Ingen rast och ingen ro för Man City så här i början av säsongen. Där övriga lag får viss möjlighet att stanna upp och samla ihop intrycken efter helgens ligapremiär så beger sig Man City till Rumänien för ett minst sagt viktigt Champions League-kval mot Steaua Bukarest. Här finns onekligen inget utrymme för misstag för Man City.
Annars är det en helt annan oroshärd som har dykt upp så här i säsongens gryningsljus för Man City. Pep Guardiola har sina uppfattningar om målvaktspositionen i laget och det har till synes skurit sig totalt mellan honom om Joe Hart – som inför premiären mot Sunderland blev demonstrativt petad till förmån för Willy Caballero.
Det är så klart en ganska märklig situation att befinna sig i som professionell fotbollsklubb att bara några dagar innan säsongens första fotboll ska sparkas komma på att det bara måste bytas målvakt. Det är ingen oviktig position, allra helst inte i Premier League. Ännu märkligare blir det när det sägs att Everton tidigare i sommar lade ett stort bud på Joe Hart som Man City då avfärdade helt.
Det är inget konstigt med att Pep Guardiola vill kunna observera Joe Hart i träning innan han fattar några beslut. Samtidigt var knappast Joe Hart något för honom okänt fenomen innan han kom till Man City. Ett klokt sätt att agera hade varit att säga till Everton ”kanske, vänta, återkom!” snarare än att ge dem beskedet ”glöm det!” vilket fick dem att köpa Maarten Stekelenburg.
Desto mer anmärkningsvärt kan man tycka det är att ge Joe Hart beskedet att han i alla fall har en säsong på sig att visa att han kan ta till sig Pep Guardiolas krav på målvaktsspel, bara för att några få veckor senare meddela att man i själva verket redan har bestämt sig för att han inte duger till. Det kan ses som ett ganska kallhamrat sätt att behandla en klubbikon som Hart.
Naturligtvis gör detta Joe Hart tämligen putt. Om Pep Guardiola istället hade varit José Mourinho så hade vi haft ett par dagars rubriker om hur han mobbade Hart bakom oss. Men det begränsar självklart också handlingsutrymmet för Pep Guardiola. Att ha en ledargestalt runt laget som sprider missnöje skulle snabbt kunna undergräva Guardiolas auktoritet, så han tvingas därmed till en markering.
Samtidigt är det självklart Pep Guardiolas uppdrag och rimliga rättighet att få forma sitt lag efter sina egna idéer, inte bunden och begränsad i onödan av intern politik och tidigare lojaliteter. Det är inte minst av just det skälet som Man City har anställt honom. Och det är svårt att genomföra förändring utan att knäcka några ägg längs vägen. Vad man dock bör fråga sig är om detta var en strid värd att ta i det här läget.
I det här läget eftersom Man City i nuläget alltså inte har ett målvaktsalternativ i säcken. Och nuläget är att säsongen redan har börjat och transferfönstret stänger om två veckor. Vill det sig riktigt illa sitter Pep Guardiola fast åtminstone under hösten med en målvakt han bedömt som otillräcklig, och som han dessutom har gjort sig ovän med längs vägen. Alternativt får man nöja sig med en andrasortering.
(Nu rapporteras det i skrivande stund att Man City ska vara överens med Barcelona om att köpa Claudio Bravo. Det är tveksamt om det är Man Citys förstaval liksom Guardiolas saktfärdighet sannolikt innebär att de missade att frivärva en ungefär lika gammal Victor Valdes under sommaren.)
Även om Man City lyckas värva en ny förstamålvakt, vilket verkar vara Claudio Bravo från Barcelona, så måste man fråga sig hur stor den positiva effekten av detta faktiskt blir. Det råder ingen tvekan om att Joe Hart är en svagare så kallad sweeper-keeper och har en klart och tydligt sämre passningsstatistik än Bravo, Manuel Neuer och andra typiska Pep-målvakter.
(Jonathan Wilson ger en smart, nyanserad och statistikbaserad bakgrund till Pep Guardiolas prioriteringar runt målvaktsposten.)
Men som Jonathan Wilson också är inne på så är statistiska skillnader av det här slaget inte på något sätt oberoende av sitt sammanhang. Joe Harts statistik är en produkt av att han har spelat i Premier League, att han har spelat i Man City som inte tillämpat samma taktik som Pep Guardiolas olika lag, och Joe Hart har därför inte arbetat utifrån samma taktiska direktiv. Det säger sig inte av denna statistik enbart att Joe Hart inte skulle kunna jobba utifrån Guardiolas direktiv och önskemål.
Sedan kommer så klart den spegelvända frågeställningen. Huruvida Claudio Bravo med flera faktiskt är en påtaglig förbättring jämfört med Joe Hart i just Premier League. Det är i alla fall inte något man ska ta för givet. Det är en målvaktsstil, med styrkor respektive svagheter, som kan fungera i Bundesliga och i La Liga, men som inte tvärsäkert fungerar i Premier League. Det kan fungera, det kan också visa sig mer svårimplementerat, och kosta på gungorna vad man drar in på karusellen.
Pep Guardiolas och Man Citys agerande i målvaktsfrågan den här sommaren känns ogenomtänkt, oplanerat och osynkroniserat. Någon använde uttrycket farsartat. Nu är detta så klart inte något unikt för Man City. Det finns klubbar som i praktiken släpper spelare och köper tillbaka dem för £100m fyra år senare. Det finns klubbar som år efter år kommer oförberedda till sin egen ligapremiär.
Det känns framför allt impulsivt. Som om Pep Guardiola nog hade tänkt sig köra vidare en säsong med Joe Hart men såg något han inte råkade gilla i en träningsmatch och reagerade känslomässigt på det. Känslor måste inte leda fram till dåliga beslut, tvärtom kanske några av de allra bästa besluten baseras åtminstone delvis på känslor, men det blir också lite mer slump och lotteri över det hela.
Sådan är också känslan med Man Citys målvaktsfråga efter detta. Det kan absolut bli bra. Men det kan lika gärna bli dåligt, eller i alla fall inte bättre än hur Man City redan hade det. Och då kunde det kännas onödigt att behandla Joe Hart på detta vis.
:::
TRANSFERKOLLEN
Yannick Bolasie, Everton (+++). Intressant värvning av Everton. Förvisso ännu en premiumvärvning av en något begränsad spelare inom Premier League. Men också en värvning som säger mycket om Evertons tänkta taktik under Ronald Koeman, mer speedbaserad än tidigare. Kommer inte göra bort sig i den blå tröjan även om hans hashtag var i det knöligaste laget.