hantera förväntningarna på Leicester, men är det rätt signaler att sända till sina spelare?
Risken finns så klart att det uppfattas som nedvärderande. Och att samma trick som fungerade förra säsongen inte nödvändigtvis fungerar en andra gång. Men det kan samtidigt vara positivt att försöka återskapa känslan av att slå ur underläge, att behöva jobba hårdare än alla andra.
(4) Kommer Swansea bli säsongens fule ankunge?
Nya amerikanska ägare som sade sig vilja satsa offensivt med Swansea. Inom bara någon månad väljer därefter lagets främste anfallare, Andre Ayew, och lagets kapten och mittbacksgeneral, Ashley Williams, att lämna Swansea för konkurrenter i Premier League.
Det är självklart olycksbådande när ett lags förgrundsgestalter lämnar klubben för andra, mer eller mindre likvärdiga alternativ. Det är bara att titta på Aston Villa förra sommaren. Det säger så klart också en del när även en tidigare spelare som Joe Allen väljer Stoke före en återkomst till Swansea.
Några särskilt övertygande ersättare har heller inte hittats. Återigen ligger jämförelsen med Aston Villa nära till hands. Swansea har varit förhållandevis passiva på transfermarknaden, och det är inte helt lätt att utröna vad Francesco Guidolin egentligen har för idé med Swansea.
(5) Blir det boom eller bust för Bournemouths höga spel inför sina andra säsong i Premier League?
Bournemouth och Eddie Howe svarade för en av de mer positiva insatserna under förra säsongen när de höll sig kvar i Premier League och dessutom gjorde det med bibehållet förtroende för sin egen spelidé. Nu undrar man så klart om de kan upprepa bedriften.
Det verkar som om Eddie Howe och Bournemouth i någon mening satsar allt på ett kort. Howe har sålt flera erfarna spelare och ersatt dem med framför allt unga spelare med stor talang. Styrelsen å sin sida har investerat häftigt i nya spelare, netto över 100% av klubbens senast bokförda årliga omsättning.
Det finns självklart en risk i detta förfarande. Det är ett högt spel som måste lyckas om inte Bournemouth ganska snabbt ska hamna i tämligen konkreta fotbollsmässiga besvär, som med tiden kan orsaka än mer påfrestande finansiella svårigheter.
(6) Kan Claude Puel följa i Mauricio Pochettinos och Ronald Koemans fotspår?
Än en gång en ny manager i Southampton. Och än en gång en sommar där Southampton har förlorat ett antal för laget viktiga spelare i form av Graziano Pellè, Victor Wanyama och Sadio Mané. Claude Puel har ett betungade jobb att hålla Southampton kvar på tabellens övre halva.
Det var Mauricio Pochettino som lade grunden för Southamptons framfart under senare år. När han lämnade klubben, samtidigt som en mängd spelare gjorde honom sällskap, gjorde Ronald Koeman ett oväntat bra jobb att bygga vidare laget utan att tappa i slagstyrka.
Franska tränarnamn har inte haft det helt lätt i Premier League. Få har lyckats följa i Arsene Wengers fotspår. Remi Gardes upplevelse i Aston Villa blev mer eller mindre katastrofal. Kan Claude Puel lämna samma stig och istället följa i sina närmaste företrädares fotspår med Southampton?
(7) Kan Everton återfinna sin harmoni?
Folkets klubb myntade David Moyes en gång i tiden om Everton, till förtret för mängder av Liverpoolsupportrar. Om vi ska tro Tony Hibbert så finns inte mycket kvar av den speciella atmosfär som föranledde uttrycket. Istället har Everton blivit mer splittrat, mer egoistiskt, mindre harmoniskt.
Det är en trist historia hur en trotjänare som Hibbert får reda på via klubbens hemsida att han inte längre är önskad av klubben. Leon Osman drabbades av en liknande behandling. Bristen av harmoni i vardagen yttrar sig också i bristande harmoni på planen.
Ronald Koeman framstår inte riktigt som en manager vars främsta fokus är att skapa harmoni. Hans sågning av £13m-värvningen Oumar Niasse var inte nådig. Han verkar missnöjd med Evertons förberedelser inför säsongen. Evertons säsong kan bli besvärlig.
(8) Kan Mark Hughes lyfta Stoke till Europa League?
