I spillrorna efter en fullständigt misslyckad fjolårssäsong förbereder sig nu Chelsea för ännu en säsong under ett nytt styre. Förnedrade som regerande ligamästare förra säsongen, bortspelade från allt europeiskt cupspel, i sitt svagaste tillstånd ända sedan Roman Abramovich en dag för drygt 13 år sedan köpte klubben, ska Chelsea ta klivet in i framtiden.
Kanske var José Mourinhos andra sejour i Chelsea i det avseendet dömd att sluta i en dyster och bitter tonart. Det var på något sätt som om Chelsea istället sökte sig tillbaka till det förgångna, försökte upprepa en förälskelse vars magi aldrig kunde bli densamma som första gången. Orsakerna till den första skilsmässan var inte borta, bara latent dolda under den historiska glömskans snötäcke.
Med Antonio Conte får man intrycket att Chelsea istället har försökt att titta framåt. Att i någon mening se sig själva i spegeln och acceptera de strukturella brister som präglat klubben de senaste fem åren. Att inte bara göra ännu ett försök att lappa över det gamla utan på ett seriöst lägga grunden för nästa upplaga av Chelseas storklubbsbygge.
De första stegen på denna resa ska tas ikväll hemma mot West Ham. En klubb med vilken Chelsea inte bara har en tämligen hätsk rivalitet under senare år utan numer också en klubb som också är en av dem som på allvar har hävdat sig just på Chelseas bekostnad. För första gången på minst två årtionden är det kanske West Ham som har övertaget inför detta prestigemöte.
Redan ikväll har med andra ord Chelsea och Antonio Conte möjligheten att göra en tydlig markering både till motståndare och allmänna skeptiker att förra säsongens problem möjligen var allvarliga, men inte riktigt så omfattande och permanenta som många kanske ville tro. Att Chelsea inte kommer att gå stillsamt in i natten utan siktar på att återta sin plats i toppen av den engelska och europeiska hierarkin.
Huruvida Chelsea kommer lyckas är i det här läget en öppen fråga. Det finns ett antal viktiga frågeställningar som var och en på sitt sätt kommer ha stor betydelse för Chelseas framgångar den här säsongen. De främsta som jag ser det är följande:
Vilka är Chelseas ambitioner?
Antonio Conte har tagit över Chelsea vilket av de allra flesta sågs som början på en rejäl satsning. Men hittills den här försäsongen har Chelsea varit tämligen tillbakadragna. Michy Batshuayi och N’golo Kanté har förvisso värvats men ett problemområde som framför allt backlinjen är så här långt oförändrat.
Det har varit en tämligen märklig upplevelse att höra från Chelsea samma typ av ljud som man under flera år har hört från Arsenal och Liverpool. Hur det är en väldigt konstig marknad och hur det är svårt att hitta riktigt värde. En typ av överväganden Chelsea tidigare inte har fäst någon större vikt vid.
Det väcker självklart vissa frågetecken kring hur motiverad Roman Abramovich egentligen är att själv finansiellt backa upp Chelsea. Strategin är justerad sedan ett par år tillbaka att i första hand finansiera köp med spelarförsäljningar, men det har visat sig svårt att sälja spelare den här sommaren.
Vilket förtroendekapital har Antonio Conte i Chelsea?
Under de första tolv åren som ägare för Chelsea har Roman Abramovich sparkat eller bytt ut tolalt tio olika managers. Två av dem har han dessutom hunnit med att ersätta två gånger. Chelsea har varit notoriskt otåliga när det gäller sina olika managers.
Nu finns det skäl att tro att tålamodet med Conte borde kunna vara ganska stort. Conte är redan en omtyckt personlighet runt Stamford Bridge. Men om det visar sig att resultaten alls inte kommer, att titelstrid och Champions League inte är närmare än ifjol, hur förhåller sig Chelsea då till Conte?
Will the real Eden Hazard please stand up?!
Få om någon enskild spelare har väl representerat sitt lags uppgång och fall lika tydligt som just Eden Hazard. Ligans klart bäste spelare när Chelsea seglade hem ligatiteln för två säsonger sedan. Mer eller mindre osynlig när Chelsea fullständigt kapitulerade förra säsongen.
Det vill säga osynlig fram till och med säsongens sista veckor. Då hittade Eden Hazard återigen formen som det kunde tyckas. Elaka tungor menade att detta berodde på att det vankades ett EM. Ett EM i vilket Hazard också var mycket bra i ett i övrigt blekt Belgien.
En av Chelseas grundläggande styrkor är att spelartruppen alls inte på något sätt är dålig. Eden Hazard är lite typisk i detta avseende. Om Antonio Conte kan få tillbaka den Eden Hazard som dominerade ligan för två år sedan så är Chelsea redan där ett betydligt mer formidabelt lag.
Hur kommer Chelsea fungera rent taktiskt under Antonio Conte?
Conte är så klart känd som en taktiskt väldigt begåvad manager. Vi såg det i Juventus och vi har definitivt fått se prov på det med det italienska landslaget, inte minst i EM. I vilken utsträckning kommer han kunna föra över detta taktiska tänkande på Chelsea och till Premier League?
Conte har under försäsongen bollat med några olika taktiker. Båda två ser i grunden ut att utgå från en fyrbackslinje. Rimligt kanske framför allt sett till att Chelsea ser oroväckande tunna ut i sin besättning försvarare. För närvarande finns bara fyra friska, etablerade försvarsspelare i truppen.
Chelsea fallerade förra säsongen då motståndarna gjorde slarvsylta av duon Cesc Fabregas och Nemanja Matic på mittfältet. Energin på mittfältet kommer bli helt avgörande för Chelsea och för Conte och N’golo Kanté är köpt för detta syfte, vilket också kan komma att frigöra Fabregas.
Hur löser Chelsea sitt Diego Costa-formade anfallsproblem?
Mycket av det taktiska hänger dock också på anfallet. Och i anfallet brottas Chelsea alltjämt med frågetecken kring sin enfant terrible, Diego Costa. Ena dagen en Chelseaspelare, nästa dag är det inte alls säkert att han förblir en Chelseaspelare, om man ska tro Antonio Conte.
Något står helt enkelt inte rätt till med Diego Costa i Chelsea, eller kanske i engelsk fotboll i stort. Det såg vi tydliga spår av redan förra säsongen. Det är en bevisligen mycket skicklig anfallare, som dock verkar ha väldigt svårt att underordna sig lagets auktoritet.
Problemet är bara att Chelsea ser oroväckande tunna ut anfallsmässigt bortom Diego Costa, även om man har värvat Michy Batshuayi. Chelsea sägs jobba på Romelu Lukaku och sin egen Lukback, men det är en värvning som förmodligen bygger på att man först lyckas sälja Diego Costa.
:::
Det känns fortfarande rörigt i Chelsea. Antonio Conte har kommit till ett Chelsea som i hög utsträckning påminner om det där renoveringsprojektet under sommaren som aldrig blev riktigt klart innan semestern hann ta slut, och därför ligger och gnager under hösten. Mot West Ham ikväll får vi en första indikation på hur långt renoveringsprojektet har hunnit komma.