Stokes stora reformation är kanske Premier Leagues främsta och mest fascinerande story under senare år. Hur en arketypiskt funtionellt spelandes brittisk fotbollsklubb, vars notoriska hårdhet gett upphov till ett alltför vanligt halvskämt, på några år blir ett lag modellerat i Barcelonas avbild.
Mark Hughes anställdes när det inte längre kändes som att Tony Pulis hade mer att ge Stoke. Hughes ville mer med laget och har också lyft Stoke till tabellens övre halva och tre raka niondeplatser. Nu ställs frågan om Stoke har stagnerat under Hughes så som man gjorde under Pulis.
En viss rekyl på den stora reformationen har börjat synas. Intern kritik har riktats mot att laget har tappat en del av sin defensiva grundstyrka. Samtidigt bygger Hughes vidare på lagets offensiva spelidé. Ambitionen måste vara att lyfta Stoke vidare uppåt i tabellen och ut i Europa League.
(9) Hittar Crystal Palace en andra andning med Alan Pardew?
Mönstret börjar bli bekant med Alan Pardew. Han har normalt sett relativt stora framgångar tidigt i en ny klubb. Därefter avtar framgångarna och laget ger intryck av en negativ utveckling, vilket orsakar frustration och krav på avgång bland supportrarna.
Pardew ser ut att ha gått igenom just en sådan cykel med Crystal Palace. Han propellerade dem upp ur nedflyttningsstriden under sitt första halvår i klubben, och hade dem högt upp i tabellen under sitt andra halvår. Därefter har laget emellertid tappat helt i luft och rasat snabbt i form såväl som tabellposition.
Alan Pardew kämpar dock vidare med Crystal Palace, och Crystal Palace med honom. Det finns en hel del potential i Crystal Palaces lagbygge, men ska den potentialen bli verklighet måste Pardew lyckas med vad han hittills har haft väldigt svårt för – att ge sina lag en andra andning.
(10) Kommer Middlesbrough trivas bättre i Premier League än vad de gjorde i The Championship?
Middlesbrough är självklart en av nykomlingarna i Premier League den här säsongen, därtill den nykomling som både såg ut att vara bäst rustad från början och som också har förstärkt mest målmedvetet under sommaren som har gått.
Det var knappast på första försöket som Middlesbrough lyckades ta sig tillbaka till Premier League. De har fallit på målsnöret flera gånger tidigare. Ett besvär som varit återkommande har varit deras problem med offensiven. Man har ofta fallit på sin oförmåga att göra mål.
Matchbilden i The Championship har dock ofta varit sådan att Middlesbrough har varit spelförande. Det passar dock Aitor Karankas spelsätt bättre att kunna kontraslå på motståndet. Utrymmet för detta torde bli mycket större i Premier League. Middlesbrough är inget nytt Leicester ännu, men kan komma att bli.
:::
TRANSFERKOLLEN
Fabio Da Silva, Middlesbrough (+++). Kompetent ytterback som kan gå in både till höger och till vänster, och som har både bollskicklighet och offensiv framåtanda. Bra breddvärvning av Middlesbrough och Aitor Karanka, även om det återstår att se om Karanka kommer vara villig att ge sina ytterbackar sådan offensiv licens.
Paddy McNair, Donald Love och Adnan Januzaj, Sunderland (+++). David Moyes tog med sig shoppingvagnen till Manchester och kom hem med tre unga produkter, Januzaj på lån. Ung talang är kanske inte i första hand vad Sunderland har ett akut behov av, men Moyes känner samtidigt till dessa spelare väldigt väl. Januzaj kan bli en snilleblixt om han presterar lika bra under Moyes som förra gången.
Borja Baston, Swansea (+++). Alls ingen oäven anfallare plockat från utkanten av Atlético Madrids spelartrupp. Vettigare värvning till anfallet än Fernando Llorente kan tyckas. Får Baston den utveckling i Swansea han behöver så har han potential att bli en av Premier Leagues bättre anfallare. Ej säkert att han klarar att bära lagets anfallsspel.
Jonathan Calleri, West Ham (+++). Kluven kring den här lånvärvningen. Å ena sidan en dokumenterat skicklig anfallare, uttagen i Argentinas OS-landslag. Å andra sidan inte uppenbart bra nog att förstärka ett anfall som redan innehåller Andy Carroll och Andre Ayew med flera. Riskerar snarare blockera utrymme för yngre spelare som Ashley Fletcher